Konstruktion, flytbarhet och stabilitet

Kapitlet innehåller regler om hur fartyget ska vara konstruerat och byggt, hur fartyget ska skyddas mot att vattenfyllas samt vilka stabilitetsegenskaper som är nödvändiga.

Innehåll

Konstruktion

Kompletterande upplysningar

Fartyg konstrueras och byggs vanligen i enlighet med ett regelverk eller en teknisk standard. För ytterligare information om verifiering, regelverk och standarder, se 1 kap. 13 och 14 §§.

Vilka regelverk och standarder som är lämpliga beror på flera faktorer t.ex. fartygstyp, fartygets byggnadsmaterial samt de områden och väderförhållanden i vilka fartyget är avsett att framföras. Alla regelverk och standarder är normalt inte lämpliga för alla verksamheter. Säkerställ därför att det valda regelverket eller standarden är lämplig för den planerade verksamheten.

Exempel på möjliga regelverk och standarder:

För fartyg med skrovlängd 5–15 meter

För fartyg med skrovlängd 15–24 meter

För fartyg med skrovlängd > 24 meter

  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkänt av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS och RINA).

I VTT:s yrkesbåtsregler och standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar varierar kravnivån beroende på i vilken vindstyrka och våghöjd som fartyget är avsett att framföras. Det finns fyra olika nivåer (A-D) vilka benämns konstruktionskategorier. Motsvarande anpassning av kravnivån görs i många av Transportstyrelsens föreskrifter men där görs indelningen i stället i fartområden (A-E). Trots att indelningen är likartad stämmer den inte helt överens. I nedanstående tabell görs en jämförelse av vilken konstruktionskategori som kan anses motsvara vilket fartområde. Jämförelsen kan ses som en allmän rekommendation. I det enskilda fallet kan dock en annan motsvarighet vara mer ändamålsenlig.

KonstruktionskategoriFartområde
A B
B C
C D
D E

Utöver Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2017:26) om fartyg i nationell sjöfart finns det även andra föreskrifter som kan vara tillämpliga. Vilka det är beror vilken verksamhet som bedrivs men följande kan vara aktuella:

Generella krav (1 §)

Ett fartyg ska vara konstruerat, byggt och utrustat på ett sådant sätt att tillräcklig styrka och täthet upprätthålls för alla driftsfall i vilka fartyget är avsett att framföras samt, i fråga om fartyg som ska upprätthålla stabilitet i skadat skick, för alla skadefall i vilka fartyget är avsett att bibehålla tillfredsställande stabilitet och flytbarhet.

Kompletterande upplysningar

Med fartyg avses här skrov, överbyggnader, däckshus, rigg, fundament (t.ex. för lyftanordningar eller framdrivningsanordningar), lagerinstallationer (t.ex. för axlar eller hjärtstockar) samt andra skrovfasta strukturelement. 

För att säkerställa att tillräcklig styrka uppnås behöver hänsyn som huvudregel tas till den våghöjd som kan förväntas där trafiken ska bedrivas.

För fartyg som ska upprätthålla stabilitet i skadat skick, redovisas tillräcklig styrka för varje sådant skadefall.

Delkrav (2 §)

För att säkerställa tillräcklig styrka och täthet ska, i den utsträckning det är relevant för fartyget och dess verksamhet, särskild hänsyn tas till

  1. statiska påkänningar som uppstår vid djupaste nedlastning,
  2. statiska påkänningar som uppstår vid tankfyllnad,
  3. lastfördelning,
  4. dynamiska påkänningar som kan uppstå till följd av framdrift, sjögång, lastning och lossning,
  5. styrka i material och konstruktionselement,
  6. styrka i fogar och infästningar,
  7. val av tillverkningsmetoder och omfattning av kvalitetssäkring,
  8. säkerhetsmarginaler med hänsyn till korrosion och förslitning, och
  9. osäkerheter i operationella driftsfall och dimensioneringsunderlag.

Flytbarhet

Kompletterande upplysningar

Fartyg på internationell resa med fribordslängd >24 meter omfattas av internationella regler om flytbarhet. Dessa regler finns i den internationella lastlinjekonventionen (ICLL) och är införlivade genom bilaga 2 till Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:114) om skrovkonstruktion, stabilitet och fribord.

Utformningen med avseende på flytbarhet görs vanligen i enlighet med ett regelverk eller en teknisk standard. För ytterligare information om verifiering, regelverk och standarder, se 1 kap. 13 och 14 §§.

