Elektrisk utrustning och elinstallationer

Kapitlet innehåller regler om strömförsörjning för viktig utrustning ombord, hur elinstallationer ska göras, batterier samt strömförsörjning från landbaserat elnät.

Innehåll

Kompletterande upplysningar

Brandskyddet på fartyg görs vanligen i enlighet med ett sammanhållet regelverk eller teknisk standard. För mer information om verifiering och regelverk/standarder, se 1 kap. 13 och 14 §§.

Vilka regelverk och standarder som är lämpliga beror på flera faktorer t.ex. fartygstyp, fartygets byggnadsmaterial samt de områden och väderförhållanden i vilka fartyget är avsett att framföras. Alla regelverk och standarder är normalt inte lämpliga för alla verksamheter. Säkerställ därför att det valda regelverket eller standarden är lämplig för den planerade verksamheten.

Exempel på möjliga regelverk:

För fartyg med skrovlängd 5–15 m:

  • VTT:s yrkesbåtsregler.
  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkänt av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS eller RINA). Ett exempel är DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft.
  • Standarder kopplade till CE-märkning (dokument om överensstämmelse) av fritidsbåtar (inte lämplig för passagerarfartyg).
  • Nordisk båtstandard – Yrkesbåtar under 15 meter.

För fartyg med skrovlängd 15–24 m:

  • VTT:s yrkesbåtsregler.
  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkänt av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS eller RINA). Ett exempel är DNV GL Standard — DNVGL-ST-0342, Craft.
  • Standarder kopplade till CE-märkning (dokument om överensstämmelse) av fritidsbåtar (inte lämplig för passagerarfartyg).

För fartyg med skrovlängd > 24 m:

  • Regler utgivna av ett klassificeringssällskap (godkänt av EU, främst DNV GL, BV, LR, ABS och RINA).
  • Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2014:1) om maskininstallation, elektrisk installation och periodvis obemannat maskinrum.

I VTT:s yrkesbåtsregler och standarder kopplade till CE-märkning av fritidsbåtar varierar kravnivån beroende på i vilken vindstyrka och våghöjd som fartyget är avsett att framföras. Det finns fyra olika nivåer (A-D) vilka benämns konstruktionskategorier. Motsvarande anpassning av kravnivån görs i många av Transportstyrelsens föreskrifter men där görs indelningen i stället i fartområden (A-E). Trots att indelningen är likartad stämmer den inte helt överens. I nedanstående tabell görs en jämförelse av vilken konstruktionskategori som kan anses motsvara vilket fartområde. Jämförelsen kan ses som en allmän rekommendation. I det enskilda fallet kan dock en annan motsvarighet vara mer ändamålsenlig.

KonstruktionskategoriFartområde
A B
B C
C D
D E

Elsäkerhetsverkets föreskrifter är i allmänhet inte tillämpliga på fartyg, men för elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) gäller Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 2016:3) om elektromagnetisk kompatibilitet.

Strömförsörjning

Generella krav (1 §)

Elektriska anordningar som är väsentliga för fartygets säkra drift ska kunna försörjas med hög tillförlitlighet.

Allmänna råd

Elektrisk utrustning som är nödvändig för fartygets normala drifts- och boendeförhållanden bör fungera utan att nödkraftkälla behöver användas.

För nya fartyg som har en skrovlängd överstigande 24 meter och som inte är fritidsfartyg, bör huvudkraftkällan bestå av minst två oberoende aggregat, varav ett aggregat bör vara helt oberoende av framdrivningsmaskineriet. Aggregaten bör ha tillräcklig kapacitet för att kunna försörja den utrustning som är väsentlig för fartygets säkra drift, och minst ett aggregat bör ha tillräcklig kapacitet för att kunna försörja hela fartygets normala energibehov.

Om huvudmotorn startas med elkraft och alternativa startanordningar saknas, bör startkretsen vara dubblerad och minst en startkrets vara avsedd endast för start av motorn. För fartyg med dubbla motorer är det tillräckligt att varje motor har en startkrets under förutsättning att fel i den ena motorns startkrets inte påverkar den andra motorns startkrets.

