Järnvägsprotokollet

Bakgrund

I syfte att göra det enklare och billigare att finansiera köp av ny järnvägsmateriel har det till Konventionen om internationella säkerhetsrätter i lösa saker (även kallat Kapstadskonventionen) antagits ett tillhörande protokoll om särskilda frågor rörande rullande järnvägsmateriel (Järnvägsprotokollet, även kallat Luxemburgsprotokollet).

Redan 2018 valde Sverige att tillträda järnvägsprotokollet. Genom ändringar i lagen (2015:860) om internationella säkerhetsrätter i lösa saker har Sverige inkorporerat protokollet i svensk rätt. När Spanien som fjärde stat tillträdde protokollet kunde både järnvägsprotokollet och ändringarna i lagen träda ikraft, den 8 mars 2024.

Sveriges behov av snabbare och miljövänligare transporter förmodas innebära ökade investeringar i nya tåg och annan rullande järnvägsmateriel. För att underlätta finansieringen av rullande järnvägsmateriel valde Sverige tillträda järnvägsprotokollet. Finansiering av järnvägsmateriel sker i huvudsak genom lån eller leasing där kreditgivarna får en säkerhetsrätt i egendomen till skydd för sin fordran. Den rättsliga regleringen av säkerhetsrätter skiljer sig dock åt mellan olika länder. Detta skapar en osäkerhet hos kreditgivarna som i sin tur hämmar och fördyrar finansieringen. Genom de internationella överenskommelserna skapas ett internationellt register för säkerhetsrätter i rullande järnvägsmateriel och gemensamma bestämmelser, bland annat om vilka rättigheter en kreditgivare har vid ett järnvägsföretags avtalsbrott och insolvens. Detta bedöms kunna gynna finansieringsvillkoren.

Syfte och omfattning

Det huvudsakliga syftet med Kapstadskonventionen och järnvägsprotokollet är att tillhandahålla klara och enhetliga regler vid finansiering av rullande järnvägsmateriel. På så sätt ökas förutsägbarheten för finansiärerna, något som i sin tur gynnar operatörerna som kan få bättre finansieringsvillkor.

Kapstadskonventionen och järnvägsprotokollet innehåller ett antal materiella regler om säkerheter som blir direkt tillämpliga i de fördragsslutande staterna. De typer av avtal som kan ge upphov till internationella säkerheter är:

• leasingavtal där leasegivaren som ägare har säkerhet i egendomen när den leasas ut
• köp med äganderättsförbehåll, där säljaren har säkerhet i egendomen före full betalning erlagts, eller innan något annat villkor har uppfyllts
• panträttsupplåtelser eller säkerhetsöverlåtelser, där en gäldenär ger en borgenär säkerhet i viss egendom för att säkerställa uppfyllandet av befintliga eller kommande förpliktelser.

Protokollet gäller om gäldenären befinner sig i en fördragsslutande stat när avtalet som skapar säkerhetsrätten sluts, oavsett var den rullande järnvägsmaterielen befinner sig.

Rullande järnvägsmateriel

Rullande järnvägsmateriel definieras i artikel 3 i FN:s ekonomiska kommission för Europa:s (UNECE) bestämmelser Model Rules on the Permanent Identification of Railway Rolling Stock. I appendix 2 till samma dokument framgår en icke uttömmande förteckning över rullande järnvägsmateriel.

Materiella bestämmelser

Konventionen och järnvägsprotokollet innehåller bland annat regler om vilken prioritet olika säkerhetsrätter ska ha sinsemellan. Där finns också regler om vilka rättsliga åtgärder en finansiär får vidta när en gäldenär inte uppfyller sina förpliktelser eller om det inleds ett insolvensförfarande mot gäldenären. Dessa åtgärder inkluderar att ta rullande järnvägsmateriel i besittning eller ta kontroll över dessa, sälja eller leasa ut egendomen samt rätten till inkomster eller vinster som härrör från användningen av egendomen.

Finansiären kan även låta föra ut rullande järnvägsmateriel från det territorium där egendomen befinner sig. Det är också möjligt för en finansiär att få järnvägsmateriel exporterat till en annan jurisdiktion.

Åtgärderna som borgenären erbjuds enligt konventionen är avsedda att vara kraftfulla och effektiva och ska i största möjliga utsträckning kunna vidtas utan inblandning av nationell domstol eller myndighet. Åtgärder som vidtas av borgenärer ska dock företas på ett affärsmässigt sätt och till skydd för gäldenären.

