2 kap. Utformning och användning av fartyg

Kapitlet innehåller allmänna regler om hur fartyget ska utformas och användas.

Innehåll

Generella krav (1 §)

Utformning och utrustning ska vara ändamålsenlig och anpassad till den avsedda användningen och verksamheten, till de förhållanden som kan förväntas i de områden som trafikeras samt till möjligheterna att söka skydd vid svåra vädersituationer.

Kompletterande upplysningar

I många fall är det nödvändigt med utrustning som är särskilt anpassad för den marina miljön. Förhållandena på fartyg är ofta besvärliga, t.ex. med mycket fukt, vibrationer och rörelser.

Utökat område (2 §)

Fartyg som är certifierade för trafik i specifika fartområden får användas i mer vidsträckt fart endast om resan kan genomföras med likvärdig säkerhet.

Allmänna råd

Fartyg som är certifierade för trafik i fartområde A–C bör inte användas i mer vidsträckt fart än det fartområde som anges i certifikatet.

Fartyg som är certifierade för trafik i fartområde D–E bör inte användas i mer vidsträckt fart än det närmast större fartområdet.

Kompletterande upplysningar

Om ett fartyg tillfälligt ska användas i ett vidare fartområde än vad det normalt sett används till ska fartyget bemannas enligt kraven för detta. Ett fartyg som har krav om beslut om säkerhetsbesättning för inre fart (D) måste ha ett nytt beslut om det ska gå ut i närfart (C).

Under perioden 1 juni till och med 31 augusti får fartyg som är godkända för område D inte befinna sig längre än 3 nautiska mil från strandlinjen. Med strandlinje avses kustlinjen på oskyddade delar av kusten där nödställda kan ta sig iland och där kusten har skärgård avses D-linjen. Avseende bemanning är tolkningen i detta fall att fartyget befinner sig i inre fart och fartyget behöver därmed inte ha ett nytt beslut om säkerhetsbesättning.

Fartyg som inte har krav om beslut om säkerhetsbesättning ska istället bemanna fartyget enligt kraven för det vidare fartområdet. Bemanningskrav för dessa fartyg framgår av Transportstyrelsens föreskrift (TSFS 2010:102) om bemanning.

Avsikten med regeln är att vid goda väderförhållanden kunna möjliggöra trafik i ett större fartområde, men under förutsättning att en sådan resa har föregåtts av en analys som visar att säkerheten under resan inte är försämrad jämfört med den ordinarie trafikens säkerhetsnivå. Det är viktigt att analysen omfattar alla riskmoment som är relevanta och att analysen dokumenteras (1 kap. 27 §).

Vid den enskilda resan är det sedan befälhavaren som bedömer om det råder sådana förhållanden som omfattas av den analys som gjorts, och som därmed möjliggör trafik i ett större fartområde. Enligt 1 kap. 27 § 5 ska även den säkerhetsbedömning som befälhavaren gör dokumenteras.

För att uppnå likvärdig säkerhet i ett större fartområde är det vanligen lämpligt med operativa begränsningar. En operativ begränsning som ofta är nödvändig är att fartyget inte bedriver den utökade trafiken under vågförhållanden som överstiger vad fartyget är konstruerat för.

Notera att passagerarfartyg som är certifierade för fartområde E och som skulle omfattas av EU-direktivet för passagerarfartyg om de används i fartområde A-D, därmed inte kan nyttja möjligheten att trafikera ett större fartområde.

Nedanstående punkter kan vara nödvändiga att beakta i analysen och i befälhavarens säkerhetsbedömning.

Fartygets utformning och utrustning

  • Vilka konstruktiva begränsningar har fartyget?
  • Vilka begränsningar beror på fartygets utrustning och vilken utrustning är det som begränsar?
  • Vid vilken trafik och under vilka förhållanden kan en resa i ett större fartområde ske utan att säkerheten påverkas?

Möjligheter att inhämta säker information om de väderförhållanden som kan förväntas under resan och de säkerhetsmarginaler som behövs

  • Finns det tillgång till detaljerade väderprognoser och tillförlitlig väderinformation (ex. signifikant våghöjd, siktförhållanden och vindförhållanden)?
  • Vilka säkerhetsmarginaler mellan prognos och dimensioneringsvärde är lämpliga?

Möjligheter att nå nödhamn

  • Var finns nödhamnar och hur lång tid tar det att komma dit?

Möjligheter att få assistans

  • Vilka externa resurser finns tillgängliga i det område som ska trafikeras, t.ex. räddningstjänst eller annan trafik?
  • Vilka interna resurser (t.ex. egna fartyg) finns?
  • Har landorganisationen informerats om reseplaneringen?

Möjligheter att hantera plötsligt väderomslag

  • Vilka förutsättningar har fartyget vid plötsligt väderomslag?
  • Hur ska fartyget hanteras, t.ex. behöver hastigheten reduceras?
  • När behöver fartyget söka nödhamn?
  • Vad ska besättningen göra?
  • Vilken information behöver ges till passagerarna?
  • Vad ska passagerarna göra?

