Maskineri, framdrivning och manövrering

Kapitlet innehåller regler om utformning och installation av maskineri, mekanisk utrustning mm. och tillhörande installationer, fartygets manövrering samt övervakning och kontroll av maskineri.

Innehåll

Kompletterande upplysningar

Fartyg konstrueras och byggs vanligen i enlighet med ett regelverk eller en teknisk standard. För ytterligare information om verifiering, regelverk och standarder, se 1 kap. 13 och 14 §§.

Vilka regelverk och standarder som är lämpliga beror på flera faktorer t.ex. fartygstyp, fartygets byggnadsmaterial samt de områden och väderförhållanden i vilka fartyget är avsett att framföras. Alla regelverk och standarder är normalt inte lämpliga för alla verksamheter. Säkerställ därför att det valda regelverket eller standarden är lämplig för den planerade verksamheten.

Exempel på möjliga regelverk:

För fartyg med skrovlängd 5–15 m

  • VTT:s yrkesbåtsregler.
  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkända av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS eller RINA). Ett exempel är DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft.
  • Standarder kopplade till CE-märkning (dokument om överensstämmelse) av fritidsbåtar (inte lämpliga för passagerarfartyg).
  • Nordisk båtstandard – Yrkesbåtar under 15 meter.

För fartyg med skrovlängd 15–24 m

  • VTT:s yrkesbåtsregler.
  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkända av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS eller RINA). Ett exempel är DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft.
  • Standarder kopplade till CE-märkning (dokument om överensstämmelse) av fritidsbåtar (inte lämpliga för passagerarfartyg).

För fartyg med skrovlängd > 24 m

  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkända av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS och RINA).
  • Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2014:1) om maskininstallation, elektrisk installation och periodvis obemannat maskinrum.

I VTT:s yrkesbåtsregler och standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar varierar kravnivån beroende på i vilken vindstyrka och våghöjd som fartyget är avsett att framföras. Det finns fyra olika nivåer (A-D) vilka benämns konstruktionskategorier. Motsvarande anpassning av kravnivån görs i många av Transportstyrelsens föreskrifter men där görs indelningen i stället i fartområden (A-E). Trots att indelningen är likartad stämmer den inte helt överens. I nedanstående tabell görs en jämförelse av vilken konstruktionskategori som kan anses motsvara vilket fartområde. Jämförelsen kan ses som en allmän rekommendation. I det enskilda fallet kan dock en annan motsvarighet vara mer ändamålsenlig.

KonstruktionskategoriFartområde
A B
B C
C D
D E

Beroende på verksamhetens art kan även andra föreskrifter än dessa vara tillämpliga, t.ex. följande:

  • Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2005:3) om besiktning av trycksatta anordningar.
  • Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2006:8) om provning med över- eller undertryck.
  • Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1973:A9) om lyftinrättningar på fartyg (endast regler om besiktning).
  • Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2003:17) om personhissar, varupersonhissar och småvaruhissar på svenska fartyg (endast regler om besiktning).

Maskineri

Generella krav (1 §)

Maskineri, styrinrättningar, trycksatta anordningar, gasolanläggningar, mekanisk utrustning och tillhörande installationer ska vara utformade och installerade på ett sådant sätt att nödvändiga funktioner för fartygets verksamhet upprätthålls på ett säkert och tillförlitligt sätt för alla driftsfall i vilka fartyget är avsett att framföras.

Kompletterande upplysningar

Med maskineri avses huvudmaskineri, hjälpmaskineri och maskineri för nödkraftändamål. I begreppet maskineri ingår även tillhörande utrustning som behövs för maskinernas säkra drift. Det kan vara pumpar, filter, kylare och styrsystem samt rörsystem för bränsle, smörjolja och kylning.

Lyftanordningar, hiss, vinschar och dävertar m.m. omfattas av detta kapitel.
Det är viktigt att axlar för kraftöverföring, t.ex. propeller- och roderaxlar är rätt dimensionerade och installerade. Detsamma gäller axelkopplingar, axellager och dess genomföringar.

Se till att maskin, tankarmatur och rörledningar med tillhörande komponenter är åtkomliga för besiktning och service och, om det är nödvändigt, att särskilda inspektionsluckor finns.

