4 kap. Maskineri, framdrivning och manövrering

Vilka regelverk och standarder som är lämpliga beror på flera faktorer t.ex. fartygstyp, fartygets byggnadsmaterial samt de områden och väderförhållanden i vilka fartyget är avsett att framföras. Alla regelverk och standarder är normalt inte lämpliga för alla verksamheter. Säkerställ därför att det valda regelverket eller standarden är lämplig för den planerade verksamheten.

Observera att vid verifiering av funktionskraven är det redarens ansvar att se till att upphovsrättsskyddade dokument som nämns i dessa upplysningar används i enlighet med utgivarens ansvisningar och rekommendationer.

Dokumentationskrav som framgår av hela eller delar av dessa valda regelverk ska redovisas vid en eventuell verifiering.

Exempel på möjliga regelverk, riktlinjer och standarder:

För fartyg med skrovlängd 5–15 m

• Eurofins - Work Boat Guidelines
• Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkända av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS eller RINA). Ett exempel är DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft.
• Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar. Notera att dessa standarder normalt inte är lämpliga för exempelvis passagerarfartyg och att CE-märkningen i sig inte påvisar vilka standarder som använts samt uppfyller inte kraven för annat relevant godkännande i 1 kap. 14 §.
• Nordisk båtstandard – Yrkesbåtar under 15 meter.

För fartyg med skrovlängd 15–24 m

• Eurofins - Work Boat Guidelines
• Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkända av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS eller RINA). Ett exempel är DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft.
• Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar. Notera att dessa standarder normalt inte är lämpliga för exempelvis passagerarfartyg och att CE-märkningen i sig inte påvisar vilka standarder som använts samt uppfyller inte kraven för annat relevant godkännande i 1 kap. 14 §.

För fartyg med skrovlängd > 24 m

• Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkända av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS och RINA).
• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2014:1) om maskininstallation, elektrisk installation och periodvis obemannat maskinrum.

I Eurofins - Work Boat Guildelines och standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar varierar kravnivån beroende på i vilken vindstyrka och våghöjd som fartyget är avsett att framföras. Det finns fyra olika nivåer (A-D) vilka benämns konstruktionskategorier. Motsvarande anpassning av kravnivån görs i många av Transportstyrelsens föreskrifter men där görs indelningen i stället i fartområden (A-E). Trots att indelningen är likartad stämmer den inte helt överens. I nedanstående tabell görs en jämförelse av vilken konstruktionskategori som kan anses motsvara vilket fartområde. Jämförelsen kan ses som en allmän rekommendation. I det enskilda fallet kan dock en annan motsvarighet vara mer ändamålsenlig.

Observera att en del av regelverken, riktlinjer eller standarder inte är lämpliga eller anpassade för en typ av fartygskategori och kan därmed inte tillämpas. T.ex. CE-märkning av fritidsbåtar anses inte vara lämplig för verifiering av funktionskraven vid om- eller nybyggnad av passagerarfartyg.

Beroende på verksamhetens art kan även andra föreskrifter än dessa vara tillämpliga, t.ex. följande:

• Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1973:A9) om lyftinrättningar på fartyg (endast regler om besiktning).
• Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2003:17) om personhissar, varupersonhissar och småvaruhissar på svenska fartyg (endast regler om besiktning).
• Trycksatta anordningar regleras genom Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2019:56) om arbetsmiljö på fartyg

En trycksatt anordning definieras som en behållare eller rörledning i vilken trycket skiljer sig från atmosfärtryck. Begreppet omfattar tankar och alla slutna system som innehåller vätskor eller gaser under tryck inklusive rörledningar, ventiler och kopplingar.

Exempel på trycksatta anordningar:

• arbetsluftsanläggningar
• startluftsanläggningar
• vakuumkärl
• kokkärl
• hydraulsystem och hydraulackumulatorer
• värmeväxlare med slutet system
• pannor för uppvärmning av bruksvatten ombord
• ångpannor för drift av maskineri
• hydroforer (i ett färskvattensystem är det bara hydroforen som räknas som trycksatt anordning)
• kylmaskiner
• luftkonditionering
• övriga slutna och trycksatta system som kan ha någon form av säkerhetsanordning, t.ex. säkerhetsventil.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2017:3, kap. 1-5, 7 och 8) om användning och kontroll av trycksatta anordningar gäller på fartyg och innehåller krav på att tryckbärande anordningar ska identifieras, dokumenteras och övervakas. Dessa föreskrifter är satta ikraft genom Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2019:56) om arbetsmiljö på fartyg.

