Sjösäkerhetsarbete

Ett antal olyckor som ansågs bero på problem inom säkerhetsarbetet ombord på fartyg resulterade i att regler för systematiskt sjösäkerhetsarbete utvecklades.

Regler för systematiskt sjösäkerhetsarbete återfinns primärt i tre regelverk:

  • ISM-koden: Inom Europa omhändertagen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 och genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95.
  • TSFS 2009:1: Transportstyrelsens föreskrifter om säkerhetsorganisation på rederier och fartyg som inte omfattas av förordning (EG) nr 336/2006.
  • TSFS 2017:26: Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om fartyg i nationell sjöfart.

Bakgrund

Under senare delen av 1980-talet och början på 90-talet inträffade ett antal olyckor som ansågs bero på stora problem inom säkerhetsarbetet ombord på fartyg. Utredningar identifierade också att det fanns problem i relation till rederiernas verksamhet iland. Dessa händelser och utredningar resulterade i att regler för systematiskt sjösäkerhetsarbete utvecklades.

Redan 1987 påbörjade IMO (International Maritime Organization) ett arbete som fokuserade på säkerhetskultur inom rederiorganisationer. Man insåg att det var nödvändigt att utveckla säkerhetsorganisationssystem (Safety Management System, SMS). Arbetet resulterade i en internationell kod, ISM-koden (International Safety Management Code for the Safe Operation of Ships and for Pollution Prevention) vilket antogs 1993. Koden blev tvingande 1994 genom att ett nytt kapitel i SOLAS (International Convention for the Safety of Life at Sea).

Först 1998 blev koden obligatorisk för rederier som använder passagerarfartyg, inklusive höghastighetspassagerarfartyg, oljetankfartyg, kemikalietankfartyg, gastankfartyg, bulkfartyg och höghastighetslastfartyg på 500 bruttoton eller mer på internationella resor.  Fyra år senare, 2002 blev ISM-koden också obligatorisk för rederier som använder andra lastfartyg och flyttbara oljeborrplattformar till sjöss på 500 bruttoton eller mer på internationella resor.

Syftet med ISM-koden är att tillhandahålla en internationell standard för säker ledning och drift av rederier och fartyg samt att förhindra förorening från fartyg. Ett rederi som uppfyller kraven erhåller ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation och rederiets fartyg erhåller ett certifikat om godkänd säkerhetsorganisation.

ISM-koden är satt i kraft genom IMO resolution A.741(18) som ändrats genom MSC.104(73), MSC179.(79), MSC.195(80), MSC.273(85) och MSC.353(92). Genom antagande av kapitel IX i SOLAS har koden blivit tvingande för följande fartyg som används på internationella resor (oavsett byggnadsdatum):

  • Passagerarfartyg, inklusive HSC-fartyg.
  • Lastfartyg över 500 brutto.

Inom Europa integrerades regler för systematiskt sjösäkerhetsarbete först genom rådets förordning (EG) nr 3051/95 av den 8 december 1995 om säkerhetsorganisation för roll-on/ roll-off-passagerarfartyg (ro-ro-fartyg). ISM-koden blev därigenom obligatorisk på gemenskapsnivå så tidigt som från och med den 1 juli 1996 för alla ro-ro-passagerarfartyg i reguljär trafik till eller från hamnar i medlemsstaterna på både inrikes och internationella resor, oberoende av flagg. Detta var ett första steg mot ett enhetligt och samstämmigt Europeiskt genomförande av ISM-koden. Därefter antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 som gör ISM-koden direkt tillämplig på fartyg inom EU. Förordningen gäller direkt i medlemsstaterna för följande fartyg oavsett byggnadsdatum:

  • Lastfartyg över 500 brutto och passagerarfartyg som för en medlemsstats flagg och som används på internationella resor.
  • Lastfartyg över 500 brutto och passagerarfartyg i fartområde A och B som används uteslutande på inrikes resor, oberoende av flagg.
  • Lastfartyg över 500 brutto och passagerarfartyg i reguljär linjetrafik till eller från hamnar i medlemsstaterna, oberoende av flagg.
  • Flyttbara oljeborrplattformar över 500 brutto till sjöss som går i trafik under medlemsstats myndighet.
  • Ro-ro-passagerarfartyg på inrikes resor oavsett fartområde.

Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2009:1 innehåller bestämmelser för de rederier och fartyg som ska inneha dokument respektive certifikat om godkänd säkerhetsorganisation enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) samt fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) men som inte omfattas av förordning (EG) nr 336/2006. Bestämmelserna gäller följande svenska fartyg som används till sjöfart inom och utom Sveriges sjöterritorium, samt deras rederier:

  • passagerarfartyg, med undantag av ro-ro-passagerarfartyg, i fartområde C–D,
  • fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst 500,
  • traditionsfartyg,
  • fartyg på vilka det bedrivs utbildning i sjömanskap, samt även,
  • andra fartyg för vilka rederiet ansökt om certifiering.

Dessutom gäller TSFS 2009:1 för följande utländska fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium, samt deras rederier:

  • passagerarfartyg, utom ro-ro-passagerarfartyg, i fartområde C–D, och
  • passagerarfartyg i fartområde E.

Följande kriterier ska uppfyllas för utländska rederier och fartyg:

  • fartyget används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium,
  • fartyget är från en stat som inte är medlem av EU eller EES,
  • fartyget används inte uteslutande på inrikes resor inom Sveriges sjöterritorium eller i reguljär linjetrafik mellan Sverige och en annan stat, och
  • fartyget är antingen ett passagerarfartyg, eller ett lastfartyg med en bruttodräktighet om 500 eller mer.

Rederier och fartyg som omfattas av TSFS 2009:1 ska uppfylla bestämmelserna i bilaga 1 till förordning (EG) nr 336/2006 EG. Det är de bestämmelser som återfinns i del A i ISM-koden. Dock får dessa rederier dokumentera sin säkerhetsorganisation enligt strukturen som finns i bilagan till föreskriften. Föreskrifterna gäller dock inte fartyg i nationell sjöfart, statsfartyg eller fartyg i inlandssjöfart.

Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om fartyg i nationell sjöfart, TSFS 2017:26, innehåller bestämmelser om systematiskt sjösäkerhetsarbete för rederier och fartyg som inte omfattas av förordning (EG) nr 336/2006. Även fartyg som inte har krav på dokument respektive certifikat om godkänd säkerhetsorganisation enligt fartygssäkerhetslagen kan omfattas av krav på systematiskt sjösäkerhetsarbete enligt föreskriften. Föreskriften omfattar följande svenska fartyg:

  • Samtliga passagerarfartyg som inte omfattas av krav på internationella säkerhetscertifikat eller omfattas av EU-passagerarfartygsdirektivet, (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg).
  • Övriga svenska fartyg med en längd av minst 5 meter som inte omfattas av krav på internationella säkerhetscertifikat eller omfattas av EU-direktivet om harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg över 24 meter (Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver).

Båtar som inte om omfattas av krav på registrering enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. är undantagna från kraven på systematiskt sjösäkerhetsarbete. Föreskriften omfattar även de flesta fritidsfartyg över 24 meter, men dessa fartyg har varken krav på systematiskt sjösäkerhetsarbete enligt TSFS 2017:26 eller krav på dokument/certifikat om godkänd säkerhetsorganisation enligt fartygssäkerhetslagen. Föreskriften gäller inte för örlogsfartyg eller fartyg i inlandssjöfart. Fartyg som omfattas av TSFS 2017:26 samt även förordning (EG) nr 336/2006 gäller inte bestämmelser om systematiskt sjösäkerhetsarbete i föreskriften, utan dessa fartyg ska uppfylla kraven i förordning (EG) nr 336/2006.

Är du nöjd med informationen på sidan?

Tack för att du lämnade ett omdöme!