Vilka regelverk och standarder som är lämpliga beror på flera faktorer, t.ex. fartygstyp, fartygets byggnadsmaterial samt de områden och väderförhållanden i vilka fartyget är avsett att framföras. Alla regelverk och standarder är normalt inte lämpliga för alla verksamheter. Säkerställ därför att det valda regelverket eller standarden är lämplig för den planerade verksamheten.

Exempel på möjliga regelverk och standarder:

För fartyg med skrovlängd 5–15 meter

För fartyg med skrovlängd 15–24 meter

För fartyg med skrovlängd > 24 meter

I VTT:s yrkesbåtsregler och standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar varierar kravnivån beroende på i vilken vindstyrka och våghöjd som fartyget är avsett att framföras. Det finns fyra olika nivåer (A-D) vilka benämns konstruktionskategorier. Motsvarande anpassning av kravnivån görs i många av Transportstyrelsens föreskrifter men där görs indelningen i stället i fartområden (A-E). Trots att indelningen är likartad stämmer den inte helt överens. I nedanstående tabell görs en jämförelse av vilken konstruktionskategori som kan anses motsvara vilket fartområde. Jämförelsen kan ses som en allmän rekommendation. I det enskilda fallet kan dock en annan motsvarighet vara mer ändamålsenlig.

KonstruktionskategoriFartområde
A B
B C
C D
D E

Generella krav (3 §)

Fartyg ska vara utformade på ett sådant sätt att sannolikheten för överbrytande sjö minimeras, eller så att överbrytande sjö inte påverkar fartyget i sådan omfattning att dess drift, flytbarhet eller stabilitet äventyras.

Lämpliga åtgärder ska vidtas för att minska sannolikheten för att vatten tränger in i fartyget och för att begränsa konsekvenserna av inträngande vatten.

Allmänna råd

Särskild hänsyn bör tas till fartygets reservdeplacement i för- och akterskepp för att minimera eller begränsa överbrytande sjö.

Kompletterande upplysningar

Det finns i huvudsak två principer för att utforma fartyg så att ett relevant skydd mot överbrytande sjö uppnås. Antingen har fartyget tillräckligt höga skrovsidor så att vatten inte når relingen/däcksnivå. Eller så är fartyget försett med ett däck där öppningar kan stängas så det vatten som kommer upp på däcket inte kan komma in i fartyget samtidigt som det inte kan fastna så mycket vatten på däcket att stabiliteten påverkas. Det finns regelverk och standarder för båda principerna.

Fartyg med en skrovlängd av minst 15 meter ska ha fribordsmärken på vardera sidan (3 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen). För information om utformning och placering av fribordsmärken, se regel 3 i bilaga 5 till Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:114) om skrovkonstruktion, stabilitet och fribord.

Delkrav (4 §)

Vatteninträngning ska, i den utsträckning det är relevant för fartyget och dess verksamhet, motverkas genom att

  1. dränering vid överbrytande sjö är tillfredsställande,
  2. öppningar som kan äventyra fartygets flytbarhet eller stabilitet kan tillslutas med tillräcklig täthet, och
  3. genomföringar har fullgod täthet.

Allmänna råd till – dränering vid överbrytande sjö

Fartyg bör vara försedda med vattentätt däck som förhindrar att vatten kan tränga ner i fartyget vid krängning eller överbrytande sjö. Öppningar i däck bör vara skyddade av luckor eller slutna däcksbyggnader. Om fartyget helt eller delvis saknar däck bör stabiliteten, fribordet och flytbarheten vid vatteninträngning och länsning, skyddet för personer ombord samt skyddet för maskineri och andra installationer särskilt beaktas.

Utrymmen på däck där vatten kan samlas bör kunna dräneras. Sådana utrymmen bör inte vara större än att god stabilitet och flytbarhet kan upprätthållas även vid hastig vattenansamling. Om brädgångar eller andra barriärer på väderutsatta delar av däck bildar brunnar, bör väl tilltagna öppningar finnas som snabbt kan befria däcket från vatten.

Allmänna råd till  – öppningar

Stora öppningar i däck och i däcksbyggnader bör vara skyddade med karmar eller trösklar av tillräcklig höjd samt med luckor eller dörrar av tillräcklig styrka och täthet för att förhindra att tillfälligt vatten över däck kan tränga in i fartyget.

Luftintag till tankar och ventilationsöppningar bör vara höjda över däcket eller ha annat likvärdigt arrangemang samt vara placerade eller utformade på ett sådant sätt att vatten över däck inte kan tränga in i fartyget. Öppningar på utsatta platser bör enkelt och snabbt kunna tillslutas helt.