Följande uppgifter dokumenteras normalt för respektive trycksatt anordning i klass A och B:

• högsta/lägsta tryck (P)
• maximal temperatur (t)
• volym (V)
• innehåll (gas eller vätska, om vätska fluidgrupp 1 a eller 2a)
• placering
• besiktningsklass (A eller B)
• typ av återkommande kontroll klass A och B (kontroll innan första trycksättning, driftprov, in- och utvändig undersökning och ev. revisionskontroll)
• besiktningsintervall (6 månader, 1, 2, 3, 4, 6, 8, 10 eller 12 år eller enligt klassningssällskapets intervall)
• vem som kan utföra besiktningen (klassificeringssällskap eller ackrediterat organ).

Av dokumentationen bör det framgå förteckning över trycksatt system och dess godkännanden innan första användning samt periodiska kontroll i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter. På fartyg som har trycksatta anordningar bör periodiska underhållet ske i enlighet med tillverkarens anvisningar. Besiktningsintervallen för de olika systemen och komponenterna bör finnas i underhållsystemet.

Dokumentationen förvaras lämpligen ombord på fartyget.

Maskineri på fartyg omfattas i huvudsak av de regler som anges i inledningen av detta kapitel. För följande områden finns det dock behov av hänvisning till specifika regler och standarder:

Tryckkärl:

• EN 13445: Tryckkärl (ej eldberörda)
• EN 286: Enkla, ej eldberörda tryckkärl avsedda att innehålla luft eller kväve
• ISO 3834: Kvalitetskrav för smältsvetsning av metalliska material
• EN 1708: Svetsning – Svetsförband i stål.

Lyftutrustning:

De erkända organisationerna har vanligen regler för lyftutrustning på fartyg.

• EN 13852-1: Lyftkranar – Offshorekranar – Del 1: Offshorekranar för allmänt ändamål
• EN 13001-1: Lyftkranar – Dimensionering – Del 1: Allmänna principer och krav
• EN 14492-1 och EN 14492-2: Lyftkranar – Maskindrivna vinschar och block – Del 1: Maskindrivna vinschar
• ISO 7363: Kranar och lyftanordningar – Tekniska data och godkännandedokument
• ISO 4301: klassificering av lyftkranar EN 16851: Lyftkranar – System för lätta lyftkranar
• EN14502-1: Lyftkranar – Utrustning för lyft av personer – Del 1: Fritt upphängda arbetskorgar
• ISO 12480-1: Lyftkranar – Säker användning.

Gasolinstallationer:

• ISO 10239: Båtar – Installationer för gasol (LPG-system)

Hissar

Reglerna om tillsyn (10–17 §§) i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2003:17) om personhissar, varupersonhissar och småvaruhissar på svenska fartyg ska tillämpas för fartyg i nationell sjöfart. Övriga delar av föreskriften är inte tvingande men kan med fördel tillämpas på fartyg i nationell sjöfart. Observera att föreskriften är under revidering eftersom ett flertal hänvisningar inte längre är gällande.

De standarder som används för landinstallationer kan i allmänhet även tillämpas på installationer i fartyg. Det finns även fartygsspecifika standarder som är tillämpbara. Det är mest lämpligt att tillämpa ISO 8383 i kombination med SS-EN 81-1 eller SS-EN 81-2.

Det finns möjligt att installera hissar som inte är framtagna i enlighet med standarder. Hissen kan då konstrueras och installeras i enlighet med säkerhetskraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/16/EG. Se SJÖFS 2003:17 för mer information.

När SS-EN 81-1 eller SS-EN 81-2 och ISO 8383 innehåller delkrav med motsägande innehåll, rekommenderar Transportstyrelsen följande tillämpning:

Standarder:

• ISO 8383:1985: Lifts on ships – Specific requirements
• SS-EN 81-1:1998: Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar – Del 1: Elektriska hissar
• SS-EN 81-2:1998: Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar – Del 2: Hydrauliska hissar
• SS-EN 81-3+A1:2008: Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar – Del 3: Elektriska och hydrauliska småvaruhissar.

