De sjungande stenarna

Beteckning: TSV 2009-13981

Beslutsdatum: 2010-05-31

Transportstyrelsens beslut

Transportstyrelsen avslår överklagandet.

Redogörelse för ärendet

Du har med överklagandet av Länsstyrelsens i Södermanlands län beslut den 17 augusti 2009 med diarienummer 258-4558-2009 (bilaga) fullföljt ditt överklagande av den statliga väghållningsmyndigheten Vägverket Region Mälardalens beslut den 10 februari 2009 med beteckning VV2008:385 om vägvisning. I överklagandet har du vidhållit din begäran om vägvisning med märke H22, sevärdhet, från väg 223 vid Svärta, Nyköpings kommun till kulturparken De sjungande stenarna.

Till stöd för ditt överklagande har du anfört bland annat följande. Namnet De sjungande stenarna är väl etablerat hos allmänheten, både i Sverige och i grannländerna. Bland enheterna som ingår i kulturparken finns en predikosten som använts sedan lång tid tillbaka, när Wreta var en prästgård, och en järngruva vars ursprung dateras till 1600-talet. Vidare finns Frukällan, som nu rasat igen, med anknytning till hednisk tid. Ni har byggt upp kulturparken framför allt för att värna om och tydliggöra några av Sveriges kulturella värden med utgångspunkt från Wreta gårds identitet som prästgård och den andlighet som förknippas med detta. Kulturparken borde finnas med i länsstyrelsens förteckning över sevärdheter. Påståendet att den inte är av nationellt intresse motsägs av faktumet att den lockar besökare från hela landet.

Du har i ett telefonsamtal den 27 maj 2010 förtydligat att din begäran gäller endast vägvisning med märke H22, sevärdhet, och att du således inte begär vägvisning utan det märket.

Skäl för beslutet

Märke H22, sevärdhet, för upplysning om serviceanläggningar med mera anger enligt 2 kapitlet 24 § i vägmärkesförordningen (2007:90) en sevärdhet av nationellt intresse. Märket bör enligt 11 kapitlet 19 § i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2007:305) endast sättas upp för vägvisning till sådan sevärdhet av nationellt intresse som finns i förteckning över sevärdheter hos länsstyrelsen.

Av handlingarna i ärendet framgår att länsstyrelsen anser att kulturparken inte har ett kulturmiljövärde av riksintresse som representerar Sveriges historia. Kulturparken finns heller inte med i länsstyrelsens förteckning över sevärdheter. Några särskilda skäl har inte framkommit som gör det motiverat att frångå den bedömningen. Med hänsyn till detta finner Transportstyrelsen att det inte bör vägvisas till kulturparken med märke H22, sevärdhet. Överklagandet ska därför avslås.