Kompletterande upplysningar

Fartygets säkra drift är direkt beroende av att elektriska och elektroniska anordningar och komponenter fungerar som de ska. Dessa måste fungera även under de mest extrema väder- och miljöförhållanden som kan förväntas för fartyget i den aktuella verksamheten.

Fartygets elsystem är oftast indelat i ordinarie strömförsörjningssystem och nödkraftssystem. För att säkerställa att både den ordinarie kraftkällan och nödkraftkällan har tillräcklig kapacitet är det lämpligt att upprätta elbalansscheman. Tänk på att systemet är rätt installerat, så att kraftkällorna inte blir överbelastade.

Fartygets ordinarie strömförsörjningssystem och nödkraftsystem i sin helhet (generatorer eller batterier, eltavlor, transformatorer, styr- och reglerenheter inklusive tillhörande kablage) betraktas som väsentligt för fartygets säkra drift. Det gör också elektriska och elektroniska komponenter som

  • används för att starta, stoppa och styra huvudmaskineri och hjälpmaskineri,
  • ingår i fartygets styrinrättning,
  • tillhör fartygets kommunikationsutrustning och navigationsutrustning inklusive lanternorna,
  • ingår i fartygets larmsystem inklusive brandlarm och dess detekteringsutrustning, och
  • används för att styra alla nödvändiga komponenter till ovanstående, såsom pumpar, fläktar och ventiler.

Med hög tillförlitlighet menas att utrustningen ska fungera under alla förhållanden som fartyget är avsett för. Särskilt hänsyn behöver tas till vibrationer, fartygets rörelser, fuktighet och temperaturförändringar.

Nödströmförsörjning

Generella krav (2 §)

För det fall fartygets huvudkraftkälla slutar att fungera ska strömförsörjning åtminstone upprätthållas i den utsträckning som är nödvändig för att kunna vidta relevanta åtgärder i händelse av nöd.

Allmänna råd

Nödfunktioner bör kunna försörjas under den tid som är nödvändig för att evakuera fartyget eller för att hjälp ska hinna nå fram till fartyget.

Passagerarfartyg oavsett skrovlängd samt övriga fartyg som har en skrovlängd överstigande 24 meter och som inte är fritidsfartyg, bör vara utrustade med en självständig nödkraftkälla eller med ordinarie strömförsörjning som är redundant och separerad.

Kompletterande upplysningar

Vilken driftstid som är lämplig för nödfunktionerna beror främst på vilka områden fartyget trafikerar, under vilka förhållanden trafiken bedrivs och hur snabbt fartyget kan evakueras. Andra faktorer som påverkar vilken driftstid som rekommenderas är avstånd till land, hur snart man kan förväntas få hjälp och vilken infrastruktur det finns inom räddningstjänst eller sjöräddning.

På fartyg med skrovlängd ≤ 24 meter kan i många fall lösningar med separata kraftkällor (vanligen batterier eller ackumulatorer) för respektive utrustning vara ändamålsenliga.

Med nödkraftsystem avses hela kedjan från källan där nödkraften genereras (nödkraftkällan) via kablar, brytare, elskåp, säkringar och transformatorer m.m. till den utrustning som förbrukar strömmen (nödbelysningsarmaturer och övriga nödströmsförbrukare).

För att uppnå redundant ordinarie strömförsörjning på ett passagerarfartyg behövs

  • två fullt redundanta maskinrum, separerade genom minst en vattentät och brandsäker avdelning och två skott, eller genom en alternativ konstruktion som ger samma säkerhetsnivå, och
  • minst en generator med tillhörande instrumenttavla i varje maskineriutrymme.

För övriga fartyg kan man normalt sett åstadkomma redundant ordinarie strömförsörjning med två helt separerade maskinrum där brand, vatteninträngning, elektriskt eller mekaniskt fel i det ena maskinrummets system inte påverkar det andra maskinrummets system.