Intyg om säker installation och besiktning ska alltid lämnas till fartyget och innehålla minst följande uppgifter:

1. datum för installation,
2. datum för utförd kontroll,
3. kontrollorganets namn och adress,
4. namn på person som utfört installation/besiktning,
5. uppgift som identifierar den specifika hissen,
6. märklast, samt
7. eventuella brister

Vatteninträngning

Tillse att:

• alla rörledningar i bordläggningen är korrekt utförda och möjlighet till avstängning finns,
• materialvalt för ledningar är bra och avsedd för ändamålet och kan motstå temperaturförändringar, korrosion och mekanisk skada,
• det finns fungerande larm för länsgropar. Länspumpen bör även vara kopplad till nödströmningsmatning.

Med flampunkt menas den temperatur (sluten behållare) vid vilken en produkt avger brännbara gaser i tillräcklig mängd för att antändas, där flampunkten fastställts med en godkänd apparat för mätning av flampunkt. Flampunkt <60 grader Celsius anses som låg.

För SOLAS-fartyg som ska genomgå alternativ utformning används i regel IMO-cirkulär MSC.1/Circ.1212. och MSC/Circ.1002. För mindre fartyg som ska genomgå alternativ utformning kan dessa cirkulär vara vägledande för hur man tar fram en riskanalys och vilka kriterier som ska vara uppfyllda. Riskanalysen görs i den omfattning som är rimlig och praktisk möjlig för det specifika fartyget och den planerade verksamheten.

I utrymmen med explosionsrisk behöver man särskilt ta hänsyn till:

• att ventilationen är tillräcklig för att undvika farliga koncentrationer av explosionsbenägna gaser och att ventilationsfläktarna inte förorsakar gnistbildning,
• att bränslesystemet är tätt för att undvika läckage av brandfarliga gaser. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot bränslefilter och dess packningar. Kontrollera att filtret inte sitter löst,
• att elinstallationer är fackmässigt utförda med komponenter som har lämplig IP- eller EX-klass, och
• att heta ytor som t.ex. avgasrör är lämpligt isolerade.

Kontrollera att motorerna är servade enligt tillverkarens anvisningar och rekommendationer. Om det inte finns några anvisningar eller rekommenda­tioner, så kontrollerar man motorerna utifrån erfarenhet och vedertagen praxis.

När en motor ska installeras är det viktigt att motorerna är anpassade för marint bruk och tål de påfrestningar som kan förekomma på ett fartyg. Det är också viktigt att ett enskilt fel inte slår ut motorn. Det är bra att ta hänsyn till följande vid motorinstallationer:

• Vem ska utföra själva installationen? Det är lämpligt att varvet eller verkstaden som utfört motorbyte lämnar ett skriftligt intyg om att arbetet har utförs i enighet med tillverkarens anvisningar och att tester har utförts för att verifiera säker installation och drift.
• Att intyg om typgodkännande och Technical file finns.
• Finns vibrationsdämpare?
• Är bäddbultarna fastsatta?
• Är bullernivån godkänd?
• Är heta ytor isolerade?
• Är bränslesystemet (inklusive filter) brandsäkert?
• Har sprickindikering av motorbädden utförts?
• Kablar är rätt fastsatta och inte utsatta för skadlig vibration, mekanisk skada, nötning eller värme.
• Jordkablar och jordflätor anslutna i elskåp.
• Att startkablar är korrekt monterade samt skyddade mot skadlig vibration, mekanisk skada, nötning eller värme.
• Att larmfunktioner för smörjoljetryck, kylvattentemperatur och avgastemperatur testas och funktion säkerställs.
• Nödstoppsfunktioner testas.
• Lokal manövrering testas och funktion säkerställs.
• Funktionskontroll av direktdrivna pumpar.
• Rörliga delar som kan vara skadliga för personal förses med skydd.
• Koppling till generator görs i enlighet med tillverkarens anvisningar.
• Verifiera att maskinen fungerar vid rullning och slagsida.
• Okulär besiktning före, under och efter drift som omfattar:

1. 1. Propelleraxel
   2. Mellanliggande lager och diverse tätningar
   3. Turboaggregat
   4. Växlar
   5. Generator
   6. Vibrationer
   7. Bränsleläckage
   8. Avgasläckage

Placering
Det är olämpligt att placera bränsletankar gjorda av plast eller aluminium i maskinrum.

Montering
Bränsletankar brukar monteras på anpassade fundament.
För tankar med en volym > 25 liter rekommenderas fast montering. För mindre, flyttbara tankar är det en fördel om förankringsanordningarna är lätta att använda.

Skvalpskott
För att begränsa vätskans rörelse förses tankar med en volym av mer än 50 liter vanligen med skvalpskott. Skvalpskotten brukar ha öppningar mellan sektionerna både i över- och underkant.

