Bilpoolsbilar i Göteborg

Beslut 2014-02-11

TSV 2013-2214

Transportstyrelsens beslut

Transportstyrelsen avslår överklagandet.

Redogörelse för ärendet

Göteborgs kommun beslutade den 9 april 2013 lokala trafikföreskrifter

• (1480 2013-00182) om förbud att stanna och parkera på Eklandagatan,
• (1480 2013-00184) om förbud att stanna och parkera på Fjällgatan, och
• (1480 2013-00186) om förbud att stanna och parkera på Reutersgatan.

Polismyndigheten i Västra Götalands län överklagade kommunens beslut.  Till skrivelsen med överklagandet var fogat kopior av Göteborgs kommuns trafiksamråd ärende 61, 64 och 65 för 2013 (bilaga 1–3).

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har i beslut den 29 maj 2013 i ärende med diarienummer 258-13061-2013 (bilaga 4) bifallit överklagandet och upphävt kommunens beslut. Göteborgs kommun har överklagat länsstyrel­sens beslut.  

Kommunen begär att Transportstyrelsen upphäver länsstyrelsens beslut och fastställer kommunens trafiknämnds beslut.

Till stöd för överklagandet anför kommunen bland annat följande.

I det överklagade beslutet har länsstyrelsen ansett att ett beslut av ifrå­gavarande slag bör motiveras av trafiksäkerhet och att det kan an­tas att det föreliggande beslutet motiverats av andra skäl. Påpekandet har inte stöd i trafikförordningen. Det aktuella lagrummet anger inte att det måste föreligga trafiksäkerhetsskäl för att meddela beslut om för­bud att parkera. Tvärtom framgår tydligt av 10 kapitlet 2 § trafik­för­ordningen att ett beslut enligt 10 kapitlet 1 § kan motiveras av andra skäl än trafiksäkerhet, såsom exempelvis hänsyn till de boendes par­keringsmöjligheter. Vidare anförs att: 

• Om lagstiftaren velat införa en sådan begränsning av trafiknämn­dens befogenheter får förutsättas att så skett genom en tydlig anvisning i aktuellt lagrum i likhet med vad som gäller i 3 kap. 17 § andra stycket trafikförordningen.
    
• Det måste återigen upplysas om att det överklagade beslutet inte omfattar frågan om det finns fog att medge undantag för bil­poolsbilar. I nuläget finns inga dispenser avseende de aktuella platserna vare sig för bilpoolsbilar eller för något annat. Kom­munen anser att det inte är förenligt med gällande rätt att låta beslut om förbud påverkas av antaganden om kommande dis­penser.
    
• I överklagandet har polismyndigheten inte visat att beslutet skulle stå i strid med trafikförordningen eller att trafiknämnden överskridit sina befogenheter. Det har inte heller påståtts att be­slutet skulle medföra fara i trafikhänseende eller annars olämp­ligt ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Transportstyrelsen har begärt in handlingarna i ärendet från kommunen samt detaljplan för aktuella områden.

Polismyndigheten i Västra Götalands län har tagit del av de uppgifter som tillförts ärendet och kommit in med ett yttrande om att den, som det får för­stås, avstyrker bifall till överklagandet.

Skäl för beslut

Allmänt om kommunal kompetens

Enligt 1 kap. 1 § regeringsformen utövas den offentliga makten under la­garna. Det innebär bland annat att det måste finnas författningsstöd för den myndighet som beslutar föreskrifter som ger myndigheten rätt att besluta föreskrifterna.

De grundläggande bestämmelserna för den kommunala maktutövningen framgår av kommunallagen (1991:900). Av 2 kap. 1 § kommunallagen framgår att kommuner själva får ta hand om sådana angelägenheter av all­mänt intresse som har anknytning till kommunens medlemmar som har an­knytning till kommunens område eller dess medlemmar och som inte ska hanteras enbart av staten eller någon annan. Kommunerna ska även, enligt 2 kap. 2 § kommunallagen, behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. I 2 kap. 4 § kommunallagen sägs även, att om kommunernas befogenheter och skyldigheter på vissa områden finns det särskilda föreskrifter.

Föreskrifter om trafik på väg och i terräng

Med stöd av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har regeringen genom trafikför­ordningen (1998:1276) meddelat föreskrifter om trafik på väg och i terräng. Med stöd av 2 § lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om tra­fik, transporter och kommunikationer har regeringen i trafikförordningen även överlåtit åt kommunen att meddela föreskrifter om trafik på väg och i terräng.

Av 10 kap. 1 § trafikförordningen (1998:1276) framgår att genom lokala tra­fikföreskrifter får meddelas särskilda trafikregler om bland annat förbud att stanna och parkera fordon.

Av 10 kap. 2 § första stycket framgår att särskilda trafikregler om bland annat förbud att stanna och parkera och om tillåtelse att parkera får avse

1. en viss trafikantgrupp,
2. ett visst fordonsslag eller vissa fordonsslag, eller,
3. fordon med last av viss beskaffenhet.

Av 10 kap. 2 § andra stycket framgår att de som bor i ett visst område är en grupp som särskilda trafikregler kan avse och av 10 kap. 3 § framgår att lokala trafikföreskrifter med sådana särskilda trafikregler meddelas av kommunen.

