FAQ inlandssjöfart

I stora delar av Europa är sjöfarten sedan länge uppdelad i å ena sidan havssjöfart, dvs. transport av gods och passagerare på haven, och å andra sidan inlandssjöfart, dvs. trafik på inre vattenvägar såsom kanaler, floder och insjöar.

På kontinenten är inlandssjöfarten ett väl etablerat trafikslag som i allt väsentligt är skilt från trafiken med havsgående fartyg. Inlandssjöfarten konkurrerar i första hand med transporter på väg och järnväg, och inte med havssjöfarten.

Inlandssjöfart i Sverige

Gränsdragningen mellan inlandssjöfart och havssjöfart är med anledning av Sveriges geografi inte lika självklar här som för Kontinentaleuropas länder. Vi har längs Sveriges kust delar som är relativt skyddade men vi har även insjöar med stora oskyddade vattenspeglar.

I ett inledande skede kommer i Sverige inlandssjöfart kunna bedrivas på Göta älv, Vänern och Mälaren.

Inlandssjöfarten i EU regleras av ett antal EU-förordningar och direktiv. Sverige har i ett första steg valt att genomföra ett direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv (2016/1629/EG) om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG.

De inre vattenvägarna klassificeras i olika zoner beroende på vilken våghöjd som kan förekomma. Det finns fyra olika zoner där zon 1 är vattenområden med den högsta våghöjden och zon 4 vattenområden med lägsta våghöjden.

För att sjöfart ska utgöra ett gångbart alternativ till andra trafikslag måste bl.a. transportkostnaden vara attraktiv.

Regelverket för inlandssjöfart är anpassat för trafik på vattenområden med begränsad våghöjd, där fartygen befinner sig relativt nära land.

Det medför att fartyg i inlandssjöfart kan vara billigare att bygga och utrusta, varför det finns möjligheter till reducerade transportkostnader.

Det svenska regelverket för att bygga och utrusta fartyg har under lång tid innehållit en anpassad kravnivå beroende vilka vattenområden fartyget trafikerar, dvs. reducerad kravnivå för fartyg som går i skyddade vatten.

Det är sjöfartsnäringens intresse för inlandssjöfart som är anledningen till att regler för inlandssjöfart införs i Sverige från och med mitten av december 2014.

Sjöfartsnäringen har bedömt att inlandssjöfart kan utgöra ett mer konkurrenskraftigt transportalternativ än sjötransporter med fartyg certifierade enligt nuvarande nationell reglering för motsvarande sjöområden, och därmed i större utsträckning kunna medföra en överflyttning av gods från väg och järnväg till inre vattenvägar.

Handeln med fartyg underlättas även då införandet av inlandssjöfart medför att en större marknad blir tillgänglig.

För trafik på svenska inre vattenvägar är det frivilligt att certifiera fartyget för inlandssjöfart. Redaren kan istället välja att certifiera fartyget i enlighet med den nationella regleringen för övriga fartyg.

Fartyg som uppfyller Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2018:60) om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart (föreskriften är inte publicerad ännu) tilldelas ett certifikat som heter unionscertifikat för fartyg i inlandssjöfart.

Vilka svenska fartyg som kan certifieras för inlandssjöfart framgår främst av fartygssäkerhetslagen SFS 2003:364. Där kan du läsa att följande fartyg i inlandssjöfart ska ha unionscertifikat:

• passagerarfartyg
• bogserfartyg
• andra fartyg som har en längd av minst 20 meter, eller för vilka produkten av längd, bredd och djupgående ger en volym på minst 100 m3 (dvs. L x B x T ≥ 100 m3).

För fartyg som inte uppfyller dessa dimensioner kan Transportstyrelsen utfärda unionscertifikat efter ansökan.

Följande fartyg ska inte ha unionscertifikat vid trafik på svenska inre vattenvägar:

• statsfartyg
• fritidsfartyg
• flytande utrustning.

Fartyg certifierade för inlandssjöfart tillåts bara trafikera vattenområde som har klassificerats som inre vattenvägar.

I andra länder som tillämpar EU:s reglering för inlandssjöfart måste fartyg som trafikerar inre vattenvägar, med förbindelse med andra länder vattenvägar, ha gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Detta gäller även fritidsfartyg och flytande utrustning samt andra statsfartyg än örlogsfartyg.

Fartyg med SOLAS-certifikat, EU-passagerarfartygscertifikat och fritidsfartyg med nationella fart- och säkerhetscertifikat får dock tillfälligt trafikera dessa inre vattenvägar.