Av tabellen framgår vilken driftstid (h) vad som kan vara lämplig:

Fartområde/fartygstypI nära anslutning till land inom fartområde EEDCBA
Passagerarfartyg 1 3 3 6 12 24
Övriga fartyg L≤ 24 meter 1 1 3 6 8 18
Övriga fartyg L>24 meter 1 3 3 6 12 18

Placering (3 §)

Nödkraftkällan med tillhörande utrustning ska vara placerad i utrymme där riskerna för vatteninträngning, brand eller annan olyckshändelse är minimerade.

Allmänna råd

Nödkraftkällan bör inte vara placerad i maskinrum, för om ett förligt kollisionsskott, akter om ett akterligt kollisionsskott eller under vattenlinjen. Där det finns ett genomgående däck över vattenlinjen bör nödkraftkällan vara placerad ovanför detta däck.

Kompletterande upplysningar

Rekommendationen är att nödkraftkällan, nödeltavlan och de anordningar som är väsentliga för nödkraftsystemets drift är placerade nära fartygets centerlinje (om möjligt innanför B/5), men att de inte placeras

  • nära avgränsningarna för maskinrum för framdrivningsmaskineriet och den elektriska huvudkraftkällan, eller
  • i samma vertikala huvudzon som den elektriska huvudkraftkällan eller huvudeltavlan.

Nödeltavlan brukar placeras så nära nödkraftkällan som är praktiskt möjligt. Om den elektriska nödkraftkällan utgörs av en generator, så kan nödeltavlan med fördel placeras i samma utrymme som nödkraftkällan.

Utrustning som ska fungera  (4 §)

För passagerarfartyg oavsett skrovlängd och för övriga fartyg med en skrovlängd av minst 15 meter ska följande utrustning, i den uträckning det är relevant för fartyget och dess användning, fungera även för det fall den ordinarie strömförsörjningen slutar att fungera:

  1. Kommunikationsutrustning.
  2. Larmanordningar.
  3. Navigationsljus för fartyg som inte är manöverfärdigt.
  4. Ljuskällor som är nödvändiga för belysning av utrymningsvägar, sjösättningsplats för gemensamma livräddningsfarkoster och andra bärgningsredskap, samt för samlingsplatser för passagerare på passagerarfartyg.

Kompletterande upplysningar

Med larmanordningar avses de larm som är viktiga för fartygets säkerhet och framdrift. T.ex. brandlarm och anordningar för att larma besättning och passagerare om fartyget behöver lämnas. För fartyg med maskinkontrollrum är oftast hela larmpanelen i maskinkontrollrummet (som indikerar alla larm) kopplad till nödkraftkällan.

Om brandpumpen har nödkraftförsörjning är det bra om även länspumpen har det.

Allmänna råd

Vid strömbortfall bör övergång från huvudkraftmatning till nödkraftmatning ske automatiskt och omedelbart vid batterinödkraft, och inom 45 sekunder för nödgenerator.

Kompletterande upplysningar

Om nödkraften kommer från ackumulatorer brukar det lämpa sig bäst att använda huvudkraftkällan för att ladda ackumulatorerna, och se till att de kan varav fulladdade inom 10 timmar.

Om reservkraftkällan består av icke uppladdningsbara batterier är det bra att ha en omgång extra batterier ombord.

Installationer och kablar

Minimera risker (5 §)

Elektriska system ska vara utformade och installerade på ett sådant sätt att riskerna för kortslutning, brand, explosion, elchock, materiella skador och elektromagnetiska störningar minimeras.

Allmänna råd

Varje kraftkälla bör vara försedd med en separat huvudbrytare för strömförsörjningen. Varje strömkrets bör vara skyddad mot kortslutning och överbelastning. Ojordade kretsar, med undantag för kretsar där spänningen inte överstiger 50 volt, bör vara utrustade med jordfelsövervakning. Åtgärder bör vidtas för att förhindra vagabonderande strömmar.

