9 kap. Kommunikation

För att minimera risken för påverkan på säkerhet, hälsa och miljö vid nödsituationer eller potentiella situationer som kan leda till nöd, rekommenderas att utforma lämpliga instruktioner. Exempel på instruktion som kan anslås eller förvaras vid styrplatsen.

Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:44) om sjövägsregler innehåller tvingande krav på signalering för alla fartyg men dessa krav bedöms inte uppfylla funktionskraven i 1 § fullt ut för alla typer av fartyg.

För fartyg som bedriver trafik inom ett VTS eller SRS område ställer Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:56) om sjötrafikinformationstjänst (VTS) och sjötrafikrapporteirngsystem (SRS) tvingande krav för fartyg med en bruttodräktighet om 300 eller mer eller med en längd av 45 meter eller mer samt bogserande fartyg som tillsammans med släpet har en längd av 45 meter eller mer. Inte heller dessa krav bedöms fullt ut uppfylla funktionskraven i 1 § för alla typer av fartyg.

Därutöver har Transportstyrelsen inventerat en stor mängd svenska och utländska sammanhållna regelverk och konstaterat att inga av dessa fullt ut uppfyller funktionskravet i 1 §. Detta hänger samman med hur svensk lag i övrigt är utformad och primärt att lag (2003:778) om skydd mot olyckor endast innefattar användning av 112 samt att anmälan och rapportering till myndigheter i ökande utsträckning sker via e-tjänster. Sekundärt hänger det samman med att kommunikation via radio mellan fartyg eller med land generellt är oreglerat i svensk rätt (Internationella teleunionens radioreglemente (ITU-RR) är endast satt i kraft i svensk rätt fram till 1992 men en stor del av dessa regler har därefter ersatts och inte satts i krav av ansvarig myndighet).

Eftersom det bedömts att varken TSFS 2009:44 och TSFS 2009:59 eller andra sammanhållna regelverk fullt ut kan uppfylla funktionskraven i 9 kap. 1 § är det generellt nödvändigt att utföra en anayls för att verifiera överensstämmelse med tillämpliga krav enligt 1 kap. 14 §. Mer information finns under rubriken "Så här kan verifiering ske".

Krav på kommunikation finns inte bara i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart, utan förekommer även i följande författningar:

• Sjölagen (1994:1009).
• Förordning (2007:33) om befälhavares skyldigheter vid faror för sjötrafiken och sjönöd.
• Regel 37 och annex 4, bilaga 1 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:44) om sjövägsregler.
• Sjömanslagen (1973:282).
• Arbetsmiljölagen (1977:1160).
• Sjötrafikförordningen (1986:300)
• Lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa.
• Lagen (2018:1174) om informationssäkerhet i samhällsviktiga och digitala tjänster.
• Kungörelse (1968:546) om ny internationell signalbok för sjöfarten.
• Kungörelse (1936:13) med föreskrifter i anledning av en mellan Sverige och Danmark den 28 oktober 1935 avslutad överenskommelse ang gemensam bevakning för bekämpande av olovlig införsel av alkoholvaror.
• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:45) om prejning och visitering samt militära förhållanden som påverkar sjötrafiken.
• Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2012:67) om vakthållning.
• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:96) om åtgärder mot förorening från fartyg.
• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:159) om rapporteringsskyldighet för fartyg i vissa fall.
• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:56) om sjötrafikinformationstjänst (VTS) och sjötrafikrapporteringssystem (SRS).
• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2016:120) om sjötrafiken i vissa områden i Sverige.
• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2019:96) om sjötrafiken på Södertälje kanal.
• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2019:97) om sjötrafiken på Trollhätte kanal.
• Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2011:1) om statens isbrytningsverksamhet.
• Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2016:121) om rapportering av sjöolyckor och tillbud till sjöss.
• 3 kap. Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2000:21) om sjukvård och apotek på fartyg, TMAS.
• Lokala anvisningar utgivna av en myndighet, hamn eller farledsägare.

Utöver nödvändig utrustning för att kunna nödsignalera enligt regel 37 och annex 4, bilaga 1 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:44) om sjövägsregler, rekommenderas att använda mobiltelefon för kommunikation, ifall det inte räcker med att använda lämpliga ljud-, ljus-, hand- eller flaggsignaler. Se även nödljus i 8 kap.

Tänk även på att Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:44) om sjövägsregler innehåller krav på hur och när ljud- och ljussignaler ska användas vid gång.

Om mobiltelefoni inte ger tillförlitlig kommunikation rekommenderas att använda lämplig satellitkommunikation.

Om fartygets verksamhet innebär risk för snabb förlisning eller att kommunikationen inte fungerar (t.ex. fiskefartyg eller vid trafik i avlägsna områden) kan det vara lämpligt att utrusta fartyget med EPIRB för nödsignalering. Om en EPIRB inte bedöms ge en tillräcklig säkerhet för besättning eller passagerare rekommenderas att samtliga ombordvarande förses med personliga nödsändare (PLB) eller personlig lokaliseringsutrustning (MOB).

