5 kap. Elektrisk utrustning och elinstallationer

Kapitlet innehåller regler om strömförsörjning för viktig utrustning ombord, hur elinstallationer ska vara utförda samt strömförsörjning från landbaserat elnät. 

Innehåll

Kompletterande upplysningar

Fartygets elinstallationer konstrueras och byggs vanligen i enlighet med ett sammanhållet regelverk med tekniska standarder som grund. Den pågående miljötekniska utvecklingen har lett till ny och utmanande teknik som innebär en del nya risker både för fartyget och människor ombord. Oftast saknas komplett regelverk eller teknisk standard för den typen av installation.

Om man inte kan hitta ett lämpligt regelverk eller teknisk standard som täcker behovet finns det andra lösningar. Det existerande regelverket tillåter att man använder sig av riskanalys eller empiri för att säkerställa att installationen uppfyller alla kriterier för en säker och godtagbar installation.

Så här kan verifieringen utföras:

  1. För att kunna påbörja verifieringen av kapitel 5 ska redaren se till att man har läst, förstått och följt kravbilden i kapitel 1 och 2.
  2. Det är viktigt att man i enlighet med  1 kap. 27 § dokumenterar vilket sammanhållet regelverk som är tänkt att ligga till grund för verifieringen.
  3. Det är av yttersta vikt att säkerställa att regelverket/standarden är avsett för den typen av installation.
  4. Därefter bör en gapanalys genomföras för att se till att alla delar av regelverket/standarden täcker det funktionsbaserade kraven i 5 kap. föreskriften (TSFS 2017:26). Detta bör göras genom att dokumentera varje paragraf tillsammans med resultatet. Notera att vissa paragrafer i föreskriften kan innehålla flera delkrav och det tänkta regelverket/standarden som ska användas som grund för verifieringen kanske inte täcker alla dessa kravbilder.
  5. När gapanalysen är klar kan man tydligt se om regelverket/standarden täcker alla delar av funktionskraven. Om inte, kan man med hjälp av riskhantering se till att man identifierar de risker som finns för de delar som saknas i det valda regelverket och därefter välja vilka åtgärder som krävs för att eliminera eller minimera dessa risker.
  6. Resultatet av åtgärder från riskhanteringen eller riskanalysen ska under processen implementeras på konstruktionen och vara under bevakning/utvärdering i syfte att säkerställa att den valda metoden för att hantera risken verkligen fungerar.
  7. Alla gapanalys och riskhantering ska i enlighet med 27 § dokumenteras och ligga till grund för både verifiering av alla funktionskrav och egenkontroll.
  8. Observera att riskhantering behöver genomföras i enlighet med vetenskapliga metoder. Den som genomför riskhanteringsarbetet ska ha dokumenterad kompetens, kunskap och erfarenhet för att resultatet ska vara acceptabelt. s
  9. Till sist bör man se till att alla förutsättningar, begränsningar, analyser, applicerade regelverk och överväganden dokumenteras på ett lämpligt sätt i fartygets dokumentation samt beaktas i det systematiska sjösäkerhetsarbetet.

Allmänt om elinstallationer

Elinstallationer på fartyg bör utföras av yrkeskunnig person med kunskap om regelverk och marina standarder så det elektriska systemet byggs på ett korrekt sätt och att fel inte byggs in i systemet. Elsystem behöver underhåll och tillsyn för att fungera bra. Vid ny kabeldragning bör de gamla kablar monteras ned. Trasiga armaturer, dåliga genomföringar och sprickbildningar bör åtgärdas omedelbart. Lägg in en rutin i underhållsystemet för kontrollen exempelvis en gång per år eller alltid vid problem i systemet.

Den som arbetar med elinstallationer ombord bör lämna ett intyg till befälhavaren om att installationer uppfyller marina standarder och att regelverk har följts upp.

Se till att utrustning som monteras på fartyg är EMC testade så att annan utrustning eller telekommunikation inte störs.

Kontrollera att det inte finns några jordfel, antingen via existerande mätutrustning eller genom mätprotokoll.

Kontrollera att alla elskåp, motorer, generatorer, belysningsarmaturer, tryckknappar, vägguttag och övrig elutrustning är rätt monterade så att risken för brand och intrång av vatten är minimerade.

Kontrollera att alla kablar i fartyget är fastsatta eller klamrade på ett fackmannamässigt sätt och kablarnas böjradie är acceptabelt.

Kontrollera att all elektrisk utrustning är anpassade för den miljö de är placerade i och har rätt skyddsklass (IP klass). Detta kan kontrolleras mot tabell.

Kontrollera att kabeldragningar genom skott och durkar passerar genom godkända tätningar.

Tänk på att tankfartyg och andra fartyg där det finns brandfarliga gaser har EX klassad elutrustning i brandfarliga zoner.

Kontrollera att det finns intyg för genomfört arbete och att installationen uppfyller de ställda kraven.

Allmänt om skydd mot elolyckor

Oskyddade metalldelar av elektriska maskiner eller utrustning som inte är avsedda att vara spänningsförande, men som p.g.a. uppkommet fel kan bli det, ska vara jordade, såvida inte maskinerna eller utrustningen:

  • Matas vid en spänning som inte överstiger 50 V likström eller 50 V ström effektivvärde mellan ledarna varvid autotransformatorer inte får användas för att åstadkomma denna spänning, eller
  • Matas vid en spänning som inte överstiger 250 V genom säkerhetsisolerade transformatorer som matar endast en förbrukare, eller
  • Är konstruerade enligt principen dubbel isolering.
  • Dieselmotorers elektriska system ska ha en kapslingsklass på min IP 22 över durk och min IP44 under durk i maskinrum. För ytterligare information om kapslingsklasser se bilaga under " Bilder" nedan.

Apparat som matas med klenspänning eller genom skyddstransformator avsedd för endast en förbrukare eller som är försedd med extra isolering behöver ej vara skyddsjordad. Med klenspänning avses spänning som ej överstiger, för likström, 55 volt mellan ledare samt för växelström 50 volt mellan ledare och 30 volt till jord.