Oskyddade metalldelar på elektriska maskiner och elektrisk utrustning, som inte är avsedda att vara spänningsförande men som i händelse av fel kan bli spänningsförande, bör vara jordade i andra installationer än klenspänningsinstallationer.

Bärbar elektrisk utrustning bör vara skyddad på ett sådant sätt att utrustningen inte kan orsaka elchock och särskild hänsyn ska tas vid användning i trånga eller fuktiga utrymmen.

Kablar och ledningar bör vara av flamhämmande typ och anpassade för den avsedda användningen.

Kablar och ledningar som försörjer väsentliga förbrukare, nödkraft, belysning eller kommunikationsutrustning bör, i så stor utsträckning som möjligt, dras utanför områden med hög brandrisk. Samtliga metallmantlar och armeringar på ledningar bör vara elektriskt kontinuerliga och jordade.

Kablar för nödkraft bör vara åtskilda från kablar som tillhör huvudkraftkällan.
Kablar bör vara märkta för säker identifiering.

Kompletterande upplysningar

Enligt 2 kap. 6§ ska alla installationer utföras fackmässigt. Det innebär att elektriska installationer vanligen behöver utföras av en yrkesman eller installatör som har kunskap om installationer på fartyg och om relevanta standarder. Enligt 1 kap. 29§ ska installationer dokumenteras. Som huvudregel utfärdar installatören ett intyg där det framgår att installationen uppfyller den tillämpliga standarden. Intyget utgör en del av dokumentationen.

Ett tankfartyg kan inte uppfylla 5§ om skrovet används som återledare, eftersom det finns risk för att strömmen i skrovet orsakar gnistbildning som i sin tur kan leda till brand eller explosion.

På fartyg förekommer naturligtvis många fuktiga miljöer, men även miljöer som är explosionsfarliga. Välj därför lämplig kapslingsklass för den elektriska utrustningen.

Inkapsling för olika utrymmen
Placering1234567
Maskinrum över durk (med VS) IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44
Maskiner med punktskydd IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44
Maskinrum över durk (utan VS) IP22 IP22 IP22 IP22 IP22 IP22 IP22
Maskinrum under durk N IP44 IP44 IP44 B IP44 IP56
Kontrollrum IP21 IP22 IP22 IP22 IP22 IP22 IP22
Separatorrum IP44 IP44 IP44 IP44 N IP44 IP44
Bränsletankar N N N N N N IP68
Ballasttankar och länsgropar N N IP68 IP68 N N IP68
Ventilationstrummor N N IP44 N N N N
Arbetsutrustning IP22 IP22 IP22 IP22 IP44 IP44 IP44
Ballastpumprum och utrymmen under vattenlinjen IP44 IP44 IP44 IP44 IP56 (44) IP56 (44) IP56 (44)
Lastrum N IP55 IP44 N IP56 (44) IP56 (44) IP56 (44)
Lastrum av särskild kategori
ro-ro/bildäck
N EX (55) T3 EX (55) T3 N EX (55) T3 EX (55) T3 EX (55) T3
Öppet däck och rörtunnel IP56 IP55 IP56 IP56 IP56 (44) IP56 (44) IP56
Inredning och brygga IP20 IP20 IP20 IP20 IP20 IP20 IP22
Våtutrymmen N IP44 N IP44 JFB IP56 IP56
Kök och tvättrum IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44 IP44
Batterirum, färgförråd, rum avsedda för gasflaskor etc. N EX EX EX N EX EX

Förklaring till tabellen:
1 – Eltavlor, kontrollutrustning, transformatorer och generatorer
2 – Belysning
3 – Elmotorer
4 – Värmare
5 – Uttag
6 – Diverse boxar och brytare
7 – Instrument och givare
VS – Vattenspridning
EX – Explosionsklassad utrustning
N  – Installation tillåts inte
JFB – Jordfelsbrytare
(44) – IP44 om utrustningen är placerad i box
(55) – IP55 och temperaturklass T3 accepteras, om utrymmena är ventilerade med 10 luftväxlingar/h och om utrustningen monteras 450 mm över däck.