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är ansvarig myndighet för Sveriges medlemskap i COSPAS-SARSAT. Mer information om EPIRB och PLB nödsändare finns på MSBs informationssida om nödsändare.

Vid trafik i VTS-område, kan det för fartyg över en viss storlek som inte undantas, krävas att ett fartyg har en lämplig kommunikationsradio för att kunna delta i sjötrafikinformationstjänst enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:56) om sjötrafikinformationstjänst (VTS) och sjötrafikrapporteringssystem (SRS). En lista över fartyg som har undantag från rapporteringskrav finns på Transportstyrelsens webbplats.

Det är lämpligt att kommunikationen kan skötas, såväl vid ordinarie drift som i en nödsituation, utan att hanteringen av fartyget störs. T.ex. kan handsfree-utrustning vara lämplig att användas, och på fartyg med risk för hög bullernivå kan även hörlurar (earpods) vara lämpliga.

Telematik- och SCADA-system rekommenderas att vara utformat, installerat, använt och underhållet enligt lämplig branschstandard så att det inte påverkar fartygets säkerhet och framförande negativt. 

Om kommunikationsutrustningen har bristfällig täckning bör nyttjandet av fartyget avgränsas eller så kan täckningen ibland förbättras genom att använda extern antenn. Mer information om täckning finns på Post- och Telestyrelsens webbplats.

Kommunikationsutrustning som tas med om fartyget överges behöver vara tillräckligt tät. Om utrustningen som sådan inte har tillräcklig täthet, är det bra att förvara utrustningen i en förpackning med lämplig täthet. Det är också lämpligt att GNSS-funktion är aktiverad på utrustning som kan använda SOS Alarms 112-app, Advanced Mobile Location (AML) eller hantera räddningstjänstens lokaliseringstjänst för smartphones (CARL).

Det är fullt möjligt att använda andra kommunikationslösningar än vad som anges ovan, så länge funktionskravet uppfylls. Följande alternativ kan vara tänkbara:

• Hand-, ljud-, ljus- eller flaggsignaler (enligt internationell signalbok).
• Telekommunikation via publika mobiltelefoni- eller mobildatasystem (t.ex. GSM, 3G, 4G, 5G) inkl. PTT, VOIP och snabbmeddelandetjänster.
• Telekommunikation via öppna, slutna eller privata mobilradio- eller mobildatasystem (t.ex. PPDR (RAKEL, BB-PPDR), eCall, MBR, PMR, DECT, IP-radio, VDES eller kommunikationsradiosystem).
• Telekommunikation via satellitsystem (t.ex. Apples tjänst "nödanrop SOS via satellit", BDMSS, EPIRB, Inmarsat C, Fleet Xpress, FleetBroadband, Fleet One, Fleet LTE, Fleet Care, Fleet Connect, Fleet Data, Fleet Safety, Fleet Mail, Fleet Secure, Fleet Phone, Inmarsat C, Iridium Certus, Iridium Pilot, Iridium GO, Iridium Open port, Iridium Short Burst Data, Iridium SMS, Iridium Certus, Globalstar, OneWeb Maritime, PLB, PLB-AIS, SPOT, Starlink Maritime, Thuraya, V-SAT).
• Telekommunikation via lämpliga frekvens enligt Post- och telestyrelsens allmänna råd (PTSFS 2019:1) om den svenska frekvensplanen.

För att komma i kontakt med SOS Alarm via satellitkommunikation om 112 appen används rekommenderas att följde de rekommendationer som SOS Alarm publicerat för att nå 112 från avlägsna platser.

För att få använda en radiosändare, eller en radiosändare inom ett visst frekvensutrymme, på ett svenskt fartyg, krävs enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ett tillstånd som Post- och telestyrelsen utfärdar. Av varje tillståndsbevis framgår att "användning av frekvenserna skall ske i enlighet med bestämmelserna i radioreglementet". Radioreglementet innehåller administrativa, tekniska och operativa krav som det förutsätts att befälhavare och besättning lever upp till. Mer information om radioreglementet, PTS regler samt Televerkets gällande föreskrifter kan fås av Post- och telestyrelsen som är ansvarig myndighet.

Om andra staters sjöterritorium ska trafikeras, och speciellt om andra staters inre vatten ska trafikeras, är det lämpligt att först ta reda på vilka regler som gäller där.

Om inre vattenvägar ska trafikeras ställer PTS krav på att följa RAINWAT.

Handelsfartyg på internationell resa med en bruttodräktighet ≥300 omfattas av krav på internationellt radiosäkerhetscertifikat och därmed av specifika tekniska krav och särskilda krav på besiktning samt bemanning. Detsamma gäller fartyg certifierade enligt Transportstyrelsens föreskrifter om säkerheten på fartyg med speciellt användningsområde (Special Purpose Ships). De tekniska kraven för dessa fartyg återfinns i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:95) om radioutrustning på fartyg.

