Bakgrund inlandssjöfart

Bakgrund i Kontinentaleuropa

Europas floder har varit viktiga för transporter under lång tid och för att underlätta transporter mellan olika länder behövdes en gemensam syn på hur trafiken ska fungera samt hur fartyg ska byggas och utrustas.

Regleringen började med att länderna längs de stora floderna i Europa bildade flodkommissioner som arbetar för att förenkla den internationella trafiken för respektive flod.

Rhenkommissionen

För Rhen påbörjades arbetet i början av 1800-talet, vilket resulterade i att Rhenkommissionen (CCNR) bildades och att en konvention senare tillkom. Motsvarande skedde också för bl.a. floderna Donau, Mosel och Sava.

EU:s regelverk

1976 införde EU som ett första steg i harmonisering av reglerna för de inre vattenvägarna direktiv (76/135/EEG) om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart som reglerade ett ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart.

Direktiv (82/714/EEG) om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart innebar ytterligare ett steg mot ökad harmonisering och innehåller nu även tekniska regler för fartyg och utrustning.

Med direktiv 2016/1629/EG har man kommit ytterligare ett steg i harmoniseringen. Direktivets tekniska regler bygger i allt väsentligt på Rhenkonventionen. Kommissionen har även tagit fram handlingsprogram (Naiades och Naiades II) som bland annat ska verka för en ytterligare harmonisering av reglerna för inre vattenvägar inom EU.

Det egentliga arbetet med att utveckla och förbättra EU:s regelverk för inre vattenvägar sker i ett antal arbetsgrupper vilka administreras av CCNR.

United Nations Economic Commission for Europé

Utöver EU så arbetar även UNECE (United Nations Economic Commission for Europé) för att samordna och utveckla den europeiska inlandssjöfarten.

UNECE har bland annat publicerat rekommendationer om konstruktion och utrustning.

Det är värt att notera att den regleringen som redovisas ovan främst har tillkommit för att möjliggör internationell trafik.

Bakgrund i Sverige

Även i Sverige har skyddade farvattnen, i form av floder och insjöar (men även skärgårdsområden), varit viktiga för transporter under lång tid.

Den tydliga avgränsningen mellan hav och inre vattenvägar som i huvudsak råder på kontinenten, saknas i Sverige på grund av vår geografi. Här finns skyddade kustfarvatten men även insjöar med stora oskyddade vattenspeglar.

Regleringen har historiskt sett relaterats till farvattnens karaktär oavsett vart dessa farvatten finns, och kravnivån anpassats i ett antal steg, där det för trafik på mer oskyddade farvatten krävts förhöjda säkerhetskrav för fartyg och besättning.

Varför införs regler för inlandssjöfart i Svergie?

Det har alltså sedan lång tid funnits ett fungerade system för den svenska trafiken på skyddade vattenområden, men på de vattenområden innanför Sveriges kustlinje där det förekommer kommersiell frakttrafik i större omfattning har den till övervägande del bedrivits av havsgående fartyg med internationella certifikat, varför ett behov av specifika regler för inlandssjöfart inte uppkommit.

Anledningen till att regler för fartyg i inlandssjöfart nu införs är främst att näringen med detta nya regelverk ser en möjlighet till mer kostnadseffektiva transporter och därmed en ökad möjlighet att konkurrera med järnvägs- och lastbilstrafiken på vissa rutter.