Uttag ska vara så utfört, att stickpropp inte kan införas i uttag för högre strömstyrka eller högre spänning än för vilken stickproppen är avsedd. Förekommer olika spänningar inom samma anläggning, ska för varje spänningssystem användas uttag, vilka inte kan förväxlas med uttag för annat system. Lamphållare bör inte ha inbyggd strömbrytare. Handlampa eller annan flyttbar glödlampsarmatur bör vara försedd med skyddsglas och skyddsgaller. Bruksföremål bör då det är praktiskt möjligt ha strilsäkert utförande. Rostbankningsmaskin eller annan apparat på vilken kraftöverföringen sker med böjlig axel bör vara utförd för klenspänning eller ha axeln med skyddsslang isolerad från drivmotorn. Eltavlor till huvud- och reservanläggningarna bör vara så anordnade, att personalen utan fara har lätt tillträde till såväl deras fram- som baksidor. Eltavlornas gavlar och baksidor och, där det är nödvändigt, framsidor bör vara på lämpligt sätt skyddade. Om eltavlor placeras i utrymmen med golv av ledande material bör det finnas mattor eller trallar av elektriska oledande material både framför och bakom instrumenttavlorna. Oisolerade strömförande delar med en spänning till jord, som är större än 50VDC och 50VAC, bör inte monteras på framsidan av eltavlor eller instrumentbord. Tillträdesdörr till utrymme bakom eltavla bör förses med skylt som på tydligt och varaktigt sätt anger den högsta förekommande spänningen. Om avståndet mellan eltavla och bakomvarande stålskott understiger 0,9 meter bör skottet kläs till en höjd av 1,9 meter med elektriskt oledande material. Anläggning med en spänning mellan poler eller till jord högre än 55 volt för likström eller 50 volt för växelström bör inte ha spänningsförande delar på framsidan av eltavlan.

  • Med fuktigt utrymme avses utrymme i vilket luften kan vara så fuktig att imma avsätter sig på rummets ytor men endast undantagsvis med droppbildning som följd.
  • Med vått utrymme avses utrymme i vilket luften kan vara så fuktig att droppbildning sker från rummets ytor, såsom i kylrum, bastu och rum med fast brandsläckningssystem för vatten.
  • Med trångt utrymme avses utrymme i vilket man inte kan stå upprätt eller måste stödja sig med händerna och där golv och väggar är av ledande material eller är ledande på grund av fukt eller väta.

Uttag bör inte placeras i trångt utrymme eller bastu och tvättrum för flera personer. I fuktigt eller vått utrymme får uttag anslutas endast till klenspänning. Användes isolertransformator till vilken endast en förbrukare är ansluten får dock spänningen uppgå till högst 250 volt.

I annat rum med ledande golv än beredningslokal och pentri inom ekonomilokalerna bör inte finnas vägguttag. Dock får i badrum, som hör till endast en eller två hytter, och toalettrum finnas vägguttag för tvättmaskin placerat minst 1,7 meter över golvet samt vägguttag, avsett för rakapparat, anslutet till nedsidan av mellantransformator för skyddsändamål med 110 V nedspänning och försett med anordning som begränsar den uttagbara effekten till högst 30 VA.

Vid vägguttag för tvättmaskin bör finnas skylt med tydlig och varaktig text: "Endast för tvättmaskin, godkänd för badrum".

Lampa, verktyg och liknande apparat, som användes i trångt utrymme bör endast anslutas till klenspänning eller isolertransformator med högst 250 volt nedspänning.

Flyttbar tvättmaskin i badrum bör vara utförd med extra isolering och vara märkt av tillverkaren: "Får användas i badrum".

Uttag för förbrukare som ej hör till fartyget men som anslutes till fartygsnätet, t.ex. kylcontainers, bör utföras med strömbrytare som är så anordnad att spänning ej kan erhållas innan förbrukaren är tillfredsställande jordad.

Rör bör, om möjligt inte dras direkt ovanför, framför eller bakom eltavla. Om sådan placering inte går att undvika ska lämpliga skydd anordnas på dessa platser.

Om utrymme bakom eltavla används för tillsyn och underhållsarbete bör det inte vara mindre än 0,6 meter djupt utom vid stag eller spant där djupet får minskas till 0,5 meter. Där så inte är uppenbart onödigt, bör det finnas mattor, eller trallar och räckverk av elektriskt oledande material både framför och bakom instrumenttavlor.

Ventilreglerade (underhållsfria, gel osv) och ventilerade batterier är jämställda med varandra beträffande ventilering av utrymmet där dessa är placerade. UPS.:er (Uninterruptable Power Supply) får vara ventilerade till utrymmen där dessa är placerade.

Skarv i starkströmsledning, som är utförd i dosa eller motsvarande, ska vara gjord så att ledningens ursprungliga mekaniska och elektriska egenskaper bibehålles.

Säkring ska vara utförd och monterad så att den förmår bryta förekommande överström (kortslutningsström) utan att söndersprängas och utan att orsaka skada i omgivningen. Säkringar ska vara sammanförda i centraler och vara anordnade på ett överskådligt och ändamålsenligt sätt.

I elcentraler ska grupper och säkringar vara märkta med märkström, kabelarea och förbrukare

Motorer och annan elektrisk utrustning bör om möjligt inte placeras under durk i maskinrum. Om detta inte kan undvikas bör sådan utrustning vara av vattentätt utförande. Elektrisk materiel bör vara så placerad att den inte utsättas för mekanisk eller annan åverkan. Om spänningen till jord överstiger 250 V likström eller 125 V växelström bör materielen vara så konstruerad eller skyddad att spänningsförande delar inte oavsiktligt kan beröras. Maskiner över 20 kW, tavlor och kontrollutrustning av öppen typ eller med vanlig kapsling bör förses med räckverk, om nödvändigt, för skydd mot beröring. Oskyddat träverk eller lättantändligt material bör inte anbringas närmare någon elektrisk materiel av öppen typ än 0,3 m mätt horisontellt eller 1,2 m mätt vertikalt.

Vilka regelverk och standarder som är lämpliga beror på flera faktorer t.ex. fartygstyp, fartygets byggnadsmaterial samt de områden och väderförhållanden i vilka fartyget är avsett att framföras. Alla regelverk och standarder är normalt inte lämpliga för alla verksamheter. Säkerställ därför att det valda regelverket eller standarden är lämplig för den planerade verksamheten.

Observera att vid verifiering av funktionskraven är det redarens ansvar att se till att upphovsrättsskyddade dokument som nämns i dessa upplysningar används i enlighet med utgivarens anvisningar och rekommenderationer.

Dokumentationskrav som framgår av hela eller delar av dessa valda regelverk ska redovisas vid en eventuell verifiering.

Exempel på möjliga regelverk:

För fartyg med skrovlängd 5–15 m:

  • Eurofins - Work Boat Guidelines
  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkänt av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS eller RINA). Ett exempel är DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft.
  • Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar. Notera att dessa standarder normalt inte är lämpliga för exempelvis passagerarfartyg och att CE-märkningen i sig inte påvisar vilka standarder som använts samt uppfyller inte kraven för annat relevant godkännande i 1 kap. 14 §.
  • Nordisk båtstandard – Yrkesbåtar under 15 meter.