Allmänna råd till – täthet i genomföringar

Genomföringar i bordläggning bör ha en styrka som är likvärdig med den omgivande strukturens samt vara tätade eller kunna till-slutas med motsvarande vattentäthet. Genomföringar under vattenlinjen bör vara försedda med lättåtkomliga avstängningsventiler så nära genomföringen som praktiskt möjligt.

Indelning (5 §)

Skadeverkan av inträngande vatten ska, i den utsträckning det är relevant för fartyget och dess verksamhet, begränsas genom att

  1. vattentät indelning finns i tillräcklig omfattning,
  2. interna barriärer har fullgod täthet, och
  3. tillräcklig länsning av inträngande vatten kan utföras.

Kompletterande upplysningar

Med vattentät indelning avses interna avgränsningar i skrovet som hindrar vatten från att spridas och omfattar inte krav på skadestabilitet.

Allmänna råd till – indelning

Fartyg bör vara indelade med vattentäta skott kring inbyggda maskinrum samt innanför förskepp och akterskepp i den utsträckning som är nödvändig för att förhindra spridning av inträngande vatten.
Om det inte är praktiskt möjligt att applicera vattentäta skott kring maskinrum eller ändskepp bör stabiliteten, flytbarheten, länsförmågan, skyddet för ombordvarande samt skyddet för maskineri och andra installationer vid vatteninträngning beaktas genom att särskilda åtgärder vidtas.

I vattentäta skott bör det inte finnas fler öppningar än vad som är nödvändigt med hänsyn till fartygets konstruktion och avsedda användning. Öppningar bör vara försedda med vattentäta tillslutningsanordningar som har en styrka som motsvarar den omgivande strukturen.

Fartyg bör, så långt det är praktiskt möjligt med hänsyn till storlek, konstruktion och användning, ha dubbel botten eller annat arrangemang som kan förhindra vatteninträngning.

Kompletterande upplysningar

Om det är praktiskt möjligt att ha dubbel botten bestäms vanligen av om det går att invändigt kontrollera utrymmena.

Allmänna råd till 5 § 2 - interna avgränsningar

Genomföringar och tillslutningar av öppningar genom skott bör ha en styrka som är likvärdig med den omgivande strukturens samt vara tätade eller kunna tillslutas med motsvarande vattentäthet.

Allmänna råd – länsanordningar

Samtliga utrymmen av betydande storlek i fartyget bör kunna länsas. Länsning bör kunna ske även då fartyget har slagsida. Det bör finnas en reservlänsanordning eller, om ett länssystem används, två oberoende pumpar.

Kompletterande upplysningar

Utrymmen anses vara av betydande storlek om vatten i utrymmet kan påverka fartygets initialstabilitet. Det är bra att visa att stabilitetskriterierna är uppfyllda med utrymmet vattenfyllt.

Ett länssystem är ett rörsystem med en eller flera ventiler med flera sugpunkter.

Stabilitet

Kompletterande upplysningar

Fartygets stabilitet värderas vanligen mot ett regelverk eller en teknisk standard. (För ytterligare information om verifiering, regelverk och standarder, se 1 kap. 13 och 14 §§).

Beträffande skadestabilitet för fartyg byggda före den 1 juni 2017 gäller bilaga 6-8 till Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:114) om skrovkonstruktion, stabilitet och fribord.

Vilka regelverk och standarder som är lämpliga beror på flera faktorer, t.ex. fartygstyp, fartygets byggnadsmaterial samt de områden och väderförhållanden i vilka fartyget är avsett att framföras. Alla regelverk och standarder är normalt inte lämpliga för alla verksamheter. Säkerställ därför att det valda regelverket eller standarden är lämplig för den planerade verksamheten.

Exempel på möjliga regelverk och standarder:

För fartyg med skrovlängd 5–15 meter

För fartyg med skrovlängd 15–24 meter

För fartyg med skrovlängd > 24 meter

I VTT:s yrkesbåtsregler och standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar varierar kravnivån beroende på i vilken vindstyrka och våghöjd som fartyget är avsett att framföras. Det finns fyra olika nivåer (A-D) vilka benämns konstruktionskategorier. Motsvarande anpassning av kravnivån görs i många av Transportstyrelsens föreskrifter men där görs indelningen i stället i fartområden (A-E). Trots att indelningen är likartad stämmer den inte helt överens. I nedanstående tabell görs en jämförelse av vilken konstruktionskategori som kan anses motsvara vilket fartområde. Jämförelsen kan ses som en allmän rekommendation. I det enskilda fallet kan dock en annan motsvarighet vara mer ändamålsenlig.

