Utöver nödvändig utrustning för att kunna nödsignalera enligt regel 37 och annex 4, bilaga 1 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:44) om sjövägsregler, rekommenderas att använda mobiltelefon för kommunikation, ifall det inte räcker med att använda lämpliga ljud-, ljus-, hand- eller flaggsignaler. Se även nödljus i 8 kap.

Tänk även på att Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:44) om sjövägsregler innehåller krav på hur och när ljud- och ljussignaler ska användas vid gång.

Om mobiltelefoni inte ger tillförlitlig kommunikation rekommenderas att använda lämplig satellitkommunikation.

Om fartygets verksamhet innebär risk för snabb förlisning eller att kommunikationen inte fungerar (t.ex. fiskefartyg eller vid trafik i avlägsna områden) kan det vara lämpligt att utrusta fartyget med EPIRB för nödsignalering. Om en EPIRB inte bedöms ge en tillräcklig säkerhet för besättning eller passagerare rekommenderas att samtliga ombordvarande förses med personliga nödsändare (PLB) eller personlig lokaliseringsutrustning (MOB).

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är ansvarig myndighet för Sveriges medlemskap i COSPAS-SARSAT. Mer information om EPIRB och PLB nödsändare finns på MSBs informationssida om nödsändare.

Vid trafik i VTS-område, kan det för fartyg över en viss storlek som inte undantas, krävas att ett fartyg har en lämplig kommunikationsradio för att kunna delta i sjötrafikinformationstjänst enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:56) om sjötrafikinformationstjänst (VTS) och sjötrafikrapporteringssystem (SRS). En lista över fartyg som har undantag från rapporteringskrav finns på Transportstyrelsens webbplats.