För fartyg med skrovlängd 15–24 m:

  • Eurofins - Work Boat Guidelines
  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkänt av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS eller RINA). Ett exempel är DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft.
  • Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar. Notera att dessa standarder normalt inte är lämpliga för exempelvis passagerarfartyg och att CE-märkningen i sig inte påvisar vilka standarder som använts samt uppfyller inte kraven för annat relevant godkännande i 1 kap. 14 §.

För fartyg med skrovlängd > 24 m:

  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkänt av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS och RINA).
  • Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2019:4) om maskininstallation, elektrisk installation och periodvis obemannat maskinrum.

I Eurofins - Work Boat Guidelines och standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar varierar kravnivån beroende på i vilken vindstyrka och våghöjd som fartyget är avsett att framföras. Det finns fyra olika nivåer (A-D) vilka benämns konstruktionskategorier. Motsvarande anpassning av kravnivån görs i många av Transportstyrelsens föreskrifter men där görs indelningen i stället i fartområden (A-E). Trots att indelningen är likartad stämmer den inte helt överens. I nedanstående tabell görs en jämförelse av vilken konstruktionskategori som kan anses motsvara vilket fartområde. Jämförelsen kan ses som en allmän rekommendation. I det enskilda fallet kan dock en annan motsvarighet vara mer ändamålsenlig.

Konstruktionskategori Fartområde
A B
B C
C D
D E

Observera att en del av regelverken, riktlinjer eller standarder inte är lämpliga eller anpassade för en typ av fartygskategori och kan därmed inte tillämpas. T.ex. CE-märkning av fritidsbåtar anses inte vara lämplig för verifiering av funktionskraven vid om- eller nybyggnad av passagerarfartyg.

Elsäkerhetsverkets föreskrifter är i allmänhet inte tillämpliga på fartyg, men för elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) gäller Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 2016:3) om elektromagnetisk kompatibilitet.

Strömförsörjning

Generella krav (1 §)

Elektriska anordningar som är väsentliga för fartygets säkra drift ska kunna försörjas med hög tillförlitlighet.

Allmänna råd

Elektrisk utrustning som är nödvändig för fartygets normala drifts- och boendeförhållanden bör fungera utan att nödkraftkälla behöver användas.

För nya fartyg som har en skrovlängd överstigande 24 meter och som inte är fritidsfartyg, bör huvudkraftkällan bestå av minst två oberoende aggregat, varav ett aggregat bör vara helt oberoende av framdrivningsmaskineriet. Aggregaten bör ha tillräcklig kapacitet för att kunna försörja den utrustning som är väsentlig för fartygets säkra drift, och minst ett aggregat bör ha tillräcklig kapacitet för att kunna försörja hela fartygets normala energibehov.

Om huvudmotorn startas med elkraft och alternativa startanordningar saknas, bör startkretsen vara dubblerad och minst en startkrets vara avsedd endast för start av motorn. För fartyg med dubbla motorer är det tillräckligt att varje motor har en startkrets under förutsättning att fel i den ena motorns startkrets inte påverkar den andra motorns startkrets.

Kompletterande upplysningar

Fartygets säkra drift är direkt beroende av att elektriska och elektroniska anordningar och komponenter fungerar som de ska. Dessa måste fungera även under de mest extrema väder- och miljöförhållanden som kan förväntas för fartyget i den aktuella verksamheten.

Fartygets elsystem är oftast indelat i ordinarie strömförsörjningssystem och nödkraftssystem. För att säkerställa att både den ordinarie kraftkällan och nödkraftkällan har tillräcklig kapacitet är det lämpligt att upprätta elbalansscheman. Tänk på att systemet är rätt installerat, så att kraftkällorna inte blir överbelastade.

Fartygets ordinarie strömförsörjningssystem och nödkraftsystem i sin helhet (generatorer eller batterier, eltavlor, transformatorer, styr- och reglerenheter inklusive tillhörande kablage) betraktas som väsentligt för fartygets säkra drift. Det gör också elektriska och elektroniska komponenter som

  • används för att starta, stoppa och styra huvudmaskineri och hjälpmaskineri,
  • ingår i fartygets styrinrättning,
  • tillhör fartygets kommunikationsutrustning och navigationsutrustning inklusive lanternorna,
  • ingår i fartygets larmsystem inklusive brandlarm och dess detekteringsutrustning, och
  • används för att styra alla nödvändiga komponenter till ovanstående, såsom pumpar, fläktar och ventiler.

Med hög tillförlitlighet menas att utrustningen ska fungera under alla förhållanden som fartyget är avsett för. Särskilt hänsyn behöver tas till vibrationer, fartygets rörelser, fuktighet och temperaturförändringar.

För fartyg med generatorer som har skydd mot längre överbelastning eller kortslutning installerat bör följa tillverkarens anvisningar. Kortslutningsskydd bör vara inställt på en lägre strömstyrka än generatorns beräknade kortslutningsström med kortast möjliga tidsfördröjning. Maximum 1 s. (se tillverkarens anvisningar och märkskylt)

För överströmsskydd och överlastskydd, kontrollera att generatorbrytaren "trippar" (dvs generatorn avlastas), enligt tillverkarens anvisningar. Normalt sker vid 110-120 % av nominell strömstyrka med en tidsfördröjning av 20-120 s. (se märkskylt)

Båda de ovanstående skydden kan vara kombinerade i samma brytarfunktion. Test bör utföras av behörig elektriker

Bör läggas in i fartygets underhållssystem.

I princip ska hela elsystemet vara dokumenterat på ett överskådligt sätt som möjliggör felsökning. Vissa utrustningar har egna interna system som tillverkaren tillhandahåller ritningar över, och dessa system behöver inte upprepas på andra ritningar. Om ritningar saknas helt för mindre fartyg eller mycket gamla fartyg så kan ett enkelt enlinjeschema upprättas, vilket är tillräckligt i många fall.

Vid eventuella ändringar i elsystemet bör man genast uppdatera ritningarna så att felsökningen inte blir svår i framtiden. Genom att inte uppdatera ändringarna i ritningar bygger man in fel i systemet som gör det omöjligt att felsöka.

Kontrollen bör finnas med som en del i fartygets underhållssystem.

Kontrollera att ritningar finns och att dessa är uppdaterade.

Nödströmförsörjning

Generella krav (2 §)

För det fall fartygets huvudkraftkälla slutar att fungera ska strömförsörjning åtminstone upprätthållas i den utsträckning som är nödvändig för att kunna vidta relevanta åtgärder i händelse av nöd.

