Högsta tillåtna hastighet inom tättbebyggda områden i Kils kommun

Beteckning: TSV 2009-5917

Beslutsdatum: 2009-10-23

Transportstyrelsens beslut

Transportstyrelsen avslår Kils kommun överklagande.

Redogörelse för ärendet

Kils kommun beslutade den 20 november 2008 föreskrifter, § 27 diarienummer 1715 2008:30 (se bilaga 1), om hastigheter inom det tättbebyggda området för Kils tätort. Enligt 1 § i föreskrifterna får fordon inte föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen inom det tättbebyggda området för Kils tätort. Enligt 2 § i föreskrifterna gäller en hastighetsbegränsning till 30 kilometer i timmen i områden vid två skolor.

Efter överklagande av XX beslutade Länsstyrelsen i Värmlands län den 2 februari 2009, diarienummer 258-1306-09 (se bilaga 2) att upphäva kommunens beslut TN § 127, nr 1715:2008:30 § 1 (att fordon inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen inom de tättbebyggda områdena i Kil,
Fagerås och Högboda).

Kils kommun har överklagat Länsstyrelsens beslut och hemställt att, med ändring av Länsstyrelsens beslut, Transportstyrelsen avslår XX överklagande med hänvisning till att tekniska nämndens beslut har fattats på laglig grund.

Kommunen har till stöd för överklagandet anfört bland annat att det enligt handboken Rätt fart i staden framgår att den översyn som sker enligt boken sannolikt kommer att visa att man på många 50-gator bör sänka hastigheten till 40 kilometer i timmen men att man på andra gator kan höja hastighetsgränsen till 60 kilometer i timmen.

Kils kommun har även deltagit i en konferens med Sveriges Kommuner och landsting och Vägverket varvid det framkom att nuvarande hastighetsgränser bör förändras. När det fattas beslut om föreskrifter för ett område är det sannolikt att förhållandena skiftar en hel del och en mer övergripande och generell bedömning måste till för att fatta beslut om lämplig hastighet. Enligt kommunen bör lagstiftarens intention varit att motiveringen kan vara generell. När föreskriften gäller en hel tätort är det inte möjligt att motivera besluten med specifika förhållanden på varje enskild gata.

Kommunen begärde även att Länsstyrelsens beslut inte skulle gälla tills vidare.

Transportstyrelsen avslog den 5 mars 2009 kommunens yrkande om inhibition.

XX har getts tillfälle att yttra sig över kommunens överklagande men har inte hörts av.

Skälen för beslutet

Att Länsstyrelsen i sitt beslut anger att tekniska nämndens beslut § 127, nr 1715 2008:30 § 1, även omfattar tättbebyggda områden i Fagerås och Högboda ser Transportstyrelsen endast som ett skrivfel eftersom 1 § Kils kommuns föreskrifter 2008:30 endast nämner det tätbebyggda området för Kils tätort enligt kommunens lokala trafikföreskrifter nr 27/08.

Hastighetsbegränsningar inom tättbebyggt område enligt 3 kap. 17 § trafikförordningen

Inom tättbebyggt område får fordon enligt 3 kap. 17 § första stycket trafikförordningen inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Enligt andra stycket samma paragraf får kommunen, om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön, meddela föreskrifter om att den högsta tillåtna hastigheten inom ett tättbebyggt område eller del av ett sådant område ska vara 30 eller 40 kilometer i timmen. Av 10 kap. 1 § 14 trafikförordningen framgår att även lokala trafikföreskrifter med avvikelser från hastighetsbegränsningarna i 3 kap. 17 § första stycket trafikförordningen eller i föreskrifter med stöd av 3 kap. 17 § andra stycket samma förordning ska vara motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön.

Meddelande av föreskrifter enligt 3 kap. 17 § andra stycket trafikförordningen
Av 1 § lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor framgår att inom kommunen ska uppgiften att meddela föreskrifter enligt 3 kap. 17 § andra stycket trafikförordningen och andra föreskrifter om trafik på väg och i terräng fullgöras av en eller flera nämnder. Varken trafikförordningen eller lagen om nämnder för vissa trafikfrågor innehåller någon ytterligare bestämmelse om kommunens organisering av arbetsuppgiften.

I propositionen 1977/78:81 om vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor m.m. s. 42-43 uttalade departementschefen att det framstod som naturligt att kommunernas övergripande principbeslut för trafikregleringspolitiken beslutades av kommunfullmäktige. Den kommunala nämnden skulle då ha som uppgift att omsätta principerna i föreskrifter. Fullmäktigebeslut är föremål för kommunalbesvär, det vill säga att lagligheten men inte lämpligheten kan prövas. Enligt departementschefen, s. 45-46, borde detaljbesluten prövas i form av förvaltningsbesvär, det vill säga att både laglighet och lämplighet kan prövas av högre instans.

