Högsta tillåtna hastighet inom tättbebyggda områden i Karlstads kommun

Beteckning 2009-3739

Beslutsdatum 2009-10-23

Redogörelse för ärendet

Den 19 november 2008 beslutade Karlstads kommun, Teknik- och Fastighetsnämnden, om föreskrifter om hastighetsbegränsning till 40 kilometer i timmen inom tolv tättbebyggda områden i Karlstads kommun (punkten 9), lokala trafikföreskrifter om hastighetsbegränsning till 60 kilometer i timmen på Hamngatan - Karl den IX:s gata - Hagalundsvägen (punkten 10), Infanterigatan(punkten 11) och Sandbäcksgatan (punkten 12) samt om upphävande av vissa tidigare beslutade föreskrifter (punkterna 2 och 3) och lokala trafikföreskrifter (punkterna 4-8), § 15 i nämndens protokoll (se bilaga 1).

Efter överklagande från XX och XX beslutade Länsstyrelsen i Värmlands län den 12 december 2008 med diarienummer 258-17831-08 och 258-17833-08 (se bilaga 2) att upphäva nämndens beslut såvitt avser punkterna 2-9 och 11-12.

Karlstads kommun, Teknik- och Fastighetsförvaltningen, har överklagat Länsstyrelsens i Värmlands län beslut och yrkat att, med ändring av Länsstyrelsens beslut, överklagandet av kommunens beslut ska avslås.

Till stöd har kommunen anfört bland annat att kommunen har rätt att enligt 3 kap. 17 § andra stycket trafikförordningen (1998:1276) meddela föreskrifter om att högsta tillåtna hastigheten inom tättbebyggt område ska vara 40 kilometer i timmen. Kommunen använder fem kriterier vid prövning av gators hastighetstålighet; trafiksäkerhet, framkomlighet, miljö, trygghet och stadens karaktär.

Sänkningen till 40 kilometer i timmen har motiverats av att det är en hastighetsgräns som på de flesta platser är positiv ur både miljö och trafiksäkerhetshänseende. Trafiksäkerheten ökar med en lägre hastighet samt att det ger en trivsammare miljö för oskyddade trafikanter. Det krävs inte en separat utredning för varje kommun och gata om en hastighetssänkning är bra för trafiksäkerhet och miljö. I stället är den utvärdering som gjordes efter försök i tolv olika kommuner tillräcklig eftersom Karlstad kommun inte avviker från försökskommunerna. Nämndens beslut överensstämmer med de rekommendationer som lämnats i handboken Rätt fart i staden.

Kommunen har även anfört att det enda hållbara skälet till att upphäva kommunens beslut är om det kan påvisas att kommunen vid sitt beslut inte har tagit hänsyn till de tre rekvisiten trafiksäkerhet, framkomlighet eller miljö. Kommunen anser att det har Länsstyrelsen inte gjort. Att kräva avvikelse från vad som kan anses som normalförhållanden beaktar inte vad statsmakterna har uttalat i frågan.

Kommunen har dessutom anfört att det skulle vara olyckligt om staten, genom länsstyrelser och Transportstyrelsen, skulle sätta stopp för den långsiktiga utveckling mot nya hastighetsgränser som riksdagen har ställt sig bakom.

XX anför bland annat i sitt yttrande över kommunens överklagande att ansvaret vilar på Karlstad kommun att visa att förutsättningarna är desamma som i försökskommunerna. De av kommunen anförda miljöaspekterna saknar analyser av aktuella sakförhållanden samt att kommunen inte lyckats klarlägga omfattningen av trafiksäkerhetseffekterna.

Utöver det anför XX att förhållandena inom det tättbebyggda området är så pass varierande att en generell hastighetsgräns på 40 kilometer i timmen vore fullständigt felaktig.

XX har getts tillfälle att yttra sig över kommunens överklagande men har inte hörts av.

Punkten 10 i nämndens beslut

Transportstyrelsen noterar att Länsstyrelsen i sitt beslut avvisar överklagandet i fråga om punkten 1 i nämndens beslut den 19 november 2008, upphäver beslutet såvitt avser punkterna 2-9 och 11-12 och inte berör punkten 10 (Hamngatan - Karl den IX:s gata - Hagalundsvägen).

Skälen för beslutet

Hastighetsbegränsningar inom tättbebyggt område enligt 3 kap. 17 § trafikförordningen

Inom tättbebyggt område får fordon enligt 3 kap. 17 § första stycket trafikförordningen inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Enligt andra stycket samma paragraf får kommunen, om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön, meddela föreskrifter om att den högsta tillåtna hastigheten inom ett tättbebyggt område eller del av ett sådant område ska vara 30 eller 40 kilometer i timmen. Av 10 kap. 1 § 14 trafikförordningen framgår att även lokala trafikföreskrifter med avvikelser från hastighetsbegränsningarna i 3 kap. 17 § första stycket trafikförordningen eller i föreskrifter med stöd av 3 kap. 17 § andra stycket samma förordning ska vara motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön.

Meddelande av föreskrifter enligt 3 kap. 17 § andra stycket trafikförordningen

Av 1 § lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor framgår att inom kommunen ska uppgiften att meddela föreskrifter enligt 3 kap. 17 § andra stycket trafikförordningen och andra föreskrifter om trafik på väg och i terräng fullgöras av en eller flera nämnder. Varken trafikförordningen eller lagen om nämnder för vissa trafikfrågor innehåller någon ytterligare bestämmelse om kommunens organisering av arbetsuppgiften.