Allmänna råd

Nödfunktioner bör kunna försörjas under den tid som är nödvändig för att evakuera fartyget eller för att hjälp ska hinna nå fram till fartyget.

Passagerarfartyg oavsett skrovlängd samt övriga fartyg som har en skrovlängd överstigande 24 meter och som inte är fritidsfartyg, bör vara utrustade med en självständig nödkraftkälla eller med ordinarie strömförsörjning som är redundant och separerad.

Kompletterande upplysningar

Med nödkraftsystem avses hela kedjan från källan där nödkraften genereras (nödkraftkällan) via kablar, brytare, elskåp, säkringar och transformatorer m.m. till den utrustning som förbrukar strömmen (nödbelysningsarmaturer och övriga nödströmsförbrukare).

Man kan avvara nödströmsförsörjning om fartyget har full redundans. För att uppnå redundant ordinarie strömförsörjning på ett fartyg behövs:

  • två fullt redundanta maskinrum, separerade genom minst en vattentät och brandsäker avdelning och två skott, eller genom en alternativ konstruktion som ger samma säkerhetsnivå, och
  • minst en generator med tillhörande instrumenttavla i varje maskineriutrymme.

För övriga fartyg kan man normalt sett åstadkomma redundant ordinarie strömförsörjning med två helt separerade maskinrum där brand, vatteninträngning, elektriskt eller mekaniskt fel i det ena maskinrummets system inte påverkar det andra maskinrummets system.

Om ett batteri i en batteribank börjar få tveksam funktion bör alla batterier i batteribanken bytas. Ett larm som övervakar nödbatteriernas kapacitet eller laddningsanordning kan vara ett bra sätt att säkerställa funktionen.

Utrymmens ventilation och eventuell gasbildning bör beaktas där det finns batterier. Om det finns risk att brandfarliga gaser ansamlas bör man se till att utrymmet är särskilt anpassat för att hantera detta. Batterier bör inte placeras i hytter där personal eller passagerare sover.

Om ett batteri i en batteribank börjar få tveksam funktion bör alla batterier i batteribanken bytas. Ett larm som övervakar nödbatteriernas kapacitet eller laddningsanordning kan vara ett bra sätt att säkerställa funktionen.

Utrymmens ventilation och eventuell gasbildning bör beaktas där det finns batterier. Om det finns risk att brandfarliga gaser ansamlas bör man se till att utrymmet är särskilt anpassat för att hantera detta. Batterier bör inte placeras i hytter där personal eller passagerare sover.

Okulärbesikta hela systemet, inklusive kablage och kabelgenomföringar. Kontrollera att reservkraftkällan är rätt placerad så att tänkt funktion säkerställs. Kontrollera reservkraftkällans grundfunktion och kapacitet.

Bryt ordinarie strömkrets och kontrollera reservkraftkällans funktion. I normala fall kopplar reservkraften in sig automatisk. Kontrollera att rätt utrustning är kopplad till reservkraftkällan. Särskild kontroll av batterier:

Batteriernas kapacitet bör kunna redovisas genom mätning, protokoll eller faktiska test. Kontrollera batteriernas placering och fastsättning, och om det finns risk för skador och kortslutningar. Kontrollera batteriernas laddningsanordning och eventuella larm.

Särskild kontroll av förbränningsmotorer

  • Kontrollera förbränningsmotorns funktion genom att starta den.
  • Kontrollera startanordningar.
  • Kontrollera att bränslemängden räcker för det tänkta fartområdet.

 Kontrollerna ovan bör finnas med som en del i fartygets underhållsystem, och utföras med ett intervall på exempelvis en gång per månad.

Särskild kontroll av nödbelysning
Det kan vara fördelaktigt att avprova systemet i mörker då det ger en bra uppfattning om effektiviteten i systemet och eventuell degradering av förbrukare.

Tänk på att vissa belysningstyper såsom LED och lågenergilampor innehåller elektronik som kan orsaka EMC problem, t.ex. att telekommunikationen störs ut. Starka LED strålkastare kan orsaka stora störningar. Om man ska ha dessa typer av belysning ska man se till att de är CE märkta. Elsäkerhetsverket är den myndighet som är ansvarig för EMC, även på fartyg. Mer information finns på Elsäkerhetsverkets webbplats.

Bryt ordinarie strömförsörjning. Kontrollera funktionen av alla förbrukare som är kopplade till nödsystemet. Där en förbrukare har ”eget” batteri så kontrolleras batteriets utgångsdatum, (stämplat på batteriet). Kontrollera att nödbelysning finns på de tänkta platserna och att dessa fungerar.

Lägg in en rutin i underhållsystemet för kontrollen exempelvis en gång per kvartal och alltid efter reparationer i systemet.

Nöddiesel dubbla startmöjligheter
Utrustningen för reservstartsanordning skiljer sig åt för olika fartyg. Oavsett så ska alla delar som är nödvändiga för anordningen finnas i direkt anslutning till motorn. Om de förvaras i ett särskilt utrymme så bör detta vara tydligt märkt och personalen ska vara utbildad i hur anordningen fungerar. Tänk på att drivmedel, exempelvis diesel, som står länge i en tank kan försämras eller blandas upp med kondensvatten etc. Byt gärna ut drivmedlet med regelbundna intervall.

Om det finns en knapp för lokal start- och stoppfunktion samt autofunktion är det mycket viktigt att denna knapp återställas till auto. Om detta inte görs kommer nödkraften inte igång automatiskt vid en nödsituation.

Starta nöddieseln genom att aktivera reservstartsanordningen. Kontrollera att nöddieseln låter och fungerar som den ska, d.v.s. att den tar upp last utan problem och att motorn inte skakar onödigt mycket. Kontrollera att motorn inte är lös och att det inte finns något bränsle- eller smörjoljeläckage. Kontrollera att motorn är rätt placerad, d.v.s. att utrymmet är lättåtkomligt och att eventuellt vattenintrång i fartyget eller eventuell brand i maskinrummet inte slår ut nödkraften.

Kontrollerna ovan bör finnas med som en del i fartygets underhållsystem, och utförs med ett intervall på exempelvis en gång per månad.

Nöddieseln bör provstartas en gång i veckan och köras i några minuter så att tillfredsställande funktion säkerställs.

Av tabellen framgår vilken driftstid (h) vad som kan vara lämplig:

Fartområde/fartygstypI nära anslutning till land inom fartområde EEDCBA
Passagerarfartyg 1 3 3 6 12 24
Övriga fartyg L≤ 24 meter 1 1 3 6 8 18
Övriga fartyg L>24 meter 1 3 3 6 12 18

Placering (3 §)

Nödkraftkällan med tillhörande utrustning ska vara placerad i utrymme där riskerna för vatteninträngning, brand eller annan olyckshändelse är minimerade.