Enligt 2 kap. 6§ ska alla installationer utföras fackmässigt. Om det förekommer gasolinstallationer ombord är det lämpligt att installationen planeras och utförs av någon som är behörig för dessa typer av arbeten. Det är viktigt att den som ska följa eventuella anvisningar kan förstå dem.

Enligt 1 kap. 26§ ska besättningen ha nödvändig kunskap och kompetens för att hantera all teknisk utrustning som är väsentlig för en säker drift.

En trycksatt anordning definieras som en behållare eller rörledning i vilken trycket skiljer sig från atmosfärtryck. Begreppet omfattar tankar och alla slutna system som innehåller vätskor eller gaser under tryck inklusive rörledningar, ventiler och kopplingar.

Exempel på trycksatta anordningar:

  • arbetsluftsanläggningar
  • startluftsanläggningar
  • vakuumkärl
  • kokkärl
  • hydraulsystem och hydraulackumulatorer
  • värmeväxlare med slutet system
  • pannor för uppvärmning av bruksvatten ombord
  • ångpannor för drift av maskineri
  • hydroforer (i ett färskvattensystem är det bara hydroforen som räknas som trycksatt anordning)
  • kylmaskiner
  • luftkonditionering
  • övriga slutna och trycksatta system som kan ha någon form av säkerhetsanordning, t.ex. säkerhetsventil.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2002:1) om användning av trycksatta anordningar gäller på fartyg och innehåller krav på att tryckbärande anordningar ska identifieras och dokumenteras.

Följande uppgifter dokumenteras normalt för respektive trycksatt anordning:

  • högsta/lägsta tryck (P)
  • maximal temperatur (t)
  • volym (V)
  • innehåll (gas eller vätska, om vätska fluidgrupp 1 a eller 2a)
  • placering
  • besiktningsklass (A, B eller C)
  • typ av besiktning (installationsbesiktning, driftprov, in- och utvändig kontroll och ev. revisionsbesiktning, egenkontroll)
  • besiktningsintervall (1, 2, 3, 4 år eller enligt klassningssällskapets intervall)
  • vem som kan utföra besiktningen (klassificeringssällskap, ackrediterat organ eller som egenkontroll).

(Krav på besiktningsklass C kommer troligtvis att tas bort under 2017.) Dokumentationen förvaras lämpligen ombord på fartyget.

Maskineri på fartyg omfattas i huvudsak av de regler som anges i inledningen av detta kapitel. För följande områden finns det dock behov av hänvisning till specifika regler och standarder:

Tryckkärl:

  • EN 13445: Tryckkärl (ej eldberörda)
  • EN 286: Enkla, ej eldberörda tryckkärl avsedda att innehålla luft eller kväve
  • ISO 3834: Kvalitetskrav för smältsvetsning av metalliska material
  • EN 1708: Svetsning – Svetsförband i stål.

Lyftutrustning:

De erkända organisationerna har vanligen regler för lyftutrustning på fartyg.

  • EN 13852-1: Lyftkranar – Offshorekranar – Del 1: Offshorekranar för allmänt ändamål
  • EN 13001-1: Lyftkranar – Dimensionering – Del 1: Allmänna principer och krav
  • EN 14492-1 och EN 14492-2: Lyftkranar – Maskindrivna vinschar och block – Del 1: Maskindrivna vinschar
  • ISO 7363: Kranar och lyftanordningar – Tekniska data och godkännandedokument
  • ISO 4301: klassificering av lyftkranar EN 16851: Lyftkranar – System för lätta lyftkranar
  • EN14502-1: Lyftkranar – Utrustning för lyft av personer – Del 1: Fritt upphängda arbetskorgar
  • ISO 12480-1: Lyftkranar – Säker användning.

Gasolinstallationer:

  • ISO 10239: Båtar – Installationer för gasol (LPG-system)

Hissar

Reglerna om tillsyn (10–17 §§) i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2003:17) om personhissar, varupersonhissar och småvaruhissar på svenska fartyg ska tillämpas för fartyg i nationell sjöfart. Övriga delar av föreskriften är inte tvingande men kan med fördel tillämpas på fartyg i nationell sjöfart.

De standarder som används för landinstallationer kan i allmänhet även tillämpas på installationer i fartyg. Det finns även fartygsspecifika standarder som är tillämpbara. Det är mest lämpligt att tillämpa ISO 8383 i kombination med SS-EN 81-1 eller SS-EN 81-2.