I ärendet finns inte någon uppgift om att nämndens beslut är föranlett av ett principiellt beslut i fullmäktige. Transportstyrelsen utgår därför från att det bakom det överklagade beslutet inte finns ett kommunalt trafikregleringspolitiskt beslut från fullmäktige.

Proposition 2007/07:73 Nya hastighetsgränser

Enligt 3 kap. 17 § andra stycket i dess ursprungliga lydelse omfattade bemyndigandet rätt att meddela föreskrifter om hastighetsbegränsning till 30 kilometer i timmen. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom förordningen (2008:46) om ändring i trafikförordningen (1998:1276). Möjligheten att genom föreskrifter med stöd av 3 kap. 17 § andra stycket meddela också hastighetsbegränsningar till 40 kilometer i timmen hade föregåtts av att regeringen i propositionen 2007/07:73 Nya hastighetsgränser föreslagit att riksdagen godkände att nya hastighetsgränser skulle få införas så att det skulle bli möjligt för beslutande myndigheter att använda sig av 10-steg i intervallet 30–120 kilometer i timmen. Riksdagen godkände regeringens förslag.

Regeringen diskuterade i propositionen 2006/07:73 vad som skulle krävas för att ett system med möjlighet till fler val i fråga om högsta tillåten hastighet skulle fungera. Regeringen anförde bland annat följande.

(Sidan 12)

En förutsättning för att ett hastighetssystem med 10-steg skall fungera är, enligt regeringens uppfattning, att Vägverket utarbetar dels riktlinjer för sina egna beslut om högsta tillåtna hastighet, dels föreskrifter med klara och tydliga riktlinjer till de beslutande lokala myndigheterna för hur de olika hastighetsgränserna bör användas. Som ett minimikrav bör då gälla att förändringar i de nya 10-stegen endast görs för längre sammanhängande sträckor på landsbygden och för större stadsdelar i städerna. Avsikten är alltså inte att väg- och gatunätet skall delas in i fler vägsträckor där alla 10-steg används.

(Sidan 13)

Regeringens bedömning är att den ökade frihetsgraden för beslutande myndigheter att välja hastighetsgräns ställer stora krav på myndighetens beslutsunderlag. Varje hastighetsförändring måste vägas mot de olika transportpolitiska delmålen, det övergripande målet om samhällsekonomisk effektivitet och möjligheterna att få acceptans för den nya hastighetsgränsen. Det är främst delmålen för trafiksäkerhet och miljö som måste ställas mot delmålen för tillgänglighet och regional utveckling.

Riktlinjer

Transportstyrelsens mandat i 13 kap. 7 § trafikförordningen avser vilka värden som får användas i lokala trafikföreskrifter om högsta tillåten hastighet och riktlinjer för hur olika värden bör användas. Det finns inget krav i trafikförordningen eller annan författning att kommuner ska invänta riktlinjerna innan de beslutar föreskrifter om högsta tillåten hastighet.

Beslutsunderlaget

Genom den grundläggande hastighetsbegränsningen till 50 kilometer i timmen inom tättbebyggt område får kommunerna en naturlig utgångspunkt och jämförelsehastighet inför beslut om andra hastighetsgränser. Transportstyrelsen ser det som väsentligt att ny hastighetsgräns då endast får införas om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön.

Transportstyrelsen anser att beslutsunderlaget för en nämnds beslut, i ärenden som det nu aktuella, bör innehålla en redovisning av förhållandena i stort i det tättbebyggda området och en redovisning som jämför effekterna av nuvarande och föreslagen reglering . Den jämförande redovisningen bör avse trafiksäkerheten, framkomligheten och miljön för olika grupper mellan å ena sidan trafikförordningens hastighetsbegränsning i 3 kap. 17 § första stycket och å andra sidan med de föreslagna hastighetsbegränsningarna enligt föreskrifter om högsta tillåten hastighet enligt 3 kap. 17 § andra stycket och enligt de lokala trafikföreskrifterna. Beslutsunderlaget bör med hänsyn till vad som sägs i propositionen om önskvärdheten av att hastighetsbegränsningarna bör avse större områden också innehålla en bedömning av behovet av att göra avvikelser från den nya hastighetsgränsen inom det aktuella området.

En sådan utredning motsvarar i tillämpliga delar den konsekvensutredning som statliga myndigheter enligt 6 § förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning ska göra innan de beslutar föreskrifter.

Av handlingarna framgår inte tillräckligt tydligt varför hastighetsbegränsningarna är motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön. Överklagandet ska därför avslås.