Allmänna råd

Nödkraftkällan bör inte vara placerad i maskinrum, för om ett förligt kollisionsskott, akter om ett akterligt kollisionsskott eller under vattenlinjen. Där det finns ett genomgående däck över vattenlinjen bör nödkraftkällan vara placerad ovanför detta däck.

Kompletterande upplysningar

Rekommendationen är att nödkraftkällan, nödeltavlan och de anordningar som är väsentliga för nödkraftsystemets drift är placerade nära fartygets centerlinje (om möjligt innanför B/5), men att de inte placeras

  • nära avgränsningarna för maskinrum för framdrivningsmaskineriet och den elektriska huvudkraftkällan, eller
  • i samma vertikala huvudzon som den elektriska huvudkraftkällan eller huvudeltavlan.

Nödeltavlan brukar placeras så nära nödkraftkällan som är praktiskt möjligt. Om den elektriska nödkraftkällan utgörs av en generator, så kan nödeltavlan med fördel placeras i samma utrymme som nödkraftkällan.

Utrustning som ska fungera  (4 §)

För passagerarfartyg oavsett skrovlängd och för övriga fartyg med en skrovlängd av minst 15 meter ska följande utrustning, i den uträckning det är relevant för fartyget och dess användning, fungera även för det fall den ordinarie strömförsörjningen slutar att fungera:

  1. Kommunikationsutrustning.
  2. Larmanordningar.
  3. Navigationsljus för fartyg som inte är manöverfärdigt.
  4. Ljuskällor som är nödvändiga för belysning av utrymningsvägar, sjösättningsplats för gemensamma livräddningsfarkoster och andra bärgningsredskap, samt för samlingsplatser för passagerare på passagerarfartyg.

Kompletterande upplysningar

Det varierar mycket mellan fartygen beroende på deras fartområden och typ vilka förbrukare som är inlagda på nödkraften. Det man sett är att det har funnits en vilja att nödmata olika komponenter, särskilt bryggans navigationsutrustning, trots att en del av denna utrustning inte kräver nödmatning. Risken är att systemet överbelastas om man inte på samma gång kompenserar för den utvidgade inkopplingen.

Med larmanordningar avses de larm som är viktiga för fartygets säkerhet och framdrift. T.ex. brandlarm och anordningar för att larma besättning och passagerare om fartyget behöver lämnas. För fartyg med maskinkontrollrum är oftast hela larmpanelen i maskinkontrollrummet (som indikerar alla larm) kopplad till nödkraftkällan.

Om brandpumpen har nödkraftförsörjning är det bra om även länspumpen har det.

  • Byt ordinarie strömförsörjning
  • Kontrollera funktionen av all förbrukare som är kopplade till nödkraften
  • Där en förbrukare har "eget" batteri så kontrolleras förbrukarens funktions separat samt batteriets utgångsdatum (stämplat på batteriet

Lägg in en rutin i underhållsystemet för kontrollen exempelvis en gång per kvartal eller alltid efter reparationer i systemet.

Generalalarm / nödalarm
Det finns inget krav på nödlarmssystem om fartygets storlek ger befälhavaren möjlighet att utan att lämna bryggan, muntligt meddela de ombordvarande. Nödlarmsystemet skall bestå av fartygets vissla, siren, elektrisk ringklocka, elektriskt signalhorn eller annat likvärdigt varningssystem. Systemet skall matas med kraft från fartygets nödkraftkälla om sådan finns, eller annars från fartygets huvudkraftkälla.

Det behöver inte finnas generalalarm som signalerar inne på bryggan, om sådan trotts allt finns på bryggan kan den stängas av eftersom den kan störa telekommunikationen utåt.

Lägg in en rutin i underhållsystemet för kontrollen exempelvis en gång per månad eller alltid vid problem i systemet.

Kontrollera funktionen av systemen genom praktiskt prov. Kontrollera hörbarheten i hela fartygets utrymmen.

Allmänna råd

Vid strömbortfall bör övergång från huvudkraftmatning till nödkraftmatning ske automatiskt och omedelbart vid batterinödkraft, och inom 45 sekunder för nödgenerator.

Kompletterande upplysningar

Om nödkraften kommer från ackumulatorer brukar det lämpa sig bäst att använda huvudkraftkällan för att ladda ackumulatorerna, och se till att de kan varav fulladdade inom 10 timmar.

Om reservkraftkällan består av icke uppladdningsbara batterier är det bra att ha en omgång extra batterier ombord.

Lägg in en rutin i underhållsystemet för kontrollen exempelvis en gång per kvartal eller alltid efter reparationer i systemet.

Det varierar mycket mellan fartygen beroende på deras fartområden och typ vilka förbrukare som är inlagda på nödkraften. Det man sett är att det har funnits en vilja att nöd mata olika komponenter, särskilt bryggans navigationsutrustning, trots att en del av denna utrustning inte kräver nödmatning. Risken är att systemet överbelastas om man inte på samma gång kompenserar för den utvidgade inkopplingen.

Så här görs kontroll
Bryt ordinarie strömförsörjning. Kontrollera, om tillämpligt för fartyget, hur lång tid det tar innan nöd kraften är inne på nätet. Kontrollera att alla förbrukare som är kopplade till nödkraften är inkopplade och påslagna. Kontrollera nödkraftkällans funktion under last.

Installationer och kablar

Minimera risker (5 §)

Elektriska system ska vara utformade och installerade på ett sådant sätt att riskerna för kortslutning, brand, explosion, elchock, materiella skador och elektromagnetiska störningar minimeras.

Allmänna råd

Varje kraftkälla bör vara försedd med en separat huvudbrytare för strömförsörjningen. Varje strömkrets bör vara skyddad mot kortslutning och överbelastning. Ojordade kretsar, med undantag för kretsar där spänningen inte överstiger 50 volt, bör vara utrustade med jordfelsövervakning. Åtgärder bör vidtas för att förhindra vagabonderande strömmar.

Oskyddade metalldelar på elektriska maskiner och elektrisk utrustning, som inte är avsedda att vara spänningsförande men som i händelse av fel kan bli spänningsförande, bör vara jordade i andra installationer än klenspänningsinstallationer.

Bärbar elektrisk utrustning bör vara skyddad på ett sådant sätt att utrustningen inte kan orsaka elchock och särskild hänsyn ska tas vid användning i trånga eller fuktiga utrymmen.

Kablar och ledningar bör vara av flamhämmande typ och anpassade för den avsedda användningen.