Det finns möjligt att installera hissar som inte är framtagna i enlighet med standarder. Hissen kan då konstrueras och installeras i enlighet med säkerhetskraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/16/EG. Se SJÖFS 2003:17 för mer information.

När SS-EN 81-1 eller SS-EN 81-2 och ISO 8383 innehåller delkrav med motsägande innehåll, rekommenderar Transportstyrelsen följande tillämpning:

Tillämpliga reglerRegler som kan förbises
SS-EN 81-1, 5.7.1.1 och 5.7.3.3 eller SS-EN 81-2, 5.7.1.1 ISO 8383, 5.2
SS-EN 81-1 eller SS-EN 81-2, 5.8 ISO 8383, 5.3
SS-EN 81-1 eller SS-EN 81-2, 5.2.3 ISO 8383, 5.8
SS-EN 81-1 eller
SS-EN 81-2, 7.7.3.2
ISO 8383, 6.5
ISO 8383, 5.5 SS-EN 81-1 och SS-EN 81-2, 5.6.2
ISO 8383, 5.1 SS-EN 81-1 och SS-EN 81-2, 5.2.1.1
och 5.2.1.2

Standarder:

  • ISO 8383:1985: Lifts on ships – Specific requirements
  • SS-EN 81-1:1998: Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar – Del 1: Elektriska hissar
  • SS-EN 81-2:1998: Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar – Del 2: Hydrauliska hissar
  • SS-EN 81-3+A1:2008: Säkerhetsregler för konstruktion och installation av hissar – Del 3: Elektriska och hydrauliska småvaruhissar.

Risker (2 §)

Vid utformning och installation av anordningar och utrustning enligt 1 § ska, i den utsträckning det är relevant för fartyget och dess verksamhet, särskild hänsyn tas till riskerna för

  1. brand,
  2. explosion,
  3. vatteninträngning,
  4. skador på person eller utrustning,
  5. läckage av bränsle, olja och gaser,
  6. höga temperaturer,
  7. buller, och
  8. vibrationer.

Kompletterande upplysningar

Undvik brännbart material i utrymmen där brandrisken är stor, t.ex. maskinrum.
Explosionsrisk förekommer i huvudsak i utrymmen där det kan bildas brandfarliga eller explosionsfarliga gaser. Sådana utrymmen är t.ex. maskinrum, batterirum, utrymmen för behållare med brandfarligt innehåll och färgförråd.

Vibrationer kan skada installationerna. Om det uppstår onormala vibrationer är det viktigt att snarast vidta åtgärder som minskar vibrationerna för att undvika skador i t.ex. bränslesystem och elektriska system.

Om en installation ska verifieras genom direkta analyser (1 kap. 14 § 3), t.ex. för batteridrift eller drift med bränslen med låg flampunkt, är det viktigt att man planerar detta noga och tar fram en heltäckande riskanalys med hänsyn till alla risker som kan förekomma i samband med den planerade framdrivningen. Det är viktigt att riskanalysen täcker även bunkringsoperationer eller landanslutning; utbildning av personal; säkerhetsåtgärder, rutiner och checklistor för alternativa bränslen.

Med flampunkt menas den temperatur (sluten behållare) vid vilken en produkt avger brännbara gaser i tillräcklig mängd för att antändas, där flampunkten fastställts med en godkänd apparat för mätning av flampunkt. Flampunkt <60 grader Celsius anses som låg.

För SOLAS-fartyg som ska genomgå alternativ utformning används i regel IMO-cirkulär MSC.1/Circ.1212. och MSC/Circ.1002. För mindre fartyg som ska genomgå alternativ utformning kan dessa cirkulär vara vägledande för hur man tar fram en riskanalys och vilka kriterier som ska vara uppfyllda. Riskanalysen görs i den omfattning som är rimlig och praktisk möjlig för det specifika fartyget och den planerade verksamheten.

I utrymmen med explosionsrisk behöver man särskilt ta hänsyn till

  • att ventilationen är tillräcklig för att undvika farliga koncentrationer av explosionsbenägna gaser och att ventilationsfläktarna inte förorsakar gnistbildning,
  • att bränslesystemet är tätt för att undvika läckage av brandfarliga gaser,
  • att elinstallationer är fackmässigt utförda med komponenter som har lämplig IP- eller EX-klass, och
  • att heta ytor som t.ex. avgasrör är lämpligt isolerade.

Allmänna råd

Motorer och växlar för framdrivning och hjälpmaskineri bör vara anpassade för marint bruk. För nya fartyg bör motorer med en effekt av 130 kW eller mer vara typgodkända eller kvalitetssäkrade i enlighet med ett etablerat regelverk, och motorer med en effekt under 130 kW bör åtminstone vara serieproducerade. Detsamma gäller vid motorbyte.

Viktiga komponenter bör snabbt kunna återställas vid funktionsstörningar.

Rörledningar för farliga gaser eller vätskor, särskilt rörledningar som under tryck kan leda till läckage som kan innebära fara för människor, bör, i så stor utsträckning som möjligt, vara placerade utanför besättningsutrymmen eller utrymmen där passagerare kan vistas.

Samtliga komponenter i bränslesystem, inklusive bränsletankar, bör vara motståndskraftigt utformade mot vibrationer, temperaturer, tryck och ämnen som de utsätts för. Särskild hänsyn bör tas till högtryckssystem.

Varje fast tank bör vara försedd med separata ledningar för påfyllning och avluftning. Påfyllnings- och luftningsledningar bör vara arrangerade så att eventuellt spill inte rinner ut i sjön eller tränger in i fartyget.

Särskild hänsyn bör tas vid utformning av system för, och vid hantering av, bränslen med låg flampunkt.

Påfyllningssystem bör vara jordade vid bunkring för att minska risken för statisk elektricitet. Bränsletankar bör kunna pejlas och vara försedda med avstängningsventiler i anslutning till tanken som kan stängas från öppet däck eller från annan lämplig plats.

Bränsletankar bör vara utformade på ett sådant sätt att insidan kan rengöras och inspekteras visuellt.

Rörledningar bör vara märkta för säker identifiering.

Nödvändiga åtgärder bör vidtas för att i så stor utsträckning som möjligt förhindra korrosion.

Inombordsmotorer bör vara placerade i ett eget utrymme som är avskilt från besättningsutrymmen och utrymmen där passagerare normalt vistas.

Slutna utrymmen med maskineri bör ha tillräcklig ventilation för att förse maskineriet med förbränningsluft och kylning. I utrymmen där det finns risk för gasbildning bör explosionsrisken och antalet luftväxlingar särskilt beaktas. Samtliga ventilationsöppningar bör vara skyddade mot vatteninträngning till följd av fartygets rörelser och överbrytande sjö.

Kompletterande upplysningar

Att utrustningen är anpassad för marint bruk innebär att den klarar sådana företeelser som slagsida, rullning, vibration, temperaturvariation och korrosiv miljö. Med tanke på sjösäkerheten är det viktigt att maskiner och tillhörande utrustning har hög driftsäkerhet.
Vid bunkring av bränsle är det lämpligt att tankbil eller bunkringsstation jordas mot fartyget så att potentialskillnad undviks och statisk elektricitet inte uppstår.

När en motor ska installeras är det viktigt att motorerna är anpassade för marint bruk och tål de påfrestningar som kan förekomma på ett fartyg. Det är också viktigt att ett enskilt fel inte slår ut motorn. Det är bra att ta hänsyn till följande vid motorinstallationer:

  • Vem ska utföra själva installationen? Det är lämpligt att varvet eller verkstaden som utfört motorbyte lämnar ett skriftligt intyg om att arbetet har utförs i enighet med tillverkarens anvisningar och att tester har utförts för att verifiera säker installation och drift.
  • Att intyg om typgodkännande och Technical file finns.
  • Finns vibrationsdämpare?
  • Är bäddbultarna fastsatta?
  • Är bullernivån godkänd?
  • Är heta ytor isolerade?
  • Är bränslesystemet (inklusive filter) brandsäkert?
  • Har sprickindikering av motorbädden utförts?
  • Kablar är rätt fastsatta och inte utsatta för skadlig vibration, mekanisk skada, nötning eller värme.
  • Jordkablar och jordflätor anslutna i elskåp.
  • Att startkablar är korrekt monterade samt skyddade mot skadlig vibration, mekanisk skada, nötning eller värme.
  • Att larmfunktioner för smörjoljetryck, kylvattentemperatur och avgastemperatur testas och funktion säkerställs.
  • Nödstoppsfunktioner testas.
  • Lokal manövrering testas och funktion säkerställs.
  • Funktionskontroll av direktdrivna pumpar.
  • Rörliga delar som kan vara skadliga för personal förses med skydd.
  • Koppling till generator görs i enlighet med tillverkarens anvisningar.
  • Verifiera att maskinen fungerar vid rullning och slagsida.
  • Okulär besiktning före, under och efter drift som omfattar:
    1. Propelleraxel
    2. Mellanliggande lager och diverse tätningar
    3. Turboaggregat
    4. Växlar
    5. Generator
    6. Vibrationer
    7. Bränsleläckage
    8. Avgasläckage

