Vad gör kommunen?

Det är kommunen som är ansvarig tillsynsmyndighet för användandet och hanteringen av båtbottenfärger.

Om man använder en sådan färg i strid mot villkoren i beslutet om godkännande, som finns att läsa i bekämpningsmedelsregistret hos Kemikalieinspektionen, begår man ett miljöbrott som kan få rättsliga påföljder. Att använda kemikalier som inte är godkända av Kemikalieinspektionen är förbjudet enligt miljöbalken.

I 14 kap. 4 § står följande:

”Ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel får inte föras in till Sverige från ett land utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, släppas ut på marknaden eller användas utan att medlet är godkänt enligt 10 § av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2008:240).”

En överträdelse av förbudet är straffsanktionerad – det framgår av 29 kap. miljöbalken. Det skulle sannolikt handla om åtalspunkten miljöbrott (1 §) eller möjligen olovlig kemikaliehantering (3 §). Genom att anmäla till tillsynsmyndigheten aktiveras myndighetens skyldighet att utreda och ingripa. Tillsynsmyndigheten i sin tur har även skyldighet att anmäla till åklagare eller polis misstänkta brott mot miljöbalkens bestämmelser.

Om en hamnansvarig eller liknande misstänker att giftig båtbottenfärg används, är det den kommunala miljönämnden som ska kontaktas i första hand. Det är de som har tillsynsansvaret när det gäller användande av kemiska produkter, vilket framgår av 2 kap. 31 § miljötillsynsförordningen (2011:13), se nedan, p.4.

I 2 kap. 31 § miljötillsynsförordningen står följande:

"Den kommunala nämnden har, utöver det som följer av 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken, ansvar för tillsynen i fråga om
1. tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, som inte särskilt anges i miljöprövningsförordningen (2013:251) eller bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd,
2. vattentäkter som omfattas av tillståndsplikt som kommunen har föreskrivit enligt 9 kap. 10 § miljöbalken,
3. föroreningsskador som inte omfattas av länsstyrelsens ansvar enligt 29 § första stycket 3,
4. andra miljöskador enligt 10 kap. 1 § miljöbalken, om skadorna har orsakats av en verksamhet eller åtgärd som den kommunala nämnden har tillsynsansvaret för,
5. hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och varor i andra verksamheter än miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, utom den tillsyn som Kemikalieinspektionen utövar över primärleverantörers utsläppande på marknaden enligt 21 § första stycket, och
6. utrustning i motorfordon, flyg och tåg som innehåller kontrollerade ämnen enligt förordning (EG) nr 842/2006 eller förordning (EG) nr 1005/2009. Förordning (2014:430)."

Hamnarna har ansvar för egenkontroll

Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön fortlöpande ska

  • planera och kontrollera verksamheten (dit hamnverksamhet räknas) för att motverka eller förebygga sådana verkningar
  • hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön genom egna undersökningar eller på något annat sätt
  • lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det.

Dessa skyldigheter framgår av 26 kap. 19 § miljöbalken. Det är kommunen som är ansvarig tillsynsmyndighet och som alltså avgör om en viss hamn ska lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder.

Är du nöjd med informationen på sidan?

Tack för att du lämnade ett omdöme!