Se 1 kap. 3 §.

Enstaka resa (3 §)

En enstaka resa ska föregås av en bedömning som visar att resan kan genomföras utan att sjösäkerheten försämras. Vid en sådan resa får inte gods eller passagerare transporteras.

Kompletterande upplysningar

Enstaka resa definieras i 1 kap. 11 § enligt följande:
resa som avviker från fartygets avsedda användning och som är av tillfällig karaktär, såsom transport till varv eller förflyttning vid försäljning.

För att en enstaka resa ska kunna företas i enlighet med 2 kap. 3 § måste det finnas ett giltigt egenkontrollintyg ombord på fartyget. Har ingen egenkontroll avrapporterats till Transportstyrelsen behöver redaren istället ansöka om ett tillstånd för enstaka resa i enlighet med 1 kap. 8 § TSFS 2018:27 om certifikat och tillsyn inom sjöfartsområdet. En sådan ansökan ska ges in antingen till sektionen för sjöfartstillsyn Stockholm eller Malmö och Göteborg, beroende på fartygets tillsynsområde.

I huvudsak är de kompletterande upplysningarna till 2 kap. 2 § tillämpliga även vid en enstaka resa. Observera att man vid en enstaka resa inte får ta gods eller passagerare.

För fartyg som har krav om beslut om säkerhetsbesättning kan ett beslut om säkerhetsbesättning för enstaka resa utfärdas efter ansökan. Fartyg som inte har krav om beslut om säkerhetsbesättning ska istället bemanna fartyget enligt kraven för det vidare fartområdet. Bemanningskrav för dessa fartyg framgår av Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:102) om bemanning.

Total säkerhetsnivå (4 §)

Fartyg ska sammantaget utformas, utrustas, användas och underhållas på ett sådant sätt att kombinationen av sannolikheten för och konsekvenserna av oönskade händelser resulterar i en godtagbar säkerhetsnivå.

Allmänna råd

Risker i verksamheten kan hanteras genom en kombination av tekniska och operativa åtgärder som sammantaget resulterar i en godtagbar säkerhetsnivå.

Mänskliga faktorer (5 §)

Fartyg och utrustning ska utformas med särskild hänsyn till mänskliga faktorer så att risker relaterade till felaktigt handhavande minimeras.

Fackmässigt utförande (6 §)

Utformning och installationer ska utföras fackmässigt och säkerställa att drift, underhåll, kontroller och reparationer kan utföras på ett ändamålsenligt, effektivt och säkert sätt.

Kompletterande upplysningar

Med fackmässigt utförande avses att arbetet utförs på ett sätt som normalt förväntas av en seriös yrkesman. Detta innebär att arbeten som gäller utformning av och installationer på fartyg, vanligen behöver utföras av en yrkesman som har kompetens på området och som har kunskap om relevanta regler och standarder.

Allmänna råd

Anordningar och utrustning bör installeras i enlighet med tillgängliga anvisningar från tillverkaren.

Kvalitetssäkring (7 §)

Beräkningar, dokumentation, material och tillverkningsprocesser för nybyggnad, ombyggnad och reparation av fartyg ska vara kvalitetssäkrade.

Allmänna råd

För det fall det regelverk som tillämpas innefattar procedurer för kvalitetssäkring, bör dessa procedurer följas. I annat fall bör den kvalitetssäkring som utförs dokumenteras och ingå som en del i en kontrollplan.

Kompletterande upplysningar

En kontrollplan innehåller en sammanställning av de kontroller som behöver göras för att säkerställa att tillämpliga krav uppfylls. Oftast utformas kontrollplanen som en checklista där det framgår vad som ska kontrolleras, vem som ska utföra kontrollen, hur och när kontrollen ska göras, mot vad kontrollens resultat ska jämföras och på vilket sätt resultatet av kontrollen ska redovisas. För exempelvis kvalitetssäkring av skrov finns beskrivning i TSFS 2009:114, bilaga 3, Regel 8.

Enskilt fel (8 §)

Fartyg och utrustning ska i så stor utsträckning som möjligt utformas så att ett enskilt fel i teknisk utrustning inte direkt leder till en kritisk situation för fartyget, de ombordvarande eller omgivningen.

Kompletterande upplysningar

Syftet med regeln är att säkerställa att fartygets tekniska utrustning är utformad och installerad på ett sådant sätt att ett enskilt fel inte får avgörande konsekvenser för fartygets säkerhet. Ett exempel kan vara att ett fel i ett navigationsinstrument inte slår ut hela elsystemet.

Nödanordningar (9 §)

Nödanordningar ska vara lättåtkomliga och, om möjligt, manövrerbara från samma plats om användningen underlättas och placerade i utrymmen som är effektivt skyddade mot brand och vatteninträngning.

Allmänna råd

Platser varifrån nödanordningar manövreras bör vara så få till antalet som möjligt och belägna så att effektiv användning medges. Nödsystem och andra anordningar som är väsentliga för sjösäkerheten bör inte vara placerade för om ett förligt kollisionsskott eller akter om ett akterligt kollisionsskott.