Placering
Det är olämpligt att placera bränsletankar gjorda av plast eller aluminium i maskinrum.

Montering
Bränsletankar brukar monteras på anpassade fundament.
För tankar med en volym > 25 liter rekommenderas fast montering. För mindre, flyttbara tankar är det en fördel om förankringsanordningarna är lätta att använda.

Skvalpskott
För att begränsa vätskans rörelse förses tankar med en volym av mer än 50 liter vanligen med skvalpskott. Skvalpskotten brukar ha öppningar mellan sektionerna både i över- och underkant.

Inspektionsluckor
Tankar med en volym av mer än 50 liter förses vanligen med en inspektionslucka. Inspektionsluckan kan t.ex. utgöras av en öppning för bränslemätare. Det är bra om inspektionsluckorna har en storlek och placering som gör det möjligt att komma åt för rengöring.

TankvolymInspektionslucka - rekommenderad storlek
50-1 500 liter minst 150 mm i diameter
> 1 500 liter minst 450 x 450 mm

Nivåmätare och förbindelseledningar
Om en nivåmätare består av brännbart material eller glas brukar den vara försedd med självstängande ventil.

Det är lämpligt att förbindelseledningar mellan fast installerade tankar är försedda med avstängningsventiler.

Dimensionering och utförande
Av tabellen framgår minsta rekommenderade godstjocklek för bränsletankar.

Minsta godstjocklek (mm)
Volym (l)StålRostfritt stålAluminiumGRPPolyeten
≤ 49 1,5 1,0 2,0 4,0 5,0
50-99 2,0 1,0 3,0 4,0 7,0
100-199 3,0 2,0 4,0 4,0 9,0
200-999 5,0 3,0 5,0 5,0 -
 ≥ 1 000 5,0 4,0 6,0 6,0 -

Notera att GRP inte motstår bränslets kemiska egenskaper. Bränsletankar av GRP brukar därför förses med ett invändigt skyddande skikt.

Högtryckssystem som är avsedda för bränsle förses lämpligen med dubbelmantlade rör. Åtgärden minskar risken för att brandfarlig oljedimma eller oljestråle uppstår. Oftast är det motortillverkare som konstruerar högtrycksbränslesystem. Andra arrangemang än dubbelmantlade rör är tänkbara om de ger en likvärdig säkerhetsnivå.

Standarder mm. för fartyg med skrovlängd ≥ 24 meter:

  • SS-EN ISO 16147: Båtar - Bränsle- och elsystemkomponenter för inombordsmonterade dieselmotorer
  • EN ISO 15584: Båtar - Bränsle- och elsystemkomponenter för inombordsmonterade bensinmotorer
  • ISO 8665: Båtar – Marina förbränningsmotorer för framdrivning – Mätning och deklaration av effekt.

Standarder mm. för fartyg med skrovlängd > 24 meter:

  • ISO 18770: Ships and marine technology – Machinery-space flammable oil systems – Prevention of leakage of flammable oil.

Riktlinjer om minimering av läckage i brännoljesystem:

  • MSC/Circ.647: Guidelines to minimize leakages from flammable liquid systems
  • MSC/Circ.851: Guidelines on engine-room oil fuel systems.

Riktlinjer för utformningen av maskinrum:

  • MSC/Circ.834: Guidelines for engine-room layout, design and arrangement.

Riktlinjer om dött fartyg:

  • MSC/Circ.1176: Unified interpretations to SOLAS Chapters II-1 and XII and to the technical provisions for means of access for inspections.

