Väghållningsmyndighetens begäran om stopplikt har inte visat att stopplikt behövdes

Beslutet om lokala trafikföreskrifter om stopplikt kan en länsstyrelse meddela av egen kraft. Länsstyrelsen hade inte kompletterat väghållningsmyndighetens material med egen utredning. Väghållningsmyndighetens material visade inte på behov av stopplikt och överklagandet avslogs därför.

Beteckning: TSV 2011-1541, TSV 2011-1556, TSV 2011-1557, TSV 2011-1559, TSV 2011-1560, TSV 2011-1561, TSV 2011-1566, TSV 2011-1567, TSV 2011-1573, TSV 2011-1574, TSV 2011-1575, TSV 2011-1576

Beslutsdatum: 2012-01-09

Transportstyrelsens beslut

Transportstyrelsen avslår överklagandena.

Redogörelse för ärendet

Den statliga väghållningsmyndigheten, Trafikverket region väst, har ansökt om införande av stopplikt före infart på väg 26 från ett flertal vägar i tre kommuner i Västra Götalands län. Länsstyrelsen meddelade den 16 och 17 februari 2011 beslut om avslag i 13 sådana ärenden. Väghållningsmyndig­heten har överklagat dessa beslut. Länsstyrelsen har omprövat ett beslut och överläm­nat överklagandena i tolv ärenden enligt bilagorna 1 - 12.

Till stöd för överklagandena hänvisar väghållningsmyndigheten till VTI-rapport 23-2005 "Huvudled och regleringar i korsningar" där det anges att stopplikt är att föredra framför väjningsplikt rent trafiksäkerhetsmässigt.

Länsstyrelsen har i varje ärende inkommit med ett yttrande till Tranportsty­relsen och väghållningsmyndigheten har beretts tillfälle att komma in med synpunkter.

Länsstyrelsen anger bland annat följande i yttrandena till Transportstyrel­sen:

"Länsstyrelsens bedömning utgår alltid från de omständigheter som föreligger vid den enskilda aktuella korsningen. Länsstyrel­sen noterar att Trafikverket i sin ansökan endast kortfattat har motiverat de respektive stopplikterna. Detta ställt emot ansökan, yttrande och överklagandet som framförallt uttrycker en princip om att stopplikt bör gälla vid alla korsningar med vägar där has­tigheten är begränsad till 90 kilometer i timmen eller högre, re­sulterar i att Länsstyrelsen försätts i en speciell situation. Såsom det gestaltar sig kommer Länsstyrelsen på det viset, enligt Läns­styrelsens bedömning, i praktiken att så att säga annektera ett mandat som Länsstyrelsen inte har, nämligen att fatta beslut på förordningsnivå. Sådana författningsfrågor ska inte beslutas av Länsstyrelsen utan av regeringen. Mot bakgrund av det nämnda och då länsstyrelsen inte finner att Trafikverkets överklagande innehåller några andra omständigheter som leder till att Länssty­relsen ska ompröva sitt beslut i aktuellt ärende, överlämnar Länsstyrelsen överklagandet till Transportstyrelsen."

Skäl för beslutet

Det finns inte någon regel med en innebörd att det bör eller ska vara stopplikt för förare som från en väg kör in på en huvudled med hastighets­begränsning till 90 kilometer i timmen.

Av Länsstyrelsens i Västra Götalands län lokala trafikföreskrifter

- (14 FS 2007:693) om huvudled på väg 26 i Gullspångs kommun,

- (14 TFS 2011:12) om huvudled på väg 26 i Mariestads kommun och

- (14 TFS 2011:13) om huvudled på väg 26 i Mariestads kommun

framgår att väg 26 är huvudled vid de korsningar de överklagade besluten avser. En förare som från en väg kör in på en annan väg som är huvudled där accelerationsfält saknas, har enligt 3 kapitlet 21 § trafikförordningen (1998:1276) väjningsplikt mot fordon på den väg föraren kör in på.

Fordonsförare som har väjningsplikt får enligt 3 kapitlet 5 § andra stycket trafikförordningen köra vidare endast om det inte kan medföra fara eller hinder för andra trafikanter. Av 3 kapitlet 19 § trafikförordningen framgår att bestämmelsen även gäller förare som har stopplikt.

Av 10 kapitlet 1 § första och andra stycket trafikförordningen framgår att genom lokala trafikföreskrifter kan meddelas särskilda trafikregler om stopplikt med avvikelse från bestämmelserna i trafikförordningen 3 kapitlet 21 §.

Lokala trafikföreskrifter med särskilda trafikregler om stopplikt kan länssty­relsen av egen kraft meddela utan föregående begäran från någon. I ären­dena har den statliga väghållningsmyndigheten inlämnat en skrivelse med ansö­kan om stopplikt i de korsningar som är aktuella i ärendena. Transport­sty­relsen gör bedömningen att en begäran från väghållningsmyndigheten inte medför skyldighet för länsstyrelsen att meddela beslut. Utredningen i ären­dena består i stort endast av uppgifter från väghållningsmyndighetens begä­ran och yttranden från polismyndigheten i Västra Götalands län och tek­niska förvaltningen i Mariestads kommun. Inom ramen för sin verksam­het bestämmer länsstyrelsen omfattningen av sitt arbete med underlag för med­delande av lokala trafikföreskrifter. Transportstyrelsen bedömer därför om det finns skäl till stopplikt endast utifrån de uppgifter som lämnats i ären­dena.

Enligt Transportstyrelsens uppfattning kan lokala trafikföreskrifter med särskilda trafikregler om stopplikt vara motiverade där väjningsplikt inte fungerar. Föreskrifterna bör meddelas endast om förhållandena avviker från det normala. Av utredningen i ärendena framgår inte att så är fallet. Över­klagandena ska där­för avslås.

Överklagande

Transportstyrelsens beslut får inte överklagas, enligt 15 kapitlet 1 § trafik­förordningen.