Regler om certifiering och besiktning för fartyg med krav på internationellt säkerhetscertifikat finns i 3 kap. samt för fartyg med speciellt användningsområde finns i 7 kap. i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2018:27) om tillsyn inom sjöfartsområdet. Lämpligen kontaktas en av Transportstyrelsen erkänd organisation (RO) för besiktning och utfärdande av dessa certifikat.

All verifiering av 9 kapitlet bör inledas med att utreda och dokumentera vilken kommunikation som är nödvändig (dvs. kravställd). Exempel på nödvändig kommunikation framgår av de författningar som listas ovan under rubrikerna "Exempel på lämpliga sammanhållna regelverk och "Kommunikationskrav i andra författningar".

Utifrån den kommunikation som identifierats som nödvändig utförs lämpligen en analys över teknisk utrustning som kan vara operativt och tekniskt lämplig att använda, med hänsyn tagen till fartygets art och verksamhet, var och när trafiken bedrivs, omgivande sjötrafik samt infrastrukturrelaterade förutsättningar för kommunikation (vilken även innefattar spektrum, tillgänglighet, faror för sjötrafiken och räddningstjänst).

Om utfallet från analysen, och eventuella risker, ryms i ett etablerat och sammanhållet regelverk eller en vedertagen teknisk standard kan detta vara lämpligt att använda. Men om utfallet från analysen inte ryms i ett etablerat och sammanhållet regelverk eller en vedertagen teknisk standard rekommenderas att utveckla analysen så att den påvisar hur funktionskraven uppfylls med beaktande av eventuella risker.

För verksamheter som är av sådan begränsad karaktär att hand-, ljud-, ljus- eller flaggsignaler enligt kungörelse (1968:536) om ny internationell signalbok för sjöfarten är påvisat lämpade för alla typer av nödvändig kommunikation under tänkbara omständigheter. Kan empiriska data eventuellt vara tänkbart och enkla att sammanställa under förutsättning att nödvändiga kunskaper och erfarenhet i att använda sådana signaler på ett betryggande sätt finns hos de som ska utföra kommunikationen.

Utöver krav på ritningar i 5 kap. §§ 26-28 i fartygssäkerhetslagen bör förutsättningar, begränsningar, analyser och applicerade regelverk samt överväganden dokumenteras på lämpligt sätt i fartygets dokumentation och beaktas i det systematiska sjösäkerhetsarbetet.

Redarens egenkontroll bör utgå från ritningar och den grundläggande dokumentation som krävs enligt 1 kap. 27 § samt det dokumenterade sjösäkerhetsarbetet.

Egenkontrollen bör verifiera att:

• Den kommunikation som är nödvändig för en betryggande sjösäkerhet, är väl fungerande samt att eventuell utrustning är väl underhållen så att riskeran för onormal funktion minineras till en acceptabel nivå.
  • Det är lämpligt att kontrollera kravställda signaler och kommunikation enligt TSFS 2009:44 samt att verifiera kommunikationen t.ex. med myndigheter för bl.a. rapportering och anmälan.
  • För vissa fartyg inom vissa områden kan det eventuellt finnas krav på att delta i sjötrafikinformationstjänst och för dessa kan det vara lämpligt att kontrollera kommunikationen med lämplig VTS.
  • För fiskefartyg >6 meter som har krav på vakthållning kan det vara lämpligt att kontrollera utrustningens mottagning.
  • Om redaren bedömt att medicinsk rådgivning till sjöss TMAS (TeleMedical Advice Services) ska användas kan det vara lämpligt att kontrollera att sådan kommunikation fungerar tillfredsställande.
• Den kommunikation som är nödvändig mellan fartyg bl.a. enligt TSFS 2009:44, är operativt väl fungerande samt att eventuell utrustning är väl underhållen så att risken för onormal funktion minimeras till en acceptabel nivå.
  • Ljud- och ljussignaleringsutrustning kontrolleras lämpligen enligt kraven i TSFS 2009:44, del D.
  • För vissa fartyg inom vissa områden kan det eventuellt finnas krav på att delta i sjötrafikinformationstjänst och för dessa kan det vara lämpligt att kontrollera kommunikationen med lämplig VTS,
  • För vissa fartyg som anlitar statlig isbrytartjänst kan det eventuellt finnas krav på att kommunicera med isbrytare.
  • För fiskefartyg >6 meter som har krav på vakthållning kan det vara lämpligt att kontrollera mottagningsutrustning.
  • Om redaren bedömt att medicinsk rådgivning till sjöss TMAS (TeleMedical Advice Services) ska användas kan det vara lämpligt att kontrollera att sådan kommunikation fungerar tillfredställande.
• Den kommunikation som är nödvändig för att påkalla och få hjälp i händelse av nöd, är väl fungerande och att eventuell utrustning är väl underhållen så att riskerem för onormal funktion minimeras till en acceptabel nivå.
  • T.ex. kan det vara lämpligt att se till att 112 appen hålls uppdaterad samt att positionsuppdatering fungerar.

Ifall telekommunikationsutrustning används kan det vara lämpligt att inom ramen för egenkontrollen kontrollera risker för att förlora täckning, risker för radiofrekventa störningar samt risker för elektromagnetisk in-kompatibilitet