För att få en säker och fungerande elinstallation, tänk på följande:

  • Planera kabeldragningen noga, framförallt med hänsyn till brandrisker.
  • Dimensionera kablar och säkringar för anläggningens spänning och ström.
  • Ange märkdata (eller lämplig inställning för överbelastningsskyddet) för varje strömkrets i anslutning till överbelastningsskyddet.
  • Se till att kabelgenomföringar genom skott och däck har passande täthet, brandbegränsning och nötningsskydd.
  • Var omsorgsfull vid kabeldragningen; vibrationer och rörelser kan annars orsaka nötning och skador.

Kablar som monteras på vertikala kabelstegar, eller under en kabelstege, monteras normalt med stålband eller liknande värmetålig materiel.

För att undvika elektromagnetisk störning på fartygets utrustning, framförallt radioutrustning är det viktigt att man tänker på

  1. att elinstallationer utförs av en yrkeskunnig elektriker med kunskap om fartygs elinstallationer,
  2. att arbetet utförs i enlighet med gällande regelverk och relevanta standarder, så att EMC-störningar inte uppstår, och
  3. att utrustning som monteras ombord är CE- eller rattmärkt.

Tänk på att all elektronik kan vara en källa till EMC-störningar, till och med lågenergilampor och LED-belysning. Vid byte av glödlampor till t.ex. LED är det därför viktigt att den nya belysningen är godkänd för användning på fartygs.

Mer information om förbjudna LED och hur man undviker EMC-störningar finns på Elsäkerhetsverkets webbplats.

Huvudregeln är att skrovet inte ska användas som återledare, eftersom vagabonderande strömmar kan leda till elsystemstörningar, elchocker och korrossionsskador på fartygets skrov, propeller och propelleraxel.

I vissa fall kan man ändå använda skrovet som återledare, men då måste man ta särskild hänsyn till riskerna för person- och fartygsskador. Skrovet kan användas som återledare i med följande system:

  • Påtryckt ström för katodskyddssystem.
  • Begränsade och lokalt jordade system.
  • Övervakningsutrustning för isolationsnivå, förutsatt att den cirkulerande strömmen inte överstiger 30 mA under de mest ofördelaktiga förhållandena.

För fartyg är i första hand följande standarder tillämpliga:

  • IEC 60092, standardserien som är godkänd av den internationella organisationen IMO och är framställd för elinstallationer på fartyg.
  • IEC 60079, standardserien som är godkänd av den internationella organisationen IMO och är framställd för elinstallationer på fartyg. Serien är avsedd för elektrisk utrustning för områden med explosiva atmosfärer.
  • IEC 60529, skyddsklass.
  • IEC 60533, elektromagnetisk kompatibilitet.
  • ISO 10133, likström för fartyg med skrovlängd ≤ 24 meter.
  • ISO 13297, växelström för fartyg med skrovlängd ≤ 24 meter.
  • IEC 60092-502, tankfartyg
  • SS EN 60092-507, växel- och likström för fartyg med skrovlängd ≤ 50 meter.
  • MSC/Circ.808, riktlinjer för kabeldragningar för nödlarm och högtalaranläggningar på ro-ro-passagerarfartyg (tillämpligt för installationer från om med den 1 juli 1998).

Batterier

Placering (6 §)

Batterier ska vara placerade, stuvade och monterade på ett sådant sätt att de inte riskerar att skadas eller att skada omgivningen. Utrymmen där batterier är placerade ska vara tillräckligt ventilerade. Batterier ska vara övervakade i den omfattning som är nödvändig.

Allmänna råd

Särskild hänsyn bör tas till övervakning, ventilation och kylning av batterier som är avsedda för fartygets framdrivning och av stora batterianläggningar.

