Om Transportstyrelsens avgifter

I ett fungerande transportsystem krävs det att någon ger tillstånd till dem som ska använda det (till exempel få frakta gods med lastbil eller köra tåg). Det krävs också någon som på olika sätt kontrollerar att systemet fungerar (dvs. utför det vi kallar tillsyn).

Ett sätt att finansiera tillståndsprövning och tillsynsverksamhet, är att använda pengar som staten får in via skatt. Då delar alla i samhället på kostnaden. Ett annat sätt är att den som vill ha ett tillstånd att köra bil, driva ett rederi eller en flygplats själva får betala både för att få tillståndet och för att någon kontrollerar att de följer reglerna.

I Sverige har riksdag och regering bestämt att det är den som vill använda transportsystemet på något sätt som också ska betala. De har också bestämt att det är Transportstyrelsen som ska ge tillstånd och utföra tillsyn. De avgifter Transportstyrelsen tar ut ska därför täcka de kostnader vi har för att vi ska ha ett säkert, tillgängligt och miljövänligt transportsystem både idag och i framtiden.

Läs mer om vår

• tillståndsprövning,
• tillsynsverksamhet,
• registerhållning.

Utgångspunkter för att sätta avgifter

Transportstyrelsen får besluta om avgifter men pengarna går in i statskassan. Regering och riksdag bestämmer sedan hur pengarna ska fördelas i samhället. Vi disponerar alltså inte över intäkterna utan tilldelas istället ett anslag varje år, även för den del av verksamheten som är avgiftsbelagd.

Det innebär att hela Transportstyrelsens verksamhet finansieras med ett årligt anslag. För tillståndsprövning, tillsyn och registerhållning har vi krav på att ta in intäkter som motsvarar våra kostnader. I de fall vi höjer våra avgifter innebär det inte att vi får mer pengar, och det finns heller inget sådant motiv bakom de avgiftsjusteringar som vi gör. Tvärtom har vi hela tiden krav på att effektivisera eftersom vårt anslag inte räknas upp i samma takt som prisförändringar.

Vi sätter våra avgifter utifrån ett antal principer. Varje år ser vi över principerna och stämmer av dem med vår styrelse.

Läs mer om våra principer för avgifter.

En avgiftsmodell som ger likartade förutsättningar för trafikslagen

Grundtanken med den avgiftsmodell som vi använder ska ge likartade förutsättningar för alla fyra trafikslagen; järnväg, luftfart, sjöfart och vägtrafik.

Hur mycket medborgare eller näringsliv ska betala i avgift beror på hur mycket kostnader vi har för verksamheten. Kostnaderna beror på hur mycket tid vi har lagt ner på en verksamhet och hur mycket andra kostnader som är förknippade med verksamheten. Alla medarbetare redovisar sin arbetstid. Viss nedlagd tid är direkt kopplad till ett ärende eller specifik verksamhet, medan annan tid inte kan knytas direkt till ett specifikt område, men ändå krävs för att upprätthålla de skyldigheter vi har som myndighet.

Den redovisade tiden (både den som direkt går att härleda till en verksamhet och den som påverkar indirekt) styr hur lönekostnader fördelas och ligger också till grund för hur gemensamma kostnader fördelas.

Läs mer om vår avgiftsmodell.

Regeringen kontrollerar att vi använder resurserna rätt

Resurserna inom den offentliga sektorn ska utnyttjas på bästa sätt och användas där de bäst behövs. Varje år lämnar vi en årsredovisning till regeringen, med information om bland annat kostnader, intäkter och resultat. Utifrån den följer regeringen upp och utvärderar vår verksamhet. Vi granskas också av Riksrevisionen som kontrollerar att vi följer de regler som finns.

Varje år går också Ekonomistyrningsverket igenom våra avgiftsförändringar och tittar på att vår avgiftssättning på en övergripande nivå håller sig inom de regler som finns.

När vi sätter våra avgifter gör vi beräkningar på vad avgiften ska vara för att våra kostnader ska täckas. Sedan tittar vi på vad som händer med företag och branscher om vi tar ut den avgiften. I några fall har vi sett att det finns en stor risk att vi slår ut hela branscher om vi tar ut de avgifter vi har beräknat. Då kan det leda till att vi inte får ett tillgängligt transportsystem, som är ett av regeringens mål. I de fallen har vi lämnat in rapporter till regeringen och har fått möjlighet att sätta lägre avgifter för just de utpekade områdena.