Riktlinjer för arrangemang av brännoljetankar:

  • MSC.1/Circ.1197: Amendments to the unified interpretations to SOLAS chapters II-1 and XII approved by MSC/Circ.1176.

Manövrering

Generella krav (3 §)

Fartyg ska på ett säkert sätt kunna framföras och manövreras på fritt vatten, i farleder, i hamn samt vid förtöjning och ankring inom det avsedda användningsområdet med hänsyn tagen till omgivande fartygstrafik och de förhållanden som kan förväntas.

Allmänna råd

Tillfredsställande manöverförmåga bör kunna upprätthållas även för det fall huvudstyrinrättningen slutar att fungera. I flermotor-installationer bör tillräcklig manöverförmåga kunna upprätthållas även med en motor ur funktion.

Styrinrättningar bör vara utformade på ett sådant sätt att de inte skadas vid maximal gir, maximal fram- eller backfart eller vid ändring av propulsionskraftens riktning.

Det bör finnas tillräcklig backeffekt för att kunna manövrera fartyget på ett säkert sätt under alla normala förhållanden. Propellerns dragkraft eller rotationsriktning bör snabbt kunna ändras så att fartyget kan stanna inom en godtagbar sträcka vid maximal hastighet.

Fartyg som har utombordsmotor med en effekt över 25 kW bör vara utrustade med rattstyrning eller motsvarande hjälp för att hålla fartygets kurs och manövrera.

Kompletterande upplysningar

Det är viktigt att styrinrättningar inklusive hydraulsystem och manöver- och kontrollsystem är dimensionerade, utformade, installerade och underhållna på ett sådant sätt att de ger fullgod manöverduglighet under alla förhållanden som fartyget är avsett för, med hänsyn även till fartygets rörelser och slagsida.

Det är viktigt att styrinrättningarnas komponenter och hjärtstocken är av tillförlitlig konstruktion, och att tillhörande lager är permanentsmorda eller försedda med smörjanordningar.

För mindre fartyg kan en paddel eller åror fungera som reservstyrning

För maskindrivna hydrauliska styrinrättningar rekommenderas följande:

  • Förse systemet med filter, anpassade till hydraulsystemets typ och utformning, för att hålla hydraulvätskan ren.
  • Se till att alla hydraulvätsketankar har hörbara och visuella larm som utlöses vid för låg hydraulvätskenivå. Placera larmen vid styrplatsen eller, om fartyget har bemannat maskinrum i maskinkontrollrummet.
  • Förse systemet med en tillräckligt stor fast förrådstank. Utrusta förrådstanken med nivåmätare och anslut den med en permanent rörledning.
  • Installera spilltråg där det finns risk för oljeläckage.

Rekommendationen är att varje elektrisk eller elektrohydraulisk styrinrättning som består av en eller flera kraftenheter försörjs av minst två separata kretsar, varav minst en matas direkt från huvudeltavlan. En krets kan i allmänhet matas från nödeltavlan.

En reservstyrinrättning (elektrisk eller elektrohydraulisk) som är förbunden med en huvudstyrinrättning (elektrisk eller elektrohydraulisk) kan, om det är lämpligt, anslutas till en av de kretsar som försörjer huvudstyrinrättningen. Det är viktigt att kraftförsörjningen för styrinrättningen har tillräcklig kapacitet för att försörja alla motorer som kan anslutas till dem samtidigt och som kan behöva användas samtidigt.

För de kretsar och motorer som är väsentliga för driften är det bra att ha kortslutningsskydd och överbelastningslarm.

För fartyg med skrovlängd 5–15 m:

  • VTT:s yrkesbåtsregler
  • DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft
  • Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar
  • Nordisk båtstandard – Yrkesbåtar under 15 meter.

För fartyg med skrovlängd 15–24 m:

  • VTT:s yrkesbåtsregler
  • DNV Standard for Certification No. 2.21 – Craft
  • Standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar.

För fartyg med skrovlängd > 24 m:

  • IMO resolution MSC.137(76) och MSC/Circ.1053.
  • Resolution A.601(15), Provision and display of manoeuvring information on board ships.

Övervakning och kontroll av maskineri

Kontroll (4 §)

Maskiner och anordningar som anges i 1 § ska kunna startas, manövreras och stoppas på ett effektivt och säkert sätt.