För nya passagerarfartyg oavsett skrovlängd samt för övriga nya fartyg som har en skrovlängd överstigande 24 meter och som inte är fritidsfartyg, bör batterier som är avsedda för fartygets nödkraft vara övervakade på ett sådant sätt att avbrott eller störningar i laddnings-utrustningen föranleder larm.

Batterier bör vara försedda med polskydd.

Kompletterade upplysningar

Med batterier avses även uppladdningsbara batterier, dvs. ackumulatorer.

För att indikera urladdning av de batterier som utgör den elektriska nödkraftkällan eller buffertbatteriinstallationen kan det vara lämpligt att montera en indikator på huvudeltavlan eller i maskinkontrollrummet.

Att batterikraften är tillräcklig för den aktuella anläggningen redovisas lämpligen med ett elbalansschema.

Skyddsutrustning, såsom skyddshandskar och visir, används lämpligen vid installation och kontroll av batterier.

Relevanta uppgifter i ett elbalansschema:

  • Batterikapacitet i (Ah).
  • Systemspänning.
  • Utrustning som ska strömförsörjas.
  • Spänningsfall på grund av avstånd.
  • Spänningsfall på grund av batteriets åldrande.
  • Omgivningstemperatur.
  • Tidskrav (om batterianläggningen ska användas som nödkraft).

Nödbatterierna måste underhållsladdas. Vanligen behöver batterispänningen i ett 24 V-system ligga kvar inom ett intervall på 12 procent över eller under den nominella spänningen under hela urladdningsperioden.

Det är viktigt att startbatterier ger önskad ström och spänning vid låga temperaturer och har god laddningsmottaglighet.

Batteriers livslängd påverkas av omgivningstemperaturen. Batterier placeras vanligen i en ventilerad låda med lock. Om det finns risk för läckage är det en god idé att ha ett uppsamlingskärl. Lådan ventileras i regel till fria luften. Om batterikapaciteten är mindre än 5 kWh brukar eventuella gaser inte utgöra någon hälso- eller brandrisk, så lådan kan ventileras till det utrymme där den är placerad. Ventilering till utrymmen där personer vistas eller till utrymmen med betydande brandrisk är i allmänhet inte lämplig.

Batterier väger mycket. Därför är det viktigt att de är fastspända och säkrade.

Höga kortslutningsströmmar kan uppkomma, och orsaka brand. För att minska risken för kortslutning är det lämpligt att skydda batteripoler, kablar och kopplingar.

För att batteriinstallationer ska bli säkra och fungerande, är det lämpligt att

  • identifiera riskkällor för kortslutning, anpassa kablarnas area för maximala laster
  • dra kablarna så att risken för mekaniska skador och värmeskador minimeras
  • se till att det finns övervakning via larm (för att öka driftsäkerheten), och
  • ordna med övervakning av över- och underspänning, jordfel, avbrott, AC-matning, fel i laddare etc.

För stora batteripack överstigande 20 kWh är det lämpligt att beakta följande:

  • Vid planering, batteriernas kemiska och fysikaliska konstruktion och riskfaktorer beträffande överhettning, brand, rökutveckling och utveckling av brandfarliga gaser.
  • Utrymmena där batterierna installeras – är dessa utrymmen anpassade och ändamålsenliga?
  • Antalet luftväxlingar och ventilationssystemets brandsäkerhet – behöver dessa anpassas till den aktuella batteritypen?
  • Risken för värmeutveckling – är den minimerad genom t.ex. kylning eller övervakning av battericeller?
  • Systemet – är det byggt på ett robust och felsäkert sätt så att enstaka fel eller kortslutning inte slår ut hela systemet?

