All verifiering av 9 kapitlet bör inledas med att utreda och dokumentera vilken kommunikation som är nödvändig (dvs. kravställd). Exempel på nödvändig kommunikation framgår av de författningar som listas ovan under rubriken "Kommunikationskrav i andra författningar".

Utifrån den kommunikation som identifierats som nödvändig utförs lämpligen en analys över teknisk utrustning som kan vara operativt och tekniskt lämplig att använda, med hänsyn tagen till fartygets art och verksamhet, var och när trafiken bedrivs, omgivande sjötrafik samt infrastrukturrelaterade förutsättningar för kommunikation (vilken även innefattar spektrum, tillgänglighet, faror för sjötrafiken och räddningstjänst).

Om utfallet från analysen, och eventuella risker, ryms i ett etablerat och sammanhållet regelverk eller en vedertagen teknisk standard kan detta vara lämpligt att använda. Men om utfallet från analysen inte ryms i ett etablerat och sammanhållet regelverk eller en vedertagen teknisk standard rekommenderas att utveckla analysen så att den påvisar hur funktionskraven uppfylls med beaktande av eventuella risker.

För verksamheter som är av sådan begränsad karaktär att hand-, ljud-, ljus- eller flaggsignaler är påvisat lämpade för alla typer av nödvändig kommunikation under tänkbara omständigheter kan empiri eventuellt vara tänkbar om nödvändiga kunskaper och erfarenhet i att använda sådana signaler på ett betryggande sätt finns hos de som ska utföra kommunikationen.

Förutsättningar, begränsningar, analyser och applicerade regelverk samt överväganden bör dokumenteras på lämpligt sätt i fartygets dokumentation och beaktas i det systematiska sjösäkerhetsarbetet.