Naturreservat

Publicerad 15 aug 2017

Fråga om vägvisning till naturreservat från vägar som inte är den närmaste allmänna vägen.

Beteckning: TSV 2017-1556

Beslut: 2017-06-13

Transportstyrelsens beslut

Transportstyrelsen avslår överklagandet.

Redogörelse för ärendet

Länsstyrelsen i Kronobergs län har genom överklagandet av Länsstyrelsen i Kronobergs län beslut den 15 mars 2017, i ärende med diarienummer 258-5290-2016 (bilaga), fullföljt överklagandet av Trafikverket Region Syds beslut den 15 september 2016 med ärendenummer TRV 2016/72996, att inte vägvisa till Naturreservat Lunden från väg 897 och väg 902 i Växjö kommun.

Till stöd för överklagandet anges bland annat följande.

Länsstyrelsen anser att tolkningen av Transportstyrelsens föreskrifter blir för snäv, när det gäller skyltning till naturreservat. Att skyltning enbart får ske från närmaste allmänna väg i det aktuella fallet. Länsstyrelsen anser att denna snäva tolkning av Transportstyrelsens föreskrifter inskränker på det övergripande målet i friluftspolitiken, att naturen ska vara tillgänglig för alla. Länsstyrelsen anser att naturreservat är av sådant allmänt intresse att de överlag bör anses utgöra ett särskilt skäl för att vidga tolkningen av föreskrifterna, dvs där så är lämpligt, bör man kunna skylta från annat håll än närmaste allmänna väg. I det aktuella fallet bör skyltning kunna ske från den plats som Länsstyrelsen förespråkat i sin ansökan om vägvisning

Naturreservatets parkeringsplats ligger mitt i reservatet. Väg 891 går genom naturreservatet, dvs reservatets gränser ligger utmed väg 891. Denna väg är visserligen närmaste allmänna väg till naturreservatets parkeringsplats. Länsstyrelsen anser dock att vägvisning till naturreservatet bör ske tidigare än så för att leda folk rätt till målet, vilket snarare utgörs av reservatet i sig än själva parkeringsplatsen.

Skäl för beslutet

Syftet med vägvisning är enligt 1 kapitlet 3 § vägmärkesförordningen (2007:90) att ge trafikanten vägledning, styrning och information för en effektiv och säker trafik. Vägmärken ska således inte användas för reklam, även om de indirekt kan ha betydelse för det.

Närmare bestämmelser om uppsättning av lokaliseringsmärken för vägvisning finns i Vägverkets föreskrifter (VVFS 2007:305) om vägmärken och andra anordningar. I 8 kapitlet 5 § Vägverkets föreskrifter om vägmärken och andra anordningar anges att lokaliseringsmärke för vägvisning till inrättningar, anläggningar eller turistiskt intressanta mål m.m. får endast sättas upp från närmaste allmänna väg om inte annat anges för respektive märke. Om det behövs med hänsyn till trafiksäkerheten, mängden trafik till målet eller om det behövs av särskilda skäl får märket sättas upp längre från målet.

Enligt Transportstyrelsen kan det inte anses att det för naturreservat generellt råder särskilda skäl för att sätta upp vägvisning längre från målet. Istället måste det göras en individuell prövning i varje enskilt fall.

Vad gäller inrättningar och anläggningar måste det förutsättas att trafikanten själv gjort vissa förberedelser för att hitta dit, exempelvis genom att ta reda på var den inrättningen eller anläggningen som han eller hon ämnar besöka är belägen. Det måste också anses rimligt att en vägbeskrivning lämnas till förväntade besökare i exempelvis annonsering för inrättningen eller anläggningen. En sådan vägbeskrivning kan skapas med utgångspunkt från befintlig geografisk vägvisning eller namngivna gator.

Av handlingarna i ärendet framgår att naturreservatets närmaste allmänna väg är väg 891. Transportstyrelsen bedömer att det inte framkommit att utmärkning från väg 897 och väg 902 enligt begäran är motiverad utifrån trafikanternas behov av vägledning, styrning och information för en effektiv och säker trafik eller att det finns särskilda skäl för vägvisning. Överklagandet ska därför avslås.