Internationellt arbete - sjöfart

Mycket av den svenska sjöfarten styrs av internationella regler. Världssamfundet började ta fram gemensamma säkerhetskrav redan vid tiden för Titanic.

Idag styrs sjötransporter av internationellt arbete både inom FN och EU samt andra internationella samarbeten. I detta arbete representeras Sverige bland annat av Transportstyrelsen som då agerar på uppdrag av regeringen. Genom att engagera sig i det internationella regelutvecklingsarbetet har Sverige större möjlighet att få genomslag för regler och rekommendationer som lämpar sig för svenska förhållanden. Nedan presenteras de viktigaste organen som Transportstyrelsen verkar i.

IMO

Den första konventionen som reglerade internationell sjöfart var International Convention for the Safety of Life at Sea (SOLAS). En preliminär version togs fram 1914 som en reaktion på förlisningen av Titanic. Men det dröjde till efter första världskriget innan en färdig version av SOLAS kunde träda i kraft. FN-organet International Maritime Organization (IMO) som inrättades 1948 har sedan dess förvaltat och utvecklat SOLAS. Ytterligare konventioner som reglerar andra områden har också tillkommit. Idag arbetar IMO bland annat med att ta fram gemensamma regler för sjösäkerhet, skydd av den marina miljön samt förenkling av administrativa krav för sjöfarten. Detta regelutvecklingsarbete utförs i ett stort antal kommittéer och underkommittéer där Sverige deltar aktivt.

EU

Inom EU är Transportstyrelsen delaktig i arbetet inom Kommissionens olika genomförandekommittéer på sjöfartsområdet, i Rådets förhandlingar om nya eller ändrade rättsakter samt inom den europeiska sjösäkerhetsbyrån, European Maritime Safety Agency (EMSA). Arbetet inom EU går både ut på att ta fram gemensamma tekniska krav för fartyg, kompetenskrav för sjöfolk, regler som skyddar haven från föroreningar från fartyg, säkerhetskrav för operatörer m.m. och på att samordna gemensamma europeiska ståndpunkter i förhandlingarna inom IMO. Transportstyrelsen ansvarar bland annat för att ta fram förslag till svenska ståndpunkter i förhandlingarna inom EU och för att genomföra de regler som förhandlingarna leder fram till