Inspektionsluckor
Tankar med en volym av mer än 50 liter förses vanligen med en inspektionslucka. Inspektionsluckan kan t.ex. utgöras av en öppning för bränslemätare. Det är bra om inspektionsluckorna har en storlek och placering som gör det möjligt att komma åt för rengöring.

Nivåmätare och förbindelseledningar
Om en nivåmätare består av brännbart material eller glas brukar den vara försedd med självstängande ventil.

Det är lämpligt att förbindelseledningar mellan fast installerade tankar är av stål eller likvärdigt material och försedda med lätt tillgängliga avstängningsventiler.

Dimensionering och utförande
Av tabellen framgår minsta rekommenderade godstjocklek för bränsletankar.

Notera att GRP (Glass Reinforced Polymer) inte motstår bränslets kemiska egenskaper. Bränsletankar av GRP brukar därför förses med ett invändigt skyddande skikt.

Högtryckssystem som är avsedda för bränsle förses lämpligen med dubbelmantlade rör. Åtgärden minskar risken för att brandfarlig oljedimma eller oljestråle uppstår. Oftast är det motortillverkare som konstruerar högtrycksbränslesystem. Andra arrangemang än dubbelmantlade rör är tänkbara om de ger en likvärdig säkerhetsnivå.

Identifiera de olika ventilerna/lådorna/kikarna och för in dem i underhållsystemet. För in 1-åriga intervall för manöver av alla ventiler/kikar för att säkerställa att de inte sitter fast. För in ett 6-årigt intervall för öppning av alla ventiler/kikar för detaljerad kontroll.

Ofta finner man att en ventil eller en kik inte går att manövrera när man behöver det. Orsaken kan vara;

• att de inte motioneras med jämna mellanrum,
• är dragna för hårt från början, eller
• att de sitter i ett medium under hårt tryck.

Rattnyckel är ett bra verktyg då ventiler är tröga att manövrera men måste hanteras med försiktighet. Att dra för hårt skadar ofta ventilens funktion och kan sluta med att den inte sluter tätt eller riskerar att ventilspindeln bryts av.

Så här görs kontroll

Kontrollera funktionen med jämna mellanrum genom att manövrera ventilerna, kikarna. Kontrollera att eventuella backventilsfunktioner fungerar.

Uppöppning av ventilerna/kikarna för detaljerad kontroll av säten, konor och spindlar och eventuella inbyggda backventilsfunktioner. Kulventiler behöver normalt inte öppnas upp vid kontroller.

Normalt finns dessa system installerade i fartyg med stora fartområden och fartyg som är hänvisade till sig själva. Dessa fartyg kan inte få extern assistans i händelse av nöd. Sekvensen påbörjas vid den ”minsta gemensamma nämnaren”, som kan utgöras av en nödgenerators reservstartsanordning, ett extrabatteri, en hand- eller direktdriven luftkompressor etc. Sekvensen avslutas när maskinerier och system är i full drift igen. Rutinen går ut på att ett fartyg är helt dött, d.v.s. inte har någon kraftförsörjning från ordinarie system för att starta. Systemens utformning avgör hur testet ska genomföras.

Kontrollen av nödkraftssystemet bör finnas med som en del i fartygets underhållsystem, med ett intervall på ett år.

Så här görs kontroll

Kontrollera funktionen med jämna mellanrum genom att stoppa alla hjälpmotorer, dränera startluften om sådan är installerad och bryta primärströmmen till startanordningar som nödgenerator, batteri etc.

Standarder mm. för fartyg med skrovlängd ≥ 24 meter:

• SS-EN ISO 16147: Båtar - Bränsle- och elsystemkomponenter för inombordsmonterade dieselmotorer
• EN ISO 15584: Båtar - Bränsle- och elsystemkomponenter för inombordsmonterade bensinmotorer
• ISO 8665: Båtar – Marina förbränningsmotorer för framdrivning – Mätning och deklaration av effekt.

Standarder mm. för fartyg med skrovlängd > 24 meter:

• ISO 18770: Ships and marine technology – Machinery-space flammable oil systems – Prevention of leakage of flammable oil.

Riktlinjer om minimering av läckage i brännoljesystem:

• MSC/Circ.647: Guidelines to minimize leakages from flammable liquid systems
• MSC/Circ.851: Guidelines on engine-room oil fuel systems.

Riktlinjer för utformningen av maskinrum:

• MSC/Circ.834: Guidelines for engine-room layout, design and arrangement.

Riktlinjer om dött fartyg:

• MSC/Circ.1176: Unified interpretations to SOLAS Chapters II-1 and XII and to the technical provisions for means of access for inspections.

Riktlinjer för arrangemang av brännoljetankar:

• MSC.1/Circ.1197: Amendments to the unified interpretations to SOLAS chapters II-1 and XII approved by MSC/Circ.1176.

Lägg in en rutin i underhållsystemet för kontrollen exempelvis en gång per kvartal. Testa optiska indikatorerna så att de fungerar korrekt. Byt ut glödlampor som är trasiga.

Det har varit en mängd incidenter med manöversystemen på fartygen vilket orsakat personskador vid tilläggning mm. På rent mekaniska system har man konstaterat slitage eller brott på länkarmen mellan manöver på bryggan och maskinen. På elektriska manöversystem har man funnit att manöverutrustningen på bryggan slits så att noll läget inte längre stämmer med börvärdet, det är ”glapp” i manövern. I båda fallen så behöver man byta ut utrustningen med jämna mellanrum för att säkerställa att man har fullgod efterföljning i systemet. Var alltid förberedd på hur man hanterar situationen om kontrollsystemet slutar att fungera.

Manöverutrustningens kontroll kan beroende på systemets utformning göras antingen visuellt eller med hjälp av mätutrustning. Kontrollera alltid visuellt alla mekaniska delar i manöversystemet. Vid elektrisk överföring, kontrollera att ”nolläget” respektive fram och backlägen, på manöverspaken är distinkta och inget glapp föreligger.

För maskindrivna hydrauliska styrinrättningar rekommenderas följande:

• Förse systemet med filter, anpassade till hydraulsystemets typ och utformning, för att hålla hydraulvätskan ren.
• Se till att alla hydraulvätsketankar har hörbara och visuella larm som utlöses vid för låg hydraulvätskenivå. Placera larmen vid styrplatsen eller, om fartyget har bemannat maskinrum i maskinkontrollrummet.
• Förse systemet med en tillräckligt stor fast förrådstank. Utrusta förrådstanken med nivåmätare och anslut den med en permanent rörledning.
• Installera spilltråg där det finns risk för oljeläckage.
• Oljeläckage bör åtgärdas omedelbart.

Rekommendationen är att varje elektrisk eller elektrohydraulisk styrinrättning som består av en eller flera kraftenheter försörjs av minst två separata kretsar, varav minst en matas direkt från huvudeltavlan. En krets kan i allmänhet matas från nödeltavlan.

En reservstyrinrättning (elektrisk eller elektrohydraulisk) som är förbunden med en huvudstyrinrättning (elektrisk eller elektrohydraulisk) kan, om det är lämpligt, anslutas till en av de kretsar som försörjer huvudstyrinrättningen. Det är viktigt att kraftförsörjningen för styrinrättningen har tillräcklig kapacitet för att försörja alla motorer som kan anslutas till dem samtidigt och som kan behöva användas samtidigt.

För de kretsar och motorer som är väsentliga för driften är det bra att ha kortslutningsskydd och överbelastningslarm.

Fjärrmanövreringssystemet är en väsentlig funktion för framdrift och manövrering. Därför bör det vara utformat så att larm aktiveras vid systemfel. Tänk på att det ska vara möjligt att manövrera framdrivningsmaskineriet lokalt även då fjärrmanövreringssystemet har slutat att fungera. Observera att man bör ha kvar propellerns förinställda varvtal och rotationsriktning samt styranordning tills lokal manövrering har tagit över.

Kontroller av framdrivningsmaskinerier bör finnas med som en del i fartygets underhållssystem, och utföras med ett intervall av en gång per kvartal.

Så här görs kontroll

Kontrollera med bryggan att inga hinder föreligger för system testet innan manövreringen påbörjas. Om tillämpligt tar maskinrummet över maskinkontrollen från bryggan. Testa manöverfunktionen för framdrivningsmotor och propeller, och testa om tillämpligt omkastning av maskinens rotationsriktning. Om tillämpligt testas maskintelegrafen och kommunikationsförbindelserna med bryggan.

fter testet återställs systemet så att det står på rätt manöverställe.

För fartyg med skrovlängd 5–15 m:

• Eurofins - Work Boat Guidelines
• DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft
• Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar. Notera att dessa standarder normalt inte är lämpliga för exempelvis passagerarfartyg och att CE-märkningen i sig inte påvisar vilka standarder som använts samt uppfyller inte kraven för annat relevant godkännande i 1 kap. 14 §.
• Nordisk båtstandard – Yrkesbåtar under 15 meter.

För fartyg med skrovlängd 15–24 m:

• Eurofins - Work Boat Guidelines
• DNV Standard for Certification No. 2.21 – Craft
• Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar. Notera att dessa standarder normalt inte är lämpliga för exempelvis passagerarfartyg och att CE-märkningen i sig inte påvisar vilka standarder som använts samt uppfyller inte kraven för annat relevant godkännande i 1 kap. 14 §.

För fartyg med skrovlängd > 24 m:

• IMO resolution MSC.137(76) och MSC/Circ.1053.
• Resolution A.601(15), Provision and display of manoeuvring information on board ships.

Tester av autostop skiljer sig åt beroende på hur maskinen är bestyckad med vakter (automatstopp). Äldre maskinerier kan ha pressostater som aktiverar automatstoppet vid kritiska värden. Om pressostater används ska dessa kalibreras så att rätt värde på inställningen garanteras. Moderna maskinerier har elektroniska skydd inbyggda i mjukvaran och kontrollen av denna utrustning bör utföras av kunniga på detta område.

Det är svårt att ge en generell rekommendation, men den utrustning som man brukar behöva kunna kontrollera från styrplatsen är följande:

• Framdrivningsmaskineriets start och stoppfunktioner
• Varvtal, dragkraftsriktning och, om tillämpligt, propellerstigning
• Framdrivningsmaskineriets nödstopp
• Bogpropellerns styrning, om sådan finns
• Fartygets manövreringsreglage.

Kontrollera systemets funktion genom ett praktiskt prov. Kontrollera att utrustning som mikrofoner och hörlurar är rätt placerade i utrymmet och i fullgott skick. Kontrollerna ovan bör finnas med som en del i fartygets underhållsystem, och utföras med ett intervall på exempelvis en gång per år eller alltid vid problem i systemet.

Om ett fartyg har flera maskinmanöverplatser i samma utrymme och den hörbara larmsignalen når samtliga manöverplatser, är det normalt tillräckligt med övervakning vid en av manöverplatserna i det aktuella utrymmet.

På fartyg som saknar direkt uppsikt över maskineriet (obemannat maskinrum) bör man se till att utrustningens funktion är kontrollerade och att kontrollen dokumenteras med jämna mellanrum. Viktiga funktioner för obemannat maskinrum:

• skydd mot vattenfyllning (alla givare inklusive kalibrering)
• brandskydd i maskinrum (alla givare inklusive kalibrering)
• larmsystem
• kontroll av framdrivningsmaskineriet från bryggan.

Kontrollera att alla givare är rätt kalibrerade. Moderna givare behöver normalt sett inte kalibreras, däremot kan äldre typer av givare behöva kalibreras.

Moderna motorer är ofta utrustade med mjukvara, och för att kontrollera eller justera mjukvarans parametrar behöver man ta hjälp av tillverkarens utrustning.

Att kameraövervaka maskinrummet, ex. från styrplatsen, ger en bra över­blick av maskin­rummets status, och är ett mycket bra komplement till övervakningen med hjälp av larm och givare.

Motortillverkaren brukar se till att nödvändiga uppgifter visas, men på fartyg med inombordsmotor är det bra om man vid manöverplatsen för framdrivningsmaskineriet kan avläsa följande:

• varvtal
• smörjoljetryck
• kylvattentemperatur
• kylvattenbortfall i kylt avgassystem
• avgastemperatur
• backslagets och växelns smörjoljetryck
• hydraultryck, i tillämpliga fall.

Larm är ett viktigt redskap för hantering och övervakning av de tekniska systemen ombord. När ett larmsystem utformas är det viktigt att se till

• att larmsystemet avger tydliga hörbara och visuella larmsignaler på platser som lätt uppmärksammas av den eller de som framför fartyget,
• att larmsystemet är felsäkert,
• att larmsystemet har kontinuerlig elektrisk matning,
• att det finns automatisk överkoppling till alternativ elektrisk matning om det skulle bli avbrott i den normala matningen till larmsystemet,
• att avbrott i den normala matningen till larmsystemet utlöser ett larm, och
• att larmsystemet kan indikera flera fel samtidigt och att kvitteringen av ett larm inte blockerar något annat larm.