Transportstyrelsen anser att det finns fördelar med att utvärdera körförmågan hos en förare med hjälp av en simulator. Simulatorkörning möjliggör exempelvis utvärdering på ett standardiserat sätt genom att olika individer kan testas i exakt samma körscenario. I en simulator kan även farliga trafiksituationer utvärderas utan att körningen innebär någon trafiksäkerhetsrisk för övriga trafikanter och okontrollerbara faktorer som kan påverka bedömningen exkluderas.

Dock anser vi även att det finns tydliga begränsningar med simulatorer som gör att körning i en simulator inte går att jämföra med körning på väg. I vilken grad körningen i simulator ger en realistisk körupplevelse beror delvis på hur avancerad den är. Simulatorn vid VTI är avancerad, men trots det skiljer den sig avsevärt från verkligheten med avseende på faktorer som bildkvalité, ljusförhållanden, detaljrikedom i den omgivande miljön samt uppkomna trafiksituationer. Det finns även tekniska begränsningar såsom att manövreringen i simulatorn skiljer sig från den i en vanlig bil och att personen som kör i simulatorn inte känner av fordonsrörelser på samma sätt som vid körning på väg. Detta i sin tur kan resultera i desorientering och illamående. Testscenariot i simulatorn är också begränsat, vilket medför att kritiska moment som till exempel vänster- och högersväng, samt körning i cirkulationsplats inte kan utvärderas vid simulatorkörningen. 

Transportstyrelsen anser att en stor begränsning med simulatorn vid VTI är att den inte validerats tillräckligt och därmed kan vi inte med säkerhet säga att en person som klarar körning i simulatorn även skulle klara av att köra trafiksäkert vid körning på väg. Vi anser inte att man kan fastställa, utifrån tillgänglig data, att simulatorn är ett tillräckligt känsligt instrument för att kunna urskilja vilka personer som klarar av att kompensera för sina synfältsbortfall och därmed köra säkert på väg.