Allmänna råd

För det fall kraftförsörjningen till framdrivningsmaskineriet slutar att fungera, bör framdrivningsmaskineriet kunna återstartas snarast.

Framdrivningsmaskineriet bör i anslutning till fartygets huvudsakliga styrplats vara försett med ett nödstopp eller en motsvarande anordning som enkelt säkerställer att drivningen omedelbart kan stoppas.

Om det finns risk för att den som framför fartyget kan falla överbord eller på annat sätt förlora kontrollen över fartygets framfart, bör styrplatsen för nya fartyg vara försedd med en automatisk motoravstängning.

Kompletterande upplysningar

Rekommendationen är att maskineri och övrig utrustning som är väsentlig för fartygets säkra drift ska kunna kontrolleras från styrplatsen. Övrig utrustning för fartygets drift placeras lämpligen så de enkelt kan manövreras.

Hur lång tid som är acceptabel för en återstart av framdrivningsmaskineriet beror på vilka farvatten fartyget trafikerar och hur stor risken är för grundstötning eller kollision med andra fartyg. Inom några minuter brukar vara bra.

Det bästa är att ha ett nödstopp för framdrivningsmaskineriet. Om fartyget är försett med någon annan anordning för att stoppa drivningen, är det viktigt att det finns tydliga och väl synliga instruktioner som visar hur man använder anordningen.

Det är svårt att ge en generell rekommendation, men den utrustning som man brukar behöva kunna kontrollera från styrplatsen är följande:

  • Framdrivningsmaskineriets start och stoppfunktioner
  • Varvtal, dragkraftsriktning och, om tillämpligt, propellerstigning
  • Framdrivningsmaskineriets nödstopp
  • Bogpropellerns styrning, om sådan finns
  • Fartygets manövreringsreglage.

Övervakning (5 §)

Maskiner och anordningar som anges i 1 § samt maskinrum ska under drift ha en effektiv övervakning för att förebygga plötsliga driftstopp eller andra kritiska situationer som kan äventyra fartygets säkerhet.

Allmänna råd

I de fall direkt uppsikt över framdrivningsmaskineriet saknas, bör det finnas automatisk övervakning och larm.

Vid kritiska situationer som kräver omedelbar åtgärd, och som inte enkelt kan upptäckas visuellt, bör ett larm avges. Larmet bör vara utformat på felsäkert sätt och utgöras av optisk och akustisk signal som tydligt kan uppfattas vid manöverplatsen.

För fartyg med mer än en maskinmanöverplats bör det finnas nödvändig övervakning vid samtliga manöverplatser.

Kompletterande upplysningar

Om det inte går att ha direkt uppsikt över maskinrummet brukar man behöva automatisk övervakning och larm för att upptäcka brand, vatteninträngning och fel på maskineri som är väsentligt för fartygets säkra drift.

Om det går att vara i maskinrummet under gång är det bra om det finns en kommunikationskanal mellan styrplatsen och maskinrummet.

Om ett fartyg har flera maskinmanöverplatser i samma utrymme och den hörbara larmsignalen når samtliga manöverplatser, är det normalt tillräckligt med övervakning vid en av manöverplatserna i det aktuella utrymmet.

Motortillverkaren brukar se till att nödvändiga uppgifter visas, men på fartyg med inombordsmotor är det bra om man vid manöverplatsen för framdrivningsmaskineriet kan avläsa följande:

  • varvtal
  • smörjoljetryck
  • kylvattentemperatur
  • kylvattenbortfall i kylt avgassystem
  • avgastemperatur
  • backslagets och växelns smörjoljetryck
  • hydraultryck, i tillämpliga fall.

Larm är ett viktigt redskap för hantering och övervakning av de tekniska systemen ombord. När ett larmsystem utformas är det viktigt att se till

  • att larmsystemet avger tydliga hörbara och visuella larmsignaler på platser som lätt uppmärksammas av den eller de som framför fartyget,
  • att larmsystemet är felsäkert,
  • att larmsystemet har kontinuerlig elektrisk matning,
  • att det finns automatisk överkoppling till alternativ elektrisk matning om det skulle bli avbrott i den normala matningen till larmsystemet,
  • att avbrott i den normala matningen till larmsystemet utlöser ett larm, och
  • att larmsystemet kan indikera flera fel samtidigt och att kvitteringen av ett larm inte blockerar något annat larm.