Marin utrustning

Rattmärkning

Rattmärkning är en säkerhetscertifiering för marin utrustning. Märkningen är en symbol som föreställer en skeppsratt, följt av det anmälda organets identifikationsnummer och året då märkningen anbringades.

Viss utrustning som används ombord exempelvis brandsläckare, navigationssystem och livbåtar ska vara rattmärkt och uppfylla särskilda krav enligt EU:s regler om marin utrustning.

Vilka fartyg omfattas av krav på rattmärkning?

Marin utrustning som installeras på fartyg som för EU-flagg samt fartyg som omfattas av internationella konventioner såsom SOLAS, MARPOL och COLREG.

Vilken utrustning ska vara rattmärkt?

Direktivet omfattar flera typer av utrustning som krävs enligt internationella konventioner. Exempel på sådan utrustning är:

• Livräddningsutrustning
• Brandskyddsutrustning
• Utrustning för att förebygga förorening från fartyg
• Navigationsutrustning
• Radiokommunikationsutrustning
• Utrustning som krävs enligt COLREG
• Viss säkerhetsutrustning för bulkfartyg
• Viss elektriska installationer och säkerhetssystem enligt SOLAS

En aktuell lista över utrustning finns i EU-kommissionens utrustningslista till direktiv 2014790/EU.

Vem utför rattmärkning?

Rattmärkning utförs av särskilt utsedda anmälda organ (notied bodies). Det anmälda organet granskar och provar utrustningen för att säkerställa att den uppfyller kraven i direktivet och i tillämpliga internationella standarder.

Om utrustning uppfyller kraven förses den med rattmärket.

Anmäl brister och fel på rattmärkt utrustning

Om du upptäcker en brist eller ett säkerhetsproblem på en produkt som är rattmärkt vill vi att du anmäler det till Transportstyrelsen.

Anmäl felaktighet eller brist på produkt

Marknadskontroll

Transportstyrelsen är marknadskontrollmyndighet för marin utrustning i Sverige. Det innebär bland annat att myndigheten kontrollerar att de produkter som finns på marknaden uppfyller kraven och kan vidta åtgärder om utrustningen inte gör det.

Regler

Direktiv 2014/90/EU om marin utrustning. Syftet med direktivet är att säkerställa att utrustning som används på fartyg uppfyller gemensamma säkerhetskrav inom EU och att utrustning som har godkänts i en medlemsstat kan användas på fartyg under andra EU-flaggor. Direktivet innehåller bland annat regler om:

• krav på konstruktion och prestanda
• provning och certifiering
• rattmärkning
• ansvar för tillverkare, importörer och distributörer

Direktivet är genomfört i svensk rätt genom:

Lag (2016:768) om marin utrustning

Förordning (2016:770) om marin utrustning

Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2016:81) om marin utrustning