För fartyg är i första hand följande standarder tillämpliga:

  • SS EN 50272-1: Laddningsbara batterier och batterianläggningar – Säkerhet – Del 1: Allmänt
  • SS EN 50272-2: Laddningsbara batterier och batterianläggningar – Säkerhet – Del 2: Stationära batterier
  • SS EN 50272-3: Laddningsbara batterier och batterianläggningar – Säkerhet – Del 3: Traktionsbatterier
  • SS-EN 60086-4: Primärbatterier – Del 4: Säkerhetsfordringar på litiumbatterier
  • SS-EN 62813: Litium-jonkondensatorer– Provning av elektriska egenskaper

Anslutning till landbaserat elnät (7 §)

Vid strömförsörjning från landbaserade elnät ska tillfredsställande säkerhet uppnås och riskerna för gnistbildning, personskador och drift-störningar minimeras.

Allmänna råd

Fartyg som är arrangerade för anslutning till landbaserade elnät bör vara utrustade med en anslutningscentral som är anpassad för fartygets energibehov. Anslutningscentralen bör vara försedd med ett fast anslutningsdon som mottagningspunkt för den inkommande flexibla kabeln.

Systemet bör tydligt indikera om anslutningen är spänningssatt.
Vid anslutningscentralen bör instruktioner finnas tillgängliga som visar hur in- och urkoppling av landanslutningen utförs på ett säkert sätt, samt information om fartygets elkraftsystem och dess energibehov.

Kompletterande upplysningar

En bristfällig landanslutning kan ge upphov till galvaniska eller vagabonderade strömmar vilka kan medföra stora korrosionsskador på fartyget.

Vid landanslutning med likspänning är det lämpligt att polariteten indikeras.

Information vid anslutningscentralen
Väsentlig information vid anslutningscentralen:

  • fartygets effektbehov
  • nominell spänning
  • frekvens.

Dessutom är det bra om det vid anslutningscentralen finns information om säker bortkoppling vid fel på utrustningen.

Galvaniska strömmar kan bildas då fartyget kopplas till landström utan att fartygets jord isolerats från landjord. Vagabonderande strömmar bildas vid skillnad på jordpotential mellan fartygets och land. Vagabonderande strömmar hittar vanligen sin väg genom fartygets propelleraxel och vandrar mot land. Det dröjer inte länge förrän korrosionsskador uppstår, vanligen på fartygets propeller och propelleraxel, och i vissa fall även på skrovet.

Tänkbara lösningar för att undvika skador av galvaniska och vagabonderande strömmar är isolertransformator, katodiskt skydd med påtryckt ström eller offeranoder. Mer information finns i Transportstyrelsens riktlinjer och rekommendationer för anslutning av fartyg och fritidsbåtar till landbaserat elnät.

Anslutningskabeln är en vanlig felkälla vid landanslutningen. Därför är det viktigt att tänka på att

  • kabeln dimensioneras för den anslutna märkströmmen
  • kabeln skyddas mot skadlig nötning och dragpåkänning, och
  • kabeln måste vara värme-, fukt- och frostbeständig.

En upplindad kabel orsakar magnetfält och värmeutveckling, vilket kan ge skador eller orsaka brand.

Vid anslutning av fartyg till landbaserat högspänningsnät gäller EU-förordning 2016:917 om krav på installationer för alternativa drivmedel. Det är lämpligt att utföra installationen i enlighet med standarden ISO/IEC/IEEE 80005-1:2012.

Följ anvisningarna i Transportstyrelsens riktlinjer och rekommendationer för anslutning av fartyg och fritidsbåtar till landbaserat elnät.

För fartyg är i första hand följande standarder tillämpliga:

  • IEC 60092–507: Installationer med systemspänning upp till 500 V och trefas.
  • IEC 60364-7-709: Landanslutningar med systemspänning som inte överstiger 230 V.
  • IEC PAS 80005-2:2016: Landanslutning av fartyg. Hög/lågspänning, datakommunikation för övervakning och kontroll.
  • IEC PAS 80005-3:2014: Lågspänning med systemspänning under 1000 V.
  • ISO/IEC/IEEE 80005-1:2012: Landanslutning av fartyg. Högspänningsinstallationer med systemspänning över 1000 V.