Ölandsbron

Beteckning: TSV 2010-68

Beslutsdatum: 2010-06-21

Transportstyrelsens beslut

Transportstyrelsen avslår överklagandet.

Redogörelse för ärendet

[K.F.], Cykelfrämjandet och Kalmar miljögrupp har överklagat Länsstyrelsens i Kalmar län beslut den 17 december 2009 med diarienummer 258-12853-08, 258-10970-09 (bilaga) avseende beslut om lokala trafikföreskrifter om förbud mot gång- och cykeltrafik på del av väg 137, Ölandsbron. De klagande yrkar att beslutet undanröjs och har som stöd för överklagandet anfört följande.

Cykelfrämjandet menar att väg 137 är en allmän väg och ska därför vara tillgänglig för allmän trafik. Den dåliga säkerhet som ombyggnationen har medfört bör åtgärdas på något bättre sätt än att förbjuda oskyddade trafikanter. Vidare anser Cykelfrämjandet att det är ett myndighetsinitierat och felaktigt cirkelbeslut att först försämra säkerheten för de oskyddade trafikanterna och sedan förbjuda deras användning av vägen. Traktorer och mopeder klass I etc. är också tveksamma ur trafiksäkerhetssynpunkt vilket innebär att beslutet är odemokratiskt genom att det drabbar en grupp, nämligen oskyddade trafikanter. Cykelfrämjandet menar att länsstyrelsens beslut bryter mot de transportpolitiska målen om tillgänglighet och miljö- och hälsohänsyn. Länsstyrelsen har inte utrett miljökonsekvenser och alternativ körfältsindelning. Beslutet stimulerar miljönegativa transporter på bekostnad av miljöneutrala.

[K.F.] anser att länsstyrelsens beslut inskränker på medborgarens frihet. Vidare menar han att länsstyrelsen inte har att bry sig om hur kommuner, polisen och kommersiella intressenter hanterar att människor cyklar på Ölandsbron. Länsstyrelsen ska hålla sig objektiv och inte vara en direkt orsak till att olika människogrupper får sin rätt kränkt. I övrigt har han vidhållit tidigare anförande i yttrande till länsstyrelsen den 14 november 2009.

Kalmar miljögrupp har anfört att gående och cyklister ska kunna ta sig över Ölandsbron utan att behöva betala. Miljögruppen har även uttryckt önskemål om en kostnadsfri cykelpendling gärna året runt. De ställer sig frågande till med vilken rätt man stänger av en länsväg för en trafikgrupp som borde vara prioriterad. Bilismen har fått breda ut sig på cykeltrafikanternas bekostnad. De menar att eftersom cykeltrafikanterna har fått lämna utrymme åt bilismen så är det logiskt att bilismen ska bära kostnaderna för en avgiftsfri cykelpendling.

Den statliga väghållningsmyndigheten Vägverket region sydöst (nu Trafikverket region Syd) har getts möjlighet att yttra sig över överklagandet. Väghållningsmyndigheten uppger att den inte har något ytterligare att tillföra och vidhåller sin ansökan om förbud mot gång- och cykeltrafik.

[K.F.] har inkommit med yttranden över de uppgifter som har tillförts ärendet.

Skäl för beslutet

Detta ärende rör lokala trafikföreskrifter om förbud mot gång- och cykeltrafik på del av den allmänna vägen 137, Ölandsbron. I väglagen (1971:948) finns bestämmelser om allmänna vägar. Enligt 1 § är allmän väg, förutom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålls av staten eller en kommun. I förarbetena till väglagen, proposition nr 123 år 1971, berör de sakkunniga – till vilket departementschefen i allt väsentligt anslöt sig till – de krav som bör ställas upp för att en väg ska anses vara upplåten för allmän samfärdsel. De sakkunniga konstaterade att vägar som är avsedda för vissa speciella färdsätt, såsom gångvägar, cykelstigar och ridvägar, i allmänhet faller utanför begreppet allmän väg, såvida inte de ligger i anslutning till en allmän väg eller när en cykelbana anlagts i syfte att avlasta den allmänna vägen även om den har en annan sträckning. Beträffande motorväg sade de sakkunniga att en sådan inte kan sägas vara avsedd för något så speciellt transportbehov, att vägen inte skulle kunna räknas som allmän. Kravet på att en väg ska vara upplåten för den allmänna samfärdseln får anses vara uppfyllt, även om trafiken på vägen begränsats till trafik av visst slag eller endast får utövas på ett bestämt sätt.

Såvitt Transportstyrelsen känner till har den del av väg 137 som Ölandsbron utgör inte anlagts för att vara avsedd för trafik av något visst slag. De åtgärder som därefter vidtagits i fråga om bland annat körbanans indelning i körfält och föreskrifter om högsta tillåten hastighet, som indirekt kan vara ägnade att begränsa trafiken på bron till vissa trafikantgrupper har inte föregåtts av någon arbetsplan. I förevarande ärende har Transportstyrelsen emellertid inte att pröva riktigheten eller lämpligheten av de tidigare vidtagna åtgärderna utan utgår i stället från de nu rådande faktiska förhållandena.

Inte heller frågan om transport av cyklister med buss och hur dessa transporter ska finansieras är något som Transportstyrelsen har att ta ställning till eller som påverkar bedömningen av detta ärende.

Särskilda trafikregler kan meddelas av en länsstyrelse eller en kommun genom lokala trafikföreskrifter. De särskilda reglerna får gälla förbud mot trafik med fordon samt förbud mot gående, vilket framgår av 10 kapitlet 1 § andra stycket 9 respektive 22 i trafikförordningen (1998:1276).

Ölandsbron är 12,8 meter bred mellan kantbalkarna. Brobanan är indelad i fyra körfält och vägrenarna är 0,2 meter breda. Det finns varken gång- eller cykelbana varför cyklande och gående är hänvisade till körbanorna. I grunden är den högsta tillåtna hastigheten på bron, enligt Vägverkets föreskrifter (VVFS 2007:604) om högsta tillåtna hastighet på väg 137 i Kalmar län, 90 kilometer i timmen. Emellertid varierar den högsta tillåtna hastigheten enligt Vägverkets föreskrifter (VVFS 2008:409) om varierande högsta tillåten hastighet på väg 137 i Kalmar län mellan 50, 70, 80 och 90 kilometer i timmen på en del av bron. Trafikflödet på bron var 2009 i genomsnitt 16 914 fordon per dygn. Det är sannolikt att trafikflödet är betydligt högre under sommarmånaderna.

De gällande högsta tillåtna hastigheterna, körbanans indelning i körfält samt det smala utrymmet utanför körbanan medför enligt Transportstyrelsen att gående och cyklande på bron utsätts för stora trafiksäkerhetsrisker. Med hänsyn till detta anser Transportstyrelsen, trots vad som ovan anförts om vad allmänna vägar i allmänhet är avsedda för, att det är motiverat med ett förbud mot gång- och cykeltrafik. Vad ni har anfört i övrigt som skäl mot förbudet förändrar inte bedömningen. Överklagandet ska därför avslås.