Kablar och ledningar som försörjer väsentliga förbrukare, nödkraft, belysning eller kommunikationsutrustning bör, i så stor utsträckning som möjligt, dras utanför områden med hög brandrisk. Samtliga metallmantlar och armeringar på ledningar bör vara elektriskt kontinuerliga och jordade.

Kablar för nödkraft bör vara åtskilda från kablar som tillhör huvudkraftkällan.
Kablar bör vara märkta för säker identifiering.

Kompletterande upplysningar

Enligt 2 kap. 6§ ska alla installationer utföras fackmässigt. Det innebär att elektriska installationer vanligen behöver utföras av en yrkesman eller installatör som har kunskap om installationer på fartyg och om relevanta standarder. Enligt 1 kap. 29§ ska installationer dokumenteras. Som huvudregel utfärdar installatören ett intyg där det framgår att installationen uppfyller den tillämpliga standarden. Intyget utgör en del av dokumentationen.

Ett tankfartyg kan inte uppfylla 5§ om skrovet används som återledare, eftersom det finns risk för att strömmen i skrovet orsakar gnistbildning som i sin tur kan leda till brand eller explosion.

Jordfelsövervakning och ”meggning” av elsystemet är en viktig åtgärd som hindrar skador på personal och fartyg.  Läckströmmar som även kallas för vagabonderande strömmar kan förorsaka stora korrosionsskador på skrov, propeller, propelleraxel och utrustning. Lägg in en rutin i underhållsystemet för kontrollen exempelvis en gång per 6 år eller alltid vid problem i systemet.

Så här görs kontroll
För fartyg som är utrustat med kontrollinstrument bör kontrollen utföras dagligen. För fartyg som saknar kontrollinstrument installerade bör en fackman utföra test (meggning) på de isolerade delarna och upprätta ett protokoll ska upprättas som visar systemets motstånd.

På fartyg förekommer naturligtvis många fuktiga miljöer, men även miljöer som är explosionsfarliga. Välj därför lämplig kapslingsklass för den elektriska utrustningen.

Inkapsling för olika utrymmen
Placering1234567
Maskinrum över durk (med VS) IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44
Maskiner med punktskydd IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44
Maskinrum över durk (utan VS) IP22 IP22 IP22 IP22 IP22 IP22 IP22
Maskinrum under durk N IP44 IP44 IP44 B IP44 IP56
Kontrollrum IP21 IP22 IP22 IP22 IP22 IP22 IP22
Separatorrum IP44 IP44 IP44 IP44 N IP44 IP44
Bränsletankar N N N N N N IP68
Ballasttankar och länsgropar N N IP68 IP68 N N IP68
Ventilationstrummor N N IP44 N N N N
Arbetsutrustning IP22 IP22 IP22 IP22 IP44 IP44 IP44
Ballastpumprum och utrymmen under vattenlinjen IP44 IP44 IP44 IP44 IP56 (44) IP56 (44) IP56 (44)
Lastrum N IP55 IP44 N IP56 (44) IP56 (44) IP56 (44)
Lastrum av särskild kategori
ro-ro/bildäck		 N EX (55) T3 EX (55) T3 N EX (55) T3 EX (55) T3 EX (55) T3
Öppet däck och rörtunnel IP56 IP55 IP56 IP56 IP56 (44) IP56 (44) IP56
Inredning och brygga IP20 IP20 IP20 IP20 IP20 IP20 IP22
Våtutrymmen N IP44 N IP44 JFB IP56 IP56
Kök och tvättrum IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44
Batterirum, färgförråd, rum avsedda för gasflaskor etc. N EX EX EX N EX EX

Förklaring till tabellen:
1 – Eltavlor, kontrollutrustning, transformatorer och generatorer
2 – Belysning
3 – Elmotorer
4 – Värmare
5 – Uttag
6 – Diverse boxar och brytare
7 – Instrument och givare
VS – Vattenspridning
EX – Explosionsklassad utrustning
N  – Installation tillåts inte
JFB – Jordfelsbrytare
(44) – IP44 om utrustningen är placerad i box
(55) – IP55 och temperaturklass T3 accepteras, om utrymmena är ventilerade med 10 luftväxlingar/h och om utrustningen monteras 450 mm över däck.

För att få en säker och fungerande elinstallation, tänk på följande:

  • Planera kabeldragningen noga, framförallt med hänsyn till brandrisker.
  • Dimensionera kablar och säkringar för anläggningens spänning och ström.
  • Ange märkdata (eller lämplig inställning för överbelastningsskyddet) för varje strömkrets i anslutning till överbelastningsskyddet.
  • Se till att kabelgenomföringar genom skott och däck har passande täthet, brandbegränsning och nötningsskydd.
  • Var omsorgsfull vid kabeldragningen; vibrationer och rörelser kan annars orsaka nötning och skador.

Kablar som monteras på vertikala kabelstegar, eller under en kabelstege, monteras normalt med stålband eller liknande värmetålig materiel.

Alla kablar för fartygsbruk bör vara av marin typ och ha flamhämmande egenskaper. Alla kablar bör läggas upp och fixeras på lämpligt sätt och med jämna mellanrum. Kabelbanor, kabelstegar och kabelrör är vanligt förekommande och vedertaget. Kablar, som monteras på vertikala stegar eller av någon anledning är dragna under kabelstegar, fästas normalt med stålband eller liknande för att undvika fall vid värmestegring. (var tredje klammer bör åtminstone vara av stål vilket normalt medför ett avstånd på 1-2 m). Om kablarna ligger på kabelbanan kan plastband användas eftersom risken att kablarna ramlar ner vid brandpåverkan är minimala.

Elinstallation på fartyg bör endast utföras av yrkesmän med kunskap om regelverk och standarder. Vissa installationer är amatörmässigt utförda särskilt på klenspänningssidan. Dessa installationer kan dock medföra funktionsstörningar som är svårupptäckta eller i värsta fall leda till brand.

Kabeldragningar genom olika skott och durkar bör gå via godkända brandtätningar. Enkla borrhål för enskilda kablar i skotten eller durkar undviks. 

Kablar får normalt inte böjas mer än vad tillverkaren tillåter och inte med snävare radier än följande (hämtat från klassreglerna):

  • Oarmerad kabel med diameter <= 25mm - 4×D
  • Oarmerad kabel med diameter > 25mm - 6×D
  • Metallarmerad kabel oavsett diameter - 6×D
  • Kompositarmerad kabel oavsett diameter -8×D

Kabelfixering med hjälp av plaströr som fästs med stål klammer accepteras i inredningen. Alla ledningarna bör vara tydligt märkta, det förenklar felsökning.

Om kablar är placerade så att risk för mekanisk åverkan föreligger, bör dessa kablar skyddas på lämpligt sätt. Särskild uppmärksamhet bör ges till kablar som kan generera stora strömmar t.ex. startkablar.

väsentliga signal- och kontrollkablar som inte är skärmade bör inte dras tillsammans med övriga kablar som har en spänning på över 50 volt.

Kablar bör förläggas, jordas och skyddas så att risken för EMC minimeras.

Kablarnas fästpunkter bör genomföras enligt nedanstående tabell:

Kabelns yttre diameter Kabel utan armering Armerad kabel
< 8 mm 200 mm 250 mm
8 mm > 13 mm 250 mm 300 mm
13 mm > 20 mm 300 mm 350 mm
20 mm > 30 mm 350 mm 400 mm
> 30 mm 400 mm 450 mm

Så här görs kontroll

Kontrollera att rätt typ av kablar har använts. Okulär besiktning av hela kabeluppläggningen och kabelmontage. Kontrollera kabelgenomföringar via skott, durkar, skåp maskiner och armaturer, så att genomföringarna ser bra ut och är täta. Kontrollera att böjarna har tillräcklig radie på kabelstegar och skenor. Kontrollera att metallmantlar och armeringar på ledningar ska vara elektriskt kontinuerliga och jordade inne i skåp och den utrustning där de har kopplats. Kontrollera att kablar för nödkraft är dragna separat så att brand eller annan olyckshändelse inte slår ut hela elförsörjningen för fartyget.

Kablarna dras och fästas normalt så att de inte skavs eller skadas. En värmeökning, t.ex. att skott upphettas, ska inte påverka funktionen.

Kontroll av kabelinstallationer bör läggas in i fartygets underhållssystem.

För att undvika elektromagnetisk störning på fartygets utrustning, framförallt telekommunikationsutrustning är det viktigt att man tänker på

  1. att installationer som innehåller el, tele eller datateknik utförs av yrkeskunnig fackman med kunskap om fartygs elinstallationer och EMC,
  2. att arbetet utförs i enlighet med gällande regelverk och relevanta standarder, så att EMC-störningar inte riskerar att uppstå, och
  3. att utrustning som monteras ombord är CE- eller rattmärkt och att installationsmaterial uppfyller nödvändiga standards samt att installationer följer tillverkarens rekommendationer.

Tänk på att all elektronik och elteknik kan vara en källa till EMC-störningar, till och med lågenergilampor och LED-belysning.

Mer om hur man undviker EMC-störningar finns på Elsäkerhetsverkets webbplats.

Huvudregeln är att skrovet inte ska användas som återledare, eftersom vagabonderande strömmar kan leda till elsystemstörningar, elchocker och korrossionsskador på fartygets skrov, propeller och propelleraxel.

I vissa fall kan man ändå använda skrovet som återledare, men då måste man ta särskild hänsyn till riskerna för person- och fartygsskador. Skrovet kan användas som återledare i med följande system:

  • Påtryckt ström för katodskyddssystem.
  • Begränsade och lokalt jordade system.
  • Övervakningsutrustning för isolationsnivå, förutsatt att den cirkulerande strömmen inte överstiger 30 mA under de mest ofördelaktiga förhållandena.

Exempel på där skrovet används som återledare är de så kallade enpoliga systemen, exempelvis system på 12 volt där minuspolen jordas i motorn. Detta är vanligt förekommande på mindre fartyg. På större fartyg kan det finnas något som kallas för ICCP, d.v.s. ett likströmssystem med påtryckt ström vars uppgift är att skydda fartyget mot korrosion.

Kontrollera att skrovet inte används som återledare.

Kontrollen bör finnas med som en del i fartygets underhållssystem.

För fartyg är i första hand följande standard tillämplig:

  • IEC 60533:2015: Electrical and electronic installations in ships - electromagnetic compatibility (EMC) - ships with at metallic hull.

Batterier

Placering (6 §)

Batterier ska vara placerade, stuvade och monterade på ett sådant sätt att de inte riskerar att skadas eller att skada omgivningen. Utrymmen där batterier är placerade ska vara tillräckligt ventilerade. Batterier ska vara övervakade i den omfattning som är nödvändig.

Allmänna råd

Särskild hänsyn bör tas till övervakning, ventilation och kylning av batterier som är avsedda för fartygets framdrivning och av stora batterianläggningar.

För nya passagerarfartyg oavsett skrovlängd samt för övriga nya fartyg som har en skrovlängd överstigande 24 meter och som inte är fritidsfartyg, bör batterier som är avsedda för fartygets nödkraft vara övervakade på ett sådant sätt att avbrott eller störningar i laddnings-utrustningen föranleder larm.

Batterier bör vara försedda med polskydd.

Kompletterade upplysningar

Med batterier avses även uppladdningsbara batterier, dvs. ackumulatorer.

För att indikera urladdning av de batterier som utgör den elektriska nödkraftkällan eller buffertbatteriinstallationen kan det vara lämpligt att montera en indikator på huvudeltavlan eller i maskinkontrollrummet.

Att batterikraften är tillräcklig för den aktuella anläggningen redovisas lämpligen med ett elbalansschema.

Skyddsutrustning, såsom skyddshandskar och visir, används lämpligen vid installation och kontroll av batterier.

Relevanta uppgifter i ett elbalansschema:

  • Batterikapacitet i (Ah).
  • Systemspänning.
  • Utrustning som ska strömförsörjas.
  • Spänningsfall på grund av avstånd.
  • Spänningsfall på grund av batteriets åldrande.
  • Omgivningstemperatur.
  • Tidskrav (om batterianläggningen ska användas som nödkraft).

Vanligen behöver batterispänningen i ett 24 V-system ligga kvar inom ett intervall på 12 procent över eller under den nominella spänningen under hela urladdningsperioden. För 12 V system anges ofta märkspänningen på utrustning till 13,6 V +/- 15 %. Detta innebär att sådan utrustning kan vara extra känslig för spänningsfall i installationen om det kan leda till felfunktion redan vid 11,5 V. Kontroll bör därför ske att tillräcklig spänning finns framme vid förbrukare vid belastning, vid lägsta beräknade batterispänning.

Nödbatterier måste generellt underhållsladdas, och det rekommenderas att följa batteritillverkarens anvisningar avseende laddspänning och laddström, ofta för stationärt bruk.

Det är viktigt att nödbatterier ger önskad ström och spänning även vid låga temperaturer och har god laddningsmottaglighet.

Batteriers livslängd påverkas av omgivningstemperaturen. Batterier placeras vanligen i en ventilerad låda med lock. Om det finns risk för läckage rekommenderas det att ha ett uppsamlingskärl. Lådan ventileras i regel till fria luften. Om batterikapaciteten är mindre än 5 kWh brukar eventuella gaser inte utgöra någon hälso- eller brandrisk i lite större ventilerade utrymmen, så lådan kan ventileras till det utrymme där den är placerad. Ventilering till utrymmen där personer vistas eller till utrymmen med betydande brandrisk är i allmänhet inte lämplig.

Batterier väger mycket. Därför är det viktigt att de är fastspända och säkrade. En tumregel som kan användas är att batteriet inte ska röra sig om det belastas med en dragkraft lika stor som batteriets vikt i horisontell eller vertikal riktning.

Höga kortslutningsströmmar kan uppkomma, och orsaka brand, särskilt från moderna typer av batterier. För att minska risken för kortslutning eller uppvärmning är det lämpligt att skydda batteripoler, kablar och kopplingar eller att använda polsäkringar. Kablar för kretsar utan överströmsskydd kan även förläggas väl separerade och klammade från varandra och annat kablage eller utrustning, eller i separata rör.

För att batteriinstallationer ska bli säkra och fungerande, är det lämpligt att

  • identifiera riskkällor för kortslutning, anpassa kablarnas area för maximala laster
  • dra kablarna så att risken för mekaniska skador och värmeskador minimeras
  • se till att det finns övervakning via larm (för att öka driftsäkerheten), och
  • ordna med övervakning av över- och underspänning, jordfel, avbrott, AC-matning, fel i laddare etc.

För stora batteripack överstigande 20 kWh är det lämpligt att beakta följande:

  • Vid planering, batteriernas kemiska och fysikaliska konstruktion och riskfaktorer beträffande överhettning, brand, rökutveckling och utveckling av brandfarliga gaser.
  • Utrymmena där batterierna installeras – är dessa utrymmen anpassade och ändamålsenliga?
  • Antalet luftväxlingar och ventilationssystemets brandsäkerhet – behöver dessa anpassas till den aktuella batteritypen?
  • Risken för värmeutveckling – är den minimerad genom t.ex. kylning eller övervakning av battericeller?
  • Systemet – är det byggt på ett robust och felsäkert sätt så att enstaka fel eller kortslutning inte slår ut hela systemet?

Transportstyrelsens riktlinjer för batteri- och hybriddrivna fartyg.

För fartyg är i första hand följande standarder tillämpliga:

  • IEC 62485-1: Laddningsbara batterier och batterianläggning - Säkerhet, Del 1: Allmänt
  • IEC 62485-2: Laddningsbara batterier och batterianläggningar - Säkerhet, Del 2: Stationära batterier
  • SS-EN 60086-4: Primärbatterier, Del 4: Säkerhetsfordningar på litiumbatterier
  • SS-EN 62813: Litium-jonkondensatorer - Provning av elektriska egenskaper

Anslutning till landbaserat elnät (7 §)

Vid strömförsörjning från landbaserade elnät ska tillfredsställande säkerhet uppnås och riskerna för gnistbildning, personskador och drift-störningar minimeras.

Allmänna råd

Fartyg som är arrangerade för anslutning till landbaserade elnät bör vara utrustade med en anslutningscentral som är anpassad för fartygets energibehov. Anslutningscentralen bör vara försedd med ett fast anslutningsdon som mottagningspunkt för den inkommande flexibla kabeln.

Systemet bör tydligt indikera om anslutningen är spänningssatt.
Vid anslutningscentralen bör instruktioner finnas tillgängliga som visar hur in- och urkoppling av landanslutningen utförs på ett säkert sätt, samt information om fartygets elkraftsystem och dess energibehov.

Kompletterande upplysningar

En bristfällig landanslutning kan ge upphov till galvaniska eller vagabonderade strömmar vilka kan medföra stora korrosionsskador på fartyget.

Vid landanslutning med likspänning är det lämpligt att polariteten indikeras.

Information vid anslutningscentralen
Väsentlig information vid anslutningscentralen:

  • fartygets effektbehov
  • nominell spänning
  • frekvens.

Dessutom är det bra om det vid anslutningscentralen finns information om säker bortkoppling vid fel på utrustningen.

Galvaniska strömmar kan bildas då fartyget kopplas till landström utan att fartygets jord isolerats från landjord. Vagabonderande strömmar bildas vid skillnad på jordpotential mellan fartygets och land. Vagabonderande strömmar hittar vanligen sin väg genom fartygets propelleraxel och vandrar mot land. Det dröjer inte länge förrän korrosionsskador uppstår, vanligen på fartygets propeller och propelleraxel, och i vissa fall även på skrovet.

Tänkbara lösningar för att undvika skador av galvaniska och vagabonderande strömmar är isolertransformator, katodiskt skydd med påtryckt ström eller offeranoder. Mer information finns i Transportstyrelsens riktlinjer och rekommendationer för anslutning av fartyg och fritidsbåtar till landbaserat elnät.

Anslutningskabeln är en vanlig felkälla vid landanslutningen. Därför är det viktigt att tänka på att

  • kabeln dimensioneras för den anslutna märkströmmen
  • kabeln skyddas mot skadlig nötning och dragpåkänning, och
  • kabeln måste vara värme-, fukt- och frostbeständig.

En upplindad kabel orsakar magnetfält och värmeutveckling, vilket kan ge skador eller orsaka brand.

Vid anslutning av fartyg till landbaserat högspänningsnät gäller EU-förordning 2016:917 om krav på installationer för alternativa drivmedel. Det är lämpligt att utföra installationen i enlighet med standarden IEC/IEEE 80005-1:2019.

Följ anvisningarna i Transportstyrelsens riktlinjer och rekommendationer för anslutning av fartyg och fritidsbåtar till landbaserat elnät.

Se Transportstyrelsens riktlinjer och rekommendationer för anslutning av fartyg och fritidsbåtar till landbaserat elnät.

För fartyg är i första hand följande standarder tillämpliga:

  • IEC 60092–507: Installationer med systemspänning upp till 500 V och trefas.
  • IEC 60364-7-709: Landanslutningar med systemspänning som inte överstiger 230 V.
  • IEC PAS 80005-2:2016: Landanslutning av fartyg. Hög/lågspänning, datakommunikation för övervakning och kontroll.
  • IEC PAS 80005-3:2019: Lågspänning med systemspänning under 1000 V.
  • ISO/IEC/IEEE 80005-1:2012: Landanslutning av fartyg. Högspänningsinstallationer med systemspänning över 1000 V.