Normalt finns dessa system installerade i fartyg med stora fartområden och fartyg som är hänvisade till sig själva. Dessa fartyg kan inte få extern assistans i händelse av nöd. Sekvensen påbörjas vid den ”minsta gemensamma nämnaren”, som kan utgöras av en nödgenerators reservstartsanordning, ett extrabatteri, en hand- eller direktdriven luftkompressor etc. Sekvensen avslutas när maskinerier och system är i full drift igen. Rutinen går ut på att ett fartyg är helt dött, d.v.s. inte har någon kraftförsörjning från ordinarie system för att starta. Systemens utformning avgör hur testet ska genomföras.

Kontrollen av nödkraftssystemet bör finnas med som en del i fartygets underhållsystem, med ett intervall på ett år.

Så här görs kontroll

Kontrollera funktionen med jämna mellanrum genom att stoppa alla hjälpmotorer, dränera startluften om sådan är installerad och bryta primärströmmen till startanordningar som nödgenerator, batteri etc.