I propositionen 1977/78:81 om vissa kommunala trafik- och trafiksäkerhetsfrågor m.m. s. 42-43 uttalade departementschefen att det framstod som naturligt att kommunernas övergripande principbeslut för trafikregleringspolitiken beslutades av kommunfullmäktige. Den kommunala nämnden skulle då ha som uppgift att omsätta principerna i föreskrifter. Fullmäktigebeslut är föremål för kommunalbesvär, det vill säga att lagligheten men inte lämpligheten kan prövas. Enligt departementschefen, s. 45-46, borde detaljbesluten prövas i form av förvaltningsbesvär, det vill säga att både laglighet och lämplighet kan prövas av högre instans.

I ärendet finns inte någon uppgift om att nämndens beslut är föranlett av ett principiellt beslut i fullmäktige. Transportstyrelsen utgår därför från att det bakom det överklagade beslutet inte finns ett kommunalt trafikregleringspolitiskt beslut från fullmäktige.

Proposition 2007/07:73 Nya hastighetsgränser

Enligt 3 kap. 17 § andra stycket i dess ursprungliga lydelse omfattade bemyndigandet rätt att meddela föreskrifter om hastighetsbegränsning till 30 kilometer i timmen. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom förordningen (2008:46) om ändring i trafikförordningen (1998:1276). Möjligheten att genom föreskrifter med stöd av 3 kap. 17 § andra stycket meddela också hastighetsbegränsningar till 40 kilometer i timmen hade föregåtts av att regeringen i propositionen 2007/07:73 Nya hastighetsgränser föreslagit att riksdagen godkände att nya hastighetsgränser skulle få införas så att det skulle bli möjligt för beslutande myndigheter att använda sig av 10-steg i intervallet 30–120 kilometer i timmen. Riksdagen godkände regeringens förslag.

Regeringen diskuterade i propositionen 2006/07:73 vad som skulle krävas för att ett system med möjlighet till fler val i fråga om högsta tillåten hastighet skulle fungera. Regeringen anförde bland annat följande.

(Sidan 12)

En förutsättning för att ett hastighetssystem med 10-steg skall fungera är, enligt regeringens uppfattning, att Vägverket[1] utarbetar dels riktlinjer för sina egna beslut om högsta tillåtna hastighet, dels föreskrifter med klara och tydliga riktlinjer till de beslutande lokala myndigheterna för hur de olika hastighetsgränserna bör användas. Som ett minimikrav bör då gälla att förändringar i de nya 10-stegen endast görs för längre sammanhängande sträckor på landsbygden och för större stadsdelar i städerna. Avsikten är alltså inte att väg- och gatunätet skall delas in i fler vägsträckor där alla 10-steg används.

- - - - -

(Sidan 13)

Regeringens bedömning är att den ökade frihetsgraden för beslutande myndigheter att välja hastighetsgräns ställer stora krav på myndighetens beslutsunderlag. Varje hastighetsförändring måste vägas mot de olika transportpolitiska delmålen, det övergripande målet om samhälls­ekonomisk effektivitet och möjligheterna att få acceptans för den nya hastighetsgränsen. Det är främst delmålen för trafiksäkerhet och miljö som måste ställas mot delmålen för tillgänglighet och regional utveck­ling.

Riktlinjer

Transportstyrelsens mandat i 13 kap. 7 § trafikförordningen avser vilka värden som får användas i lokala trafikföreskrifter om högsta tillåten hastighet och riktlinjer för hur olika värden bör användas. Det finns inget krav i trafikförordningen eller annan författning att kommuner ska invänta riktlinjerna innan de beslutar föreskrifter om högsta tillåten hastighet.

Beslutsunderlaget

Genom den grundläggande hastighetsbegränsningen till 50 kilometer i timmen inom tättbebyggt område får kommunerna en naturlig utgångspunkt och jämförelsehastighet inför beslut om andra hastighetsgränser. Transportstyrelsen ser det som väsentligt att ny hastighetsgräns då endast får införas om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön.

Transportstyrelsen anser att beslutsunderlaget för en nämnds beslut, i ärenden som det nu aktuella, bör innehålla en redovisning av förhållandena i stort i det tättbebyggda området och en redovisning som jämför effekterna av nuvarande och föreslagen reglering . Den jämförande redovisningen bör avse trafiksäkerheten, framkomligheten och miljön för olika grupper mellan å ena sidan trafikförordningens hastighetsbegränsning i 3 kap. 17 § första stycket och å andra sidan med de föreslagna hastighetsbegränsningarna enligt föreskrifter om högsta tillåten hastighet enligt 3 kap. 17 § andra stycket och enligt de lokala trafikföreskrifterna. Beslutsunderlaget bör med hänsyn till vad som sägs i propositionen om önskvärdheten av att hastighetsbegränsningarna bör avse större områden också innehålla en bedömning av behovet av att göra avvikelser från den nya hastighetsgränsen inom det aktuella området.

En sådan utredning motsvarar i tillämpliga delar den konsekvensutredning som statliga myndigheter enligt 6 § förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning ska göra innan de beslutar föreskrifter.

Av handlingarna framgår inte tillräckligt tydligt varför hastighetsbegränsningarna är motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön. Överklagandet ska därför avslås.

[1] Propositionen skrevs före inrättandet av Transportstyrelsen. Genom förordningen (2008:1109) om ändring i trafikförordningen (1998:1276) har Vägverkets uppgifter i fråga om föreskrifter med riktlinjer om hur de olika hastighetsgränserna bör användas flyttats över till Transportstyrelsen.