KonstruktionskategoriFartområde
A B
B C
C D
D E

Vilka regelverk och standarder som är lämpliga beror på flera faktorer, t.ex. fartygstyp, fartygets byggnadsmaterial samt de områden och väderförhållanden i vilka fartyget är avsett att framföras. Alla regelverk och standarder är normalt inte lämpliga för alla verksamheter. Säkerställ därför att det valda regelverket eller standarden är lämplig för den planerade verksamheten.

Exempel på möjliga regelverk:

Generella krav (6 §)

Fartyg ska ha de stabilitetsegenskaper som är nödvändiga för att på ett säkert sätt och med betryggande marginaler mot kantring och vatten-inträngning kunna framföras, manövreras och, i förekommande fall, utföra transporter eller andra arbeten till sjöss.

Delkrav (7 §)

För att säkerställa tillräcklig stabilitet ska, i den utsträckning det är relevant för fartyget och dess verksamhet, särskild hänsyn tas till

  1. fartygets geometri upp till skrovets överkant och utrymmen ovanför som utgör reservdeplacement,
  2. öppningar där vatten kan tränga in i normalt slutna utrymmen och öppna utrymmen där vatten kan samlas,
  3. fartygets flytläge och tyngdpunkt med hänsyn till egenvikt, last, bunker och förråd,
  4. inverkan av fria vätskeytor,
  5. inverkan av krängande moment som kan uppstå till följd av vind, manöver samt intern och extern last,
  6. påverkan av lastnings- och lossningsoperationer,
  7. påverkan av nedisning,
  8. påverkan av vågor och fartygets hastighet, och
  9. tillgänglighet av utrymningsvägar.

Allmänna råd

Tillräcklig stabilitet bör säkerställas antingen genom generella lastbegränsningar eller genom beräkningar eller provning som visar att det aktuella driftsfallet uppfyller tillämpliga stabilitetskriterier.
Fartygets flytläge bör kunna kontrolleras genom tydlig och be-ständig märkning på skrovet.

Kompletterande upplysningar

För existerande fartyg som inte omfattas av krav på certifikat kan den last som under fartygets driftshistorik visat sig ge godtagbar stabilitet och gångläge anges som en generell lastbegränsning. Detta under förutsättning att användningen eller trafiken inte förändras.

För att underlätta lastning är det lämpligt att fartyget förses med åmningar eller märkning i ändskeppen som visar fartygets lastbegränsningar och maximalt trim.

Förmåga att klara en skada (8 §)

Möjligheterna att upprätthålla tillfredsställande stabilitet och flytbarhet vid en enskild yttre skrovskada som medför vatteninträngning ska beaktas på relevant sätt med hänsyn till den verksamhet som bedrivs med fartyget.

Allmänna råd

Behovet av flytbarhet och stabilitet efter en skada bör i första hand bestämmas av möjligheten att under ordnade former evakuera och undsätta de ombordvarande.

Kompletterande upplysningar

Avsikten med regeln är inte att alla fartyg måste uppfylla skadestabilitetskrav utan att fartygets skadestabilitetsegenskaper ska vara kända, samt redovisas och beaktas i den övergripande säkerhetsbedömning som görs av fartyget och verksamheten.

Skadestabilitet

Generella krav (9 §)

Följande nya fartyg ska kunna upprätthålla tillräcklig flytbarhet och stabilitet vid en enskild yttre skrovskada som medför vatteninträngning:

  1. Passagerarfartyg som är certifierade för att medföra minst 120 passagerare i fartområde E.
  2. Passagerarfartyg som är certifierade för trafik i fartområde A-D.
  3. Övriga fartyg med en indelningslängd (Ls) av minst 80 meter.

Kompletterande upplysningar

Med en enskild yttre skada avses främst en kollisionsskada på ett ställe där antalet skadade avdelningar framgår av respektive regelverk.

Delkrav (10 §)

För att säkerställa tillräcklig stabilitet i skadat skick ska, utöver vad som sägs i 7 § och i den utsträckning det är relevant, särskild hänsyn tas till

  1. skadeutbredning,
  2. permeabilitet,
  3. osymmetrisk fyllning,
  4. slutliga och mellanliggande flytlägen,
  5. krängande moment vid sjösättning av livräddningsfarkoster,
  6. sannolikheten för att en skada inträffar i viss del av fartyget,
  7. sannolikheten för skadans utbredning, och
  8. vattenansamling på däck ovanför konstruktionsvattenlinjen.

Kompletterande upplysningar

Punkt 6 och 7 är endast relevanta om probabilistiska beräkningsmetoder tillämpas.

Punkt 8 är endast relevant för vissa ro-ro-passagerarfartyg.