Transportstyrelsen har tagit fram riktlinjer för riskanalysarbete som bör användas. Ytterligare stöd finns Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) handbok för riskanalys samt i ISO 31000 (särskilt avsnitt 6.4) i kombination med de analysmetoder som finns definierade i ISO/IEC 31010, i dess senaste utgåva.

Som utgångspunkt bör riskanalysarbete innehålla tydliga motiveringar och förklaringar på vilka grunder riskbedömningar görs. Arbetet bör mynna ut i en heltäckande dokumentation med spårbarhet för att kunna revideras i framtiden.

Analysens omfattning är beroende av hur mycket den valda lösningen avviker mot etablerade regelverk och standarder, samt vilka risker som finns med den valda lösningen. En lösning där redaren i grunden utgår från ett sammanhållet regelverk men endast gör någon enstaka mindre anpassning kräver betydligt mindre omfattande analyser än en lösning där redaren konstruerar ett fartyg helt utan att följa ett etablerat regelverk.

Det är således svårt att ge några generella vägledningar kring hur omfattande analysen behöver vara, eftersom det kommer att variera från fall till fall. Det är ofta lämpligt att analysen görs av oberoende konsulter eller motsvarande, som är etablerade inom riskanalys.

Det är viktigt att redaren stämmer av identifierade risker och vald analysmetod med Transportstyrelsen så tidigt som möjligt. Syftet med avstämningen är att säkerställa att analysens nivå och omfattning är tillräcklig, för att undvika att redaren väljer lösningar som i slutändan inte kan accepteras. En tidig avstämning kan lämpligen innehålla en säkerhetsplan som redovisar det tänkta arbetssättet och vilka provningar, beräkningar etc. som avses genomföras, en kravkvittenslista som visar överensstämmelse med gällande föreskrifter samt en preliminär risklista som redovisar identifierade risker.

Det är viktigt att riskanalyserna behandlar kombinationen av sannolikhet och konsekvens för de risker som analyseras. Det är oftast lättare att relatera till risker som är vanligt förekommande (har en hög sannolikhet) än risker som är ovanliga men som har en allvarlig konsekvens. För händelser som uppstår relativt ofta finns vanligen erfarenhet inom rederiet, som själva kan bedöma händelsens risker och lämpliga alternativa lösningar på ett kompentent sätt. Men när det kommer till ovanliga risker, såsom brand eller att bistå andra nödställda fartyg eller nödställda till sjöss, saknas ofta egen erfarenhet och det kan därför vara svårare att bedöma vilka risker som är relevanta att ta hänsyn till. Det är även lätt att anta att man inte behöver skydda sig lika mycket mot händelser som är mycket ovanliga, men det är då viktigt att även ha konsekvenserna i åtanke.

Vid genomförande av analyser är det viktigt att man säkerställer att

• analysgruppens sammansättning och kompetens är relevant,
• vald analysmetodik finns beskrivet,
• alla relevanta krav har beaktats,
• alla tänkbara risker är analyserade med fokus på sannolikhet och konsekvens,
• riskerna har värderats utifrån acceptanskriterier,
• åtgärder finns för att reducera risker, och
• verifikat finns på att tester utförts.