ICAO:s globala klimatstyrmedel - CORSIA

Det globala styrmedlet som ICAO beslutat om, kallat Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation (CORSIA), innebär i korthet att det internationella flygets koldioxidutsläpp ska stabiliseras på en viss utsläppsnivå. För att det ska kunna stabiliseras måste flygbolagen använda sig av godkända hållbara flygbränslen alternativt köpa godkända utsläppskrediter för de utsläpp som överstiger denna nivå, även kallad baslinjen. CORSIA är indelat i tre olika faser, där de två första (2021-2023 och 2024-2026) är frivilliga för att i den tredje (2027-2035) bli obligatorisk för de länder som omfattas. I januari 2024 så uppgår antalet medverkande länder till 126.

När CORSIA beslutades 2016 av ICAO:s generalförsamling beslutades även hur baslinjen skulle beräknas. Under 2019 och 2020 övervakades, rapporterades och verifierades utsläpp av koldioxid från internationella flygningar för att få fram ett genomsnitt över dessa år. Anledningen till att man valde två år var för att minska risken för ett så kallat ”extremår” som skulle riskera att påverka nivån. Det beslutsfattarna såg framför sig var exempelvis ett vulkanutbrott eller liknande som tidigare fått påverkan på internationell flygtrafik. Men under framförallt 2020 och även 2021 påverkades den internationella flygtrafiken kraftigt av Corona-pandemin som ledde till restriktioner och kraftigt minskat resande. Därför skulle baslinjen bli betydligt lägre än vad som förutspåtts. I ljuset av detta fattade ICAO:s råd i juni 2020 beslut att för den första fasen av CORSIA 2021-2023 endast utgå från utsläpp som skedde 2019. Samtidigt fattade ICAO:s råd även beslut att starta den periodiska översynen av systemet för att under generalförsamlingsmötet 2022 fatta beslut om baslinjen för resterande faser. Under generalförsamlingsmötet hösten 2022 beslutades att för CORSIA:s kommande faser 2024-2035 ska baslinjen utgöras av 85 % av 2019 års utsläpp.

ICAO kan bara reglera flygningar mellan olika länder, d.v.s. internationella flygningar. Klimatstyrmedlet omfattar därför enbart internationellt flyg som står för drygt 60 procent av flygets totala klimatpåverkan. Styrmedlet reglerar bara utsläppen av koldioxid, därmed omfattas inte de så kallade höghöjdseffekterna från flyget.

Det flygbolagen ska kompensera för baseras inledningsvis helt på hur utsläppen från det internationella flyget i sin helhet utvecklas. Det innebär att om utsläppen från det internationella flyget växer med t.ex. 4 procent mellan åren 2024 och 2025, så måste alla flygbolag kompensera för motsvarande 4 procent av sina egna utsläpp år 2022. Detta oavsett om deras egna utsläpp ökar mer eller mindre än dessa 4 procent. Det här har i ICAO-förhandlingarna kallats för en sektorsbaserad lösning, till skillnad från en helt individuell lösning där flygbolagens åtaganden baseras helt på deras egna utsläpp. Denna sektorsbaserade lösning gäller fram till 2032. Mellan 2033-2035 kommer det gradvis att bli mer individuellt åtagande för flygbolagen.

Ja, följande länder är undantagna från systemet: de allra fattigaste länderna, små önationer stadda i utveckling, länder utan havskust, samt länder med mycket låg andel internationell flygtrafik. De undantagna länderna måste dock ändå övervaka och rapportera sina utsläpp inom systemet.

För att inte systemet ska bli alltför administrativt betungande för de allra minsta operatörerna, så undantas även flygningar med flygplan mindre än 5,7 ton, flygoperatörer som släpper ut mindre än 10 000 ton CO2 från internationella flygningar per år samt medicinska, humanitära och brandbekämpande flygningar. Likaså undantas nya operatörer på marknaden från deltagande i systemet i tre år.

Systemet utgår ifrån grundprincipen att alla som flyger på samma flyglinjer ska ha samma förutsättningar och följa samma regler, för att minska risken för snedvriden konkurrens mellan flygbolagen. Det innebär att det i praktiken är flygrutterna mellan länderna som ingår i systemet, såvida de inte är uttryckligen undantagna. Undantagen gäller därmed själva flygrutterna till, från och mellan undantagna länder. Om ett flygbolag från ett land som undantagits från deltagande i systemet flyger på en linje mellan två länder som ingår i systemet, så måste även flygbolaget från det undantagna landet kompensera för utsläppen på flygrutten som ingår i systemet.

Systemet är inte låst vid nuvarande utformning, utan kommer att ses över vart tredje år med början 2022 och vid behov justeras. Justeringarna kommer att göras dels utifrån hur systemet påverkar flygbolagens ekonomi och konkurrenskraft, och dels utifrån hur systemet presterar i förhållande till Parisavtalets 1,5 gradersmål. Det var utifrån 2022 års översyn som generalförsamlingen hösten 2022 fattade beslutet att ändra baslinjen.

Det finns också en möjlighet att genom denna revideringsprocess vid behov skärpa upp CORSIA för att det bättre ska kunna bidra till de ambitiösa mål om att minska den mänskliga påverkan på klimatet som fastställdes genom Parisavtalet, särskilt dess långsiktiga temperaturmål. Denna möjlighet är mycket viktig för Sverige och övriga Europa, eftersom den öppnar för möjligheten att över tid höja ambitionsnivån i systemet.

ICAO:s miljökommitté CAEP har tagit fram rekommendationer för hur flygbolagen ska redovisa sina koldioxidutsläpp likvärdigt genom att ställa krav på övervakning, rapportering och verifiering. Dessa krav, samt kraven på de utsläppskrediter som ska få handlas inom systemet, fastställs genom standarder och rekommendationer, implementeringsmaterial eller genom guidematerial. Kraven på övervakning, rapportering och verifiering inom CORSIA antogs av ICAO:s råd i juni år 2018 har integrerats i Chicagokonventionens Annex 16 som en ny volym 4. I mars 2019 antog ICAO:s råd även de kvalitetskriterier som ska gälla för de program och länk till dessa samt vilka utsläppskrediter som får användas inom systemet finns på ICAO:s webbplats CORSIA Eligble Emissions Unit.

Varje land måste nu implementera dessa standarder och rekommendationer i sina nationella regelverk. EU har införlivat regelverket för CORSIA i EU:s befintliga regelverk för EU ETS.

Flygsektorn står för ca 2-3% av de globala utsläppen av koldioxid. Det är framför allt i snabbt växande ekonomier som utsläppen från denna sektor ökar. Utformningen av ett globalt system som CORSIA kräver kompromisser mellan alla deltagande länder. Genom CORSIA finns möjlighet att begränsa utsläppen även i länder utanför Europa som i dagsläget inte har nationella åtgärder inriktade mot denna sektor.