Transportstyrelsens bedömning

Den offentliga makten utövas under la­garna, enligt 1 kap. 1 § regeringsfor­men. Förutom den allmänna kompetensen i kommunallagen (1991:900) har kommunerna befogenheter och skyldigheter på vissa områden där det finns särskilda föreskrifter om detta. Särskilda föreskrifter som utökar kommunal kompetens innebär ibland avsteg från allmänna principer för kommunal verksamhet.

Transportstyrelsen bedömer mot bakgrund av 2 kap. 1 och 2 §§ kommunal­lagen att 2 kap. 4 § innebär att avsteg från kommuners allmänna befogen­heter och skyldigheter kan göras när en särskilda författning eller andra sak­liga skäl ger stöd för detta.

Trafikförordningen är meddelad med stöd av författning där regeringen har ett bemyndigande att utöka den kommunala kompetensen. Trafikförord­ningen innehåller inte någon bestämmelse om förhållanden som kan göra det motiverat med särskilda trafikregler om förbud mot att stanna och par­kera fordon. Detta innebär dock inte att det i övrigt är oreglerat i fråga om när kommuner kan meddela särskilda trafikregler, utan även andra bestäm­melser i trafikförordningen och i annan författning kan begränsa kommu­nernas befogenheter och skyldigheter. Enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) ska kommuner behandla sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl för något annat. På grund av den bestämmelsen kan kommu­nerna i allmänhet inte utforma lokala trafikföreskrifter så att de ger vissa medlemmar förmåner eller belastningar som andra medlemmar inte får om det inte finns sakliga skäl till annat.

Av 2 § lagen (1957:259) om rätt för kommun att ta avgift för vissa upplåtel­ser av offentlig plats m.m. framgår att fullmäktige när församlingen beslutar grunderna för beräkning av avgift för rätten att parkera på offentlig plats, som står under kommunens förvaltning, får besluta särskilda grunder för bo­ende i ett visst område. Genom 10 kap. 2 § tredje stycket trafikförordningen och 2 § andra stycket lagen (1957:259) om rätt för kommun att ta avgift för vissa upplåtelser av offentlig plats m.m. ges kommuner en möjlighet att sär­behandla de boende i ett visst område som de annars inte hade haft. Utan dessa bestämmelser som utökar den kommunala kompetensen hade 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) hindrat ett införande av särskilda trafikreg­ler som innefattade särskilda trafikregler som underlättade för de boende i ett område att parkera där.

I noteringar från trafiksamråden 27 februari 2013 i ärende 61, 64 och 65/13 avseende planerade lokala trafikföreskrifter med arbetsnumren 1480-2013-00186, 1480-2013-00184, 1480-2013-00182 anges kommunens genom tra­fikkontoret förklaring till vart och ett av ärendena enligt följande.

• Bilpooler kan minska trycket på parkeringsplatser i staden, därför bör vi i möjligaste mån underlätta för bilpooler att eta­blera sig och verka i Göteborg.
• Trafikkontoret avser att anordna ett antal parkeringsplatser för bilpoolsoperatörer på stadens gatumark, där det inte finns bra alternativ på kvartersmark. Detta sker för att underlätta intro­duktion av bilpool som företeelse samt för att ge operatörerna välplacerade, lättillgängliga och säkra p-platser för använ­darna.
• Fordon som ska stå uppställda på platsen måste söka dispens.
  Platserna regleras med ”förbud att stanna” och vägmärket ges en tilläggstavla om att den inte gäller bilpoolsbil med gällande dispens.

Möjligheten att meddela särskilda trafikregler om stannande- eller par­keringsförbud enligt 10 kap. 1 § andra stycket 16 trafikförordningen (1998:1276) ska enligt Transportstyrelsens mening tillämpas i trafikmiljöer där det framstår som motiverat att särskilda trafikregler ska gälla istället för de allmänna i trafikförordningen.

I överklagandet har kommunen inte anfört varför de särskilda trafikreglerna anses behövliga. Av handlingen från trafiksamrådet framgår att kommunen inför förbudet mot stannande och parkering för att därigenom gynna vad kommunen kallar bilpooler att etablera sig och verka i Göteborg. Det kan ifrågasättas om detta är en angelägenhet av allmänt intresse som har anknyt­ning till kommunens område eller dess medlemmar. I kravet på allmän-
intresse ligger ett principiellt förbud mot att ge understöd åt enskilda. Det har heller inte anförts något sakligt skäl för gynnande av vissa.

I handlingarna har således endast skäl som framstår som oförenliga med allmänna principer för kommunal verksamhet framförts. Något annat skäl till varför särskilda trafikregler om förbud mot stannande och parkering skulle vara behövliga har inte framkommit i handlingarna i ärendet.

Transportstyrelsen bedömer mot denna bakgrund att det inte finns anledning att ändra länsstyrelsens beslut att upphäva kommunens beslut om lokala trafikföreskrifter. Överklagandet ska därför avslås.

Överklagande

Transportstyrelsens beslut får inte överklagas, enligt 6 § lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor.