Transport av last

Kapitlet innehåller regler om hur last ska hanteras och säkras.

Innehåll

Kompletterande upplysningar

För fartyg med en skrovlängd av minst 15 meter på internationell resa gäller Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:174) om transport av last på fartyg och terminaler som anlöps av fartyg som lastar eller lossar fast bulklast.

För vägfärjor på ordinarie färjeled gäller, vid transport av paketgods, utöver TSFS 2017:26 även Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter (TSVFS 1978:10) om säkring av last på fordon under färd.

Hantering av last (1 §)

Last som transporteras på fartyg ska hanteras på ett sådant sätt att säkerheten för fartyget, de ombordvarande eller omgivningen inte äventyras.

Kompletterande upplysningar

Lastinformation behövs normalt för att befälhavaren ska kunna avgöra om lasten är lämplig att frakta på fartyget och, om så är fallet, för att hantering, placering och säkring av lasten ska kunna ske på ett säkert sätt.

Enligt 1 kap. § 5 bör det finnas nödvändig lastinformation. Vilken last-information som är nödvändig beror på vilken last det gäller. Av tabellen nedan framgår lämplig lastinformation för respektive lasttyp. För vissa lasttyper finns formulär som med fördel kan användas för att dokumentera lastinformationen.

LasttypRegler och rekommendationerÅterfinns i följande föreskrift
Styckegods, containrar, fast bulk MSC/Circ. 663 TSFS 2010:174 bil. 1
Styckegods, containrar CTU-koden TSFS 2010:174 bil. 3
Timmerlast TDC-koden TSFS 2010:174 bil. 4
Timmerlast, fartyg <100 m MSC/Circ. 525 -
Timmerlast, fartyg ≥ 100m MSC/Circ. 548 -
Fast gods i bulk IMSBC-koden TSFS 2010:166
Spannmål MSC.23(59) TSFS 2010:174 bil.21

Lastsäkring – generella krav (2 §)

Last ska stuvas och säkras på ett sådant sätt att förskjutning av lasten förhindras.

Kompletterande upplysningar

Lastförskjutning kan påverka fartygets stabilitet och strukturella styrka. Därför behöver man undvika lastförskjutning så att säkerheten för fartyget eller de ombordvarande inte äventyras.

Ansvaret för lastsäkring i lastbärare ligger normalt hos den som vill få lastbäraren transporterad med fartyget.

Genom att använda sig av och dimensionera enligt några grundläggande metoder för lastsäkring kan man förhindra lastförskjutning, d.v.s. att lasten glider, tippar eller vandrar.
Man kan använda en enda lastsäkringsmetod eller kombinera flera olika. Nedanstående grundläggande lastsäkringsmetoder är vanliga. Man behöver även bedöma tipprisken och eventuellt anpassa lastsäkringen för att minska sannolikheten för tippning. Här behövs vanligen en analys för varje enskilt fall.

Låsning

Mekanisk förbindning mellan gods och fartyg eller lastbärare. T.ex. containerlås (twistlock).

Förstängning

Direkt anliggning mot annat gods, fartyg, väggar i lastbärare, reglar, stöttor m.m. som hindrar godset från att röra sig. Normalt tillåts ett spel på 15 cm per lastsektion eller godsrad. Uppblåsbara luftkuddar kan vara lämpliga att använda för att uppnå förstängning.

Överfallssurrning

Godset trycks mot underlaget genom att surrningsutrustningen spänns över godset med en bestämd kraft så att rörelse hindras genom friktionskraften mellan gods och underlaget. Vid dimensionering av överfallssurrning ingår en koefficient för vilofriktion.

Loopsurrning

Hindrar godset från rörelse i sidled. Vid sjötransport är de största krafterna på godset tvärskepps. Metoden tillåter viss rörelse av godset, och därför ingår en koefficient för rörelsefriktion i dimensioneringen av loopsurrning. (Rörelsefriktionen är cirka hälften av vilofriktionen). Metoden kombineras ofta med förstängning.

Grimma

Hindrar godset från rörelse framåt/bakåt vid sjötransport. Metoden tillåter viss rörelse av godset, och därför ingår en koefficient för rörelsefriktion i dimensioneringen av grimma.

Rak surrning

Används om det finns fästen på godset som tål belastningen från surrnings-utrustningen. Metoden tillåter viss rörelse av godset, och därför ingår en koefficient för rörelsefriktion i dimensioneringen av rak surrning.

Lastsäkring – delkrav (3 §)

För att säkerställa tillräcklig säkring av lasten ska, i den utsträckning det är relevant för fartyget och dess verksamhet, särskild hänsyn tas till

  1. sjötillstånd som kan förväntas under resan,
  2. fartygets stabilitetsegenskaper,
  3. krafter som kan påverka lasten till följd av fartygets accelerationer,
  4. lastens tyngdpunkt och placering, samt
  5. lastsäkringsmetod och lastsäkringsanordningar.

Kompletterande upplysningar

Lastinformationen utgör vanligtvis grunden för vilken lastsäkring som ska användas. Lastinformationen utgör även grunden för en eventuell stuvningsplan. Stuvningsplanen kan vara mer eller mindre detaljerad och omfattande beroende på typ av last, storlek på fartyget, behov av stabilitetsberäkning mm. Fartygets lastsäkringsmanual beskriver bl.a. hur godset ska stuvas och säkras för att fartyget ska fortsätta att vara sjövärdigt.

Enligt det allmänna rådet till 1 kap. 27 § 2 bör det finnas en manual för ett fartygs lastsäkring. En lastsäkringsmanual är ett verktyg för säker stuvning och säkring av lasten, anpassad för fartyget och dess verksamhet, och som möjlig-gör att lastsäkringen kan göras på ett effektivt och repeterbart sätt. Fartygets lastsäkringsmanual antas bland annat innehålla nödvändiga beräkningar för det aktuella lastsäkringssättet och fungera som bekräftelse på utförd lastsäkring.

Ett alternativ till lastsäkringsmanual är en direkt analys, som dokumenteras för respektive lastsäkringstillfälle.

För tank- och gastransportfartyg finns normalt inget behov av lastsäkrings-manual.
Fartyg som används i begränsade sjötillstånd (vanligen fartområde E) har oftast inte behov eller nytta av en lastsäkringsmanual.

Vid spannmålstransport är det lämpligt att ett spannmålsintyg tas fram innan fartyget lastas. Se MSC.23(59) för mer information.

För fartyg med en skrovlängd > 50 meter som transporterar styckegods, containrar eller timmer innehåller lastsäkringsmanualen vanligen följande (så kallad förenklad manual):

  • en lista över den lastsäkringsutrustning som finns ombord inklusive antal, beskrivning, handhavandeinstruktioner och maximal tillåten belastning av lastsäkringsutrustningen (MSL)
  • exempel på hur lasten säkras, samt beräkningsgrunder och kriterier för dimensioneringen
  • en plan över surrningspunkter
  • rutiner för kontroll av utrustningens skick, och utsortering av utrustning som inte är funktionsduglig.

Lämpligt innehåll för en lastsäkringsmanual för fartyg med en längd ≥ 50 meter går att hitta i IMO-cirkulär MSC.1/Circ.1353/Rev.1. Det finns även i bilaga 2 i TSFS 2010:174.

Fartygets rörelser i sjön ger upphov till krafter som kan flytta lasten och lastsäkringens uppgift är att hålla lasten på plats. Vanligtvis är lastsäkringens dimensionering grundad på både teori och praktiskt erfarenhet.

Dimensionering av lastsäkring bygger på de metoder som beskrivs under 2 § ovan. Lämpliga regler för dimensionering framgår av tabellerna nedan.

Information om dimensionering och utförande av lastsäkring delas in i tre kategorier:

  • fartyg med en skrovlängd ≥ 50 meter
  • fartyg med en skrovlängd < 50 meter (med förenklad lastsäkringsmanual)
  • i eller på lastbärare (trailer, container och liknande).

Observera att tillämpning av väderberoende lastsäkring utgår från CSS-koden Annex 13 tabell 2, 3 och 4 där tabell 3 endast är tillämplig för fartyg med längd 50–300 m. Fartyg under 50 m. tillskrivs i tabell 3 en snabbt ökande accelerationsfaktor ju kortare fartyget är. Därför anses inte tabellen tillförlitlig för fartyg kortare än 50 m.

Regelverk och rekommendationer

Av tabellerna nedan framgår när följande regelverk och rekommendationer lämpligen används.

  • MSC/Circ.663, dokumentmall för lastinformation.
  • CSS-koden (Resolution A.714(17)) Annex 13, principer för lastsäkring samt beräkningsmetoder och arrangemang för att förhindra lastförskjutning.
  • TDC-koden (Resolution A.1048(27)), lastsäkring vid transport av timmer (timmerlastkoden).
  • Grain Code (Resolution MSC.23(59)), transport av spannmål.
  • MSC.1/Circ.1353/Rev.1., innehåll för lastsäkringsmanual.
  • CTU-koden (MSC.1/Circ.1497), lastsäkring samt beräkningsmetoder och arrangemang för att förhindra lastförskjutning i lastbärare.
  • MSC.1/Circ.1498, avsnitt IM5, komplement till CTU-koden.

Lastsäkringens dimensionering för fartyg med en skrovlängd ≥ 50 meter

LasttypRegler och rekommendationerÅterfinns i följande föreskrift
Styckegods CSS-kod, särskilt Annex 13 TSFS 2010:174, bil. 3
Timmerlast, fartygsbredd ≥ 24 m TDC-kod, 5 kap. TSFS 2010:174, bil. 4
Timmerlast, fartygsbredd < 24 m TDC-kod, 6 kap. TSFS 2010:174, bil. 4
Lastbärare, inte containerfartyg A.489(XII) TSFS 2010:174, bil. 5
Last/lastbärare på hjul A.533(13) TSFS 2010:174, bil. 6
Vägfordon på ro-ro-fartyg A.581(14) + MSC/Circ.812 TSFS 2010:174, bil. 8
Väderberoende säkring TDC-kod, 6 kap. TSFS 2010:174, 2 kap., 12 §
Spannmål Spannmålskoden, MSC.23(59) TSFS 2010:174, bil. 21., 3 kap.

Lastsäkringens dimensionering för fartyg med en skrovlängd < 50 meter

Som alternativ till regler och rekommendationer för fartyg med skrovlängd ≥ 50 meter enligt ovan, kan följande dimensioneringsunderlag användas.

LasttypRegler och rekommendationerÅterfinns i följande föreskrift
Styckegods CTU-kod, 5 kap. och Annex 71 TSFS 2010:174, 2 kap.1
Styckegods MSC.1/Circ.1498, IM5 (Quick lashing guide)2 TSFS 2010:174, 2 kap.
Timmerlast, fartygsbredd ≥ 24 m TDC-kod, 5 kap. TSFS 2010:174, bil. 4
Timmerlast, fartygsbredd < 24 m TDC-kod, 6 kap. TSFS 2010:174, bil. 4
Spannmål Spannmålskoden, MSC.23(59) TSFS 2010:174, bil. 21., 3 kap.

Lastsäkringsintyg vid praktiska prov (ex gods/timmer, i/på lastbärare, mm)

2 På svenska

Regelverk – lastsäkring i eller på lastbärare

Med lastbärare avses lastbil, trailer, container och liknande som transporteras på fartyg. Säkring av sådan last görs vanligen på motsvarande sätt som av gods som ställs på fartyget. Ansvaret för denna lastsäkring ligger normalt hos den som vill få lastbäraren transporterad med fartyget.

LasttypRegler och rekommendationerÅterfinns i följande föreskrift
Styckegods i lastbärare CTU-kod, 6 kap. och Annex 71 TSFS 2010:174, 2 kap.1
Styckegods i lastbärare MSC.1/Circ.1498, IM5 (Quick lashing guide)2 TSFS 2010:174, 2 kap.

Lastsäkringsintyg vid praktiska prov (ex gods/timmer, i/på lastbärare, mm)

2 Version på svenska

Som bevis för att godset är korrekt lastsäkrat på lastbäraren är det lämpligt att transportköparen redovisar ett lastsäkringsprotokoll. Protokollet utformas med fördel enligt standarden SS-EN 12195-1:2010 Lastsäkring på vägfordon – Säkerhet – Del 1: Beräkning av surrningskrafter (finns även i bilaga 11 till 2010:174).

Lastutrymmen och utrustning (4 §)

Lastutrymmen, lastbärare och lastsäkringsanordningar ska effektivt kunna ta upp de krafter som kan uppstå till följd av fartygets accelerationer under transport.

Farligt gods (5 §)

Transport av farligt gods ska ske på ett sådant sätt att säkerheten för fartyget, de ombordvarande eller omgivningen inte äventyras och så att påverkan på den omgivande miljön minimeras.

Kompletterande upplysningar

För transport av farlig last i bulk finns särskilda regler. Se kapitel 12 för information.

För transporter av förpackat farligt gods gäller Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2015:66) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden), både för fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium och för svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterritoriet.

Ro-ro-fartyg som trafikerar Östersjöområdet får som alternativ till TSFS 2015:66 tillämpa Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:131) om transport av förpackat farligt gods på rorofartyg i Östersjön (Östersjöavtalet).

För transporter av förpackat farligt gods i fartområde D och E gäller Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2019:39) om transport av förpackat farligt gods til sjöss i fartområde D och E samt på inre vattenvägar.