Internationellt register

Genom Kapstadskonventionen och järnvägsprotokollet har det inrättats ett internationellt register där internationella säkerhetsrätter för rullande järnvägsmateriel kan registreras. Det internationella registret kommer att vara helt automatiserat och tillgängligt dygnet runt. Både enskilda och nationella myndigheter kommer att kunna ta del av uppgifter som finns i registret. Registret kommer att vara helt självfinansierat med avgifter för olika tjänster.

De internationella säkerhetsrätterna kan – men måste inte – registreras i det internationella registret. För att registrera rullande järnvägsmateriel i registret krävs ett unikt identifieringsnummer, URVIS (Unique Rail Vehicle Identification System). Identifieringsnumret tillhandahålls av registratorn och ska fästas på den rullande materielen i enlighet med UNECE:s bestämmelser Model Rules on the Permanent Identification of Railway Rolling Stock

Internationella säkerhetsrätter i rullande järnvägsmateriel som registrerats i det internationella registret ska ges särskild förmånsrätt och deras inbördes prioritetsordning kan fastställas.

Registret finns i Luxemburg och sköts av ett företag som utsetts att förvalta registret och som står under tillsyn av en tillsynsmyndighet där alla stater som anslutit sig till protokollet är representerade. OTIF, som är den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik, är sekretariat till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten kan även utse experter som kan bistå myndigheten.

Länder som tillträtt

Ca 70 stater har tillträtt Kapstadskonventionen. Inom EU har Sverige, Luxemburg och Spanien tillträtt såväl konventionen som järnvägsprotokollet. Utanför EU är det än så länge endast Gabon som tillträtt båda.

EU har, som regional organisation för ekonomisk integration, tillträtt protokollet.

Frankrike, Italien, Schweiz, Storbritannien, Tyskland, Mocambique och Sydafrika har signerat protokollet.

Internationella institutet för harmonisering av privaträtten (Unidroit), i egenskap av depositarie, för en förteckning över vilka länder som tillträtt protokollet. Denna uppdateras löpande och finns tillgänglig på Unidroit:s hemsida.

Förklaringar

En förutsättning för att olika stater med skilda rättssystem skulle kunna enas kring de materiella bestämmelserna i Kapstadskonventionen och järnvägsprotokollet var att de till viss del kunde förfoga över bestämmelsernas tillämplighet. De fördragsslutande staterna har därför getts möjlighet att avge vissa förklaringar eller att avstå från att göra det.

Avsikten med förklaringar är alltså att så många länder som möjligt ska kunna tillträda konventionen och de tillhörande protokollen oavsett hur deras nationella rättssystem ser ut. Valet av förklaringar påverkar de fördragsslutande staternas rättigheter och skyldigheter. Vissa förklaringar är så kallade opt-in-förklaringar, vilket innebär att en viss bestämmelse blir tillämplig endast om en stat har lämnat en förklaring om att tillämpa bestämmelsen. Det är här ofta fråga om bestämmelser som utökar skyddet för borgenärer och gör ett förfarande vid gäldenärens insolvens eller avtalsbrott snabbare och mer effektivt. Andra bestämmelser i konventionen och protokollen är så grundläggande att det krävs en förklaring av ett land för att de inte ska tillämpas, så kallade opt-out-förklaringar.

Enligt en bestämmelse i järnvägsprotokollet ska förklaringar som redan avgetts inom ramen för Kapstadskonventionen anses ha avgetts även enligt järnvägsprotokollet, om inte annat anges. Mot bakgrund av att konventionen och protokollet ska läsas och tolkas tillsammans är det för tillämpningen av protokollet av betydelse vilka förklaringar som Sverige lämnat till konventionen.

Sverige har vid tillträdet avgett förklaringar till Kapstadskonventionens artiklar 39.1, 39.4, 40 och 54.2 och till protokollets artikel X (se Regeringens proposition 2017/18:117 Bättre möjligheter till finansiering av järnvägsfordon, sid 14-15 och 25).

Med hänsyn till EU-rätten är EU:s medlemsstater förhindrade att lämna förklaringar till protokollet som rör bestämmelser på områden där EU har exklusiv behörighet. EU:s förklaringar framgår av bilaga till Rådets beslut 2014/888/EU.

Övergångsregler

I Kapstadskonventionen (artikel 60.1 och 60.2) finns övergångsbestämmelser som reglerar hur befintliga säkerhetsrätter hanteras i en stat när konventionen och protokollet träder i kraft i den staten (Se prop. 2017/18:117, sid 26).

Kontaktpunkt

En fördragsslutande stat kan enligt konventionen välja att utse ett eller flera organ till kontaktpunkter vilka ska ha till uppgift att översända de uppgifter som krävs för registrering till det internationella registret.

Sverige har inte utsett någon kontaktpunkt.