Transport av hö, hösilage och ensilage på fartyg
På grund av den torra sommaren är det svårt att få tag på grovfoder i Sverige. Många, framför allt hästägare, väljer därför att importera foder. Om fodret transporteras på väg eller järnväg finns inga särskilda krav, men ska fodret transporteras på fartyg gäller i vissa fall att reglerna om förpackat farligt gods ska tillämpas. Transportstyrelsen vill därför klargöra vad som gäller för dessa transporter.
Transport av förpackat farligt gods till sjöss styrs av den så kallade IMDG-koden. Där anges bland annat att hö och halm kan utgöra farligt gods. Detta beror på att det utgör ett lättantändligt ämne (UN 1327 HAY, STRAW and BHUSA, klass 4.1 Flammable solids). Det finns även en risk för självantändning, som kommer till uttryck bland annat i att det i koden finns ett totalförbud mot att transportera hö som har blivit vått eller kontaminerat med olja.
Det är avsändaren som ansvarar för klassificeringen och som alltså ska känna till om det finns sådana risker med ett visst ämne att det ska klassificeras som farligt gods, i detta fall om fodret kan antändas lätt genom kortvarig kontakt med en öppen flamma, såsom en tändsticka, och lågorna snabbt sprider sig. I sådant fall ska fodret klassas som farligt gods och IMDG-kodens regelverk för transport av UN 1327 HAY, STRAW or BHUSA tillämpas.
Det finns olika uppfattningar huruvida även risken för självantändning ska vägas in i klassificeringen. Transportmyndigheterna i några av våra grannländer har gett ut vägledningar om hur grovfoder ska klassificeras som bygger på IMDG-kodens regler, men som även anger egna rekommendationer med avseende på risken för självantändning. I Sverige har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) sammanställt ett dokument där man beskriver brandriskerna förknippade med grovfoder. Med utgångspunkt i detta underlag gör Transportstyrelsen bedömningen att vissa försiktighetsåtgärder bör vidtas, framför allt vid transport av hösilage, för att minimera risken för självantändning (se rubriken Hösilage nedan).
Av IMDG-koden framgår följande:
- Hö med en fukthalt lägre än 14 procent är undantagna från kraven för transport av farligt gods under förutsättning att:
- höet är pressat i balar
- det finns intyg som visar att höet inte utgör någon sådan risk som avses i klass 4.1 och att dess fukthalt understiger 14 procent
- transporten sker i sluten lastbärare, det vill säga en lastbärare som fullständigt innesluter innehållet genom permanent konstruktion med hela och styva ytor. Lastbärare med presenning som täckning räknas inte som sluten lastbärare.
- Vid transport av hö med en fukthalt högre än 14 procent (eller torrare hö där ovanstående förutsättningar för undantag inte är uppfyllda) ska IMDG-kodens krav tillämpas. Detsamma gäller halm och bhusa oavsett fukthalt. Det innebär bland annat krav på farligt godsdeklaration (DGD), märkning av godset såsom klass 4.1 (om lastbärare används behöver inte varje bal märkas upp, utan det räcker då att lastbäraren märks*). Det finns inget krav på sluten lastbärare, men enligt kraven på stuvning och hantering av godset ombord på fartyget måste balarna vara täckta med presenning eller liknande under överfarten.**
- Löst hö eller hö, halm eller bhusa som har blivit vått eller kontaminerat med olja får inte transporteras på fartyg (Special provision 281).
Hösilage
Hösilage är ett fuktigare foder i en gastät plastomslutning som genomgått en naturlig sileringsprocess. Fodret har andra egenskaper än vad som avsetts under UN 1327 och behöver därför inte transporteras i enlighet med dessa krav.
Om plastomslutningen är skadad eller om sileringsprocessen inte är avslutad finns dock en viss risk för självantändning som bör beaktas.
För att minimera risken för självantändning rekommenderas därför att det före ombordlastning sker en kontroll av följande
- att plasten runt balarna är av god kvalité, intakt och fullständigt täcker balarna, och
- att balarna har varit inplastade mer än tre veckor innan transport.
Ensilage
Ensilage är ett foder i en gastät plastomslutning som har en högre fukthalt än hösilage. Fodret har genomgått fermentering, ofta med tillsats av ett sileringsmedel, och har andra egenskaper än vad som avsetts under UN 1327. Det behöver därför inte transporteras i enlighet med dessa krav.
Redaransvar
Det är alltid redaren/befälhavaren som bestämmer vad som tas ombord på fartyget eller inte. Det innebär att fartyget kan neka att ta ombord gods även om reglerna om transporten är tillåten enligt IMDG-koden.
Mer information från Jordbruksverket
Notera att införsel av grovfoder även omfattas av regelverk rörande begränsning av smittspridning m.m. Se sidan Handla med foder med länder utanför och inom EU på Jordbruksverkets webbplats för mer information.
* Enligt Special Provision (SP) 29 ska lastbäraren uppvisa alla relevanta etiketter, skyltar och märkningar som krävs enligt avsnitt 5.3 i IMDG-koden.
** 7.1.5. IMDG-koden
SW10
"Unless carried in closed cargo transport units, bales shall be properly covered by tarpaulins or the like. Cargo spaces shall be clean, dry and free from oil or grease. Ventilator cowls leading into the cargo space shall have sparking-preventing screens. All other openings, entrances and hatches leading to the cargo space shall be securely closed. During temporary interruption of loading, when the hatch remains uncovered, a fire-watch shall be kept. During loading or discharge, smoking in the vicinity shall be prohibited and fire-fighting appliances kept ready for immediate operation."
Hade du nytta av informationen på den här sidan?
Tack för att du lämnade ett omdöme!