Transportstyrelsen drar slutsatsen att utifrån tillgängliga data kan det inte fastställas om simulatorn är ett tillräckligt känsligt instrument för att identifiera vilka som kan kompensera för sina synfältsdefekter.

En godkänd körning i simulatorn kan bara användas för att påvisa att en person med synfältsbortfall kan klara av att köra säkert i en simulatormiljö med ett testscenario som innehåller ett antal kritiska moment. En godkänd körning i simulatorn anses däremot inte på ett tillförlitligt sätt visa om en person kan kompensera för sina synfältsdefekter vid körning i verklig vägtrafik. 

Vetenskaplig litteratur visar att, för att kunna dra slutsatser om körförmåga på väg baserat på utfall av körning i en simulator, krävs omfattande valideringar, däribland studier på väg. Vid utveckling av simulatortestet togs en referensdatabas fram i syfte att kunna jämföra körförmågan hos enskilda personer med synfältsdefekter med den hos friska försökspersoner (referensgrupp) som kört i simulatorn. Validering av referensgruppens resultat i simulatorn mot körning på väg har inte utförts, vilket medför att utfall av körning enbart påvisar om testindividen kör sämre, lika bra eller bättre än referensgruppen i simulatorn. 

Andra delar som har påverkat Transportstyrelsens ställningstagande är att testscenariot i simulatorn är begränsat, vilket medför att kritiska moment som till exempel vänster- och högersväng, samt körning i cirkulationsplats inte kan utvärderas vid simulatorkörningen. Detta är en stor begränsning sett till att nästan 20 procent av de dödliga olyckorna i Sverige 2018 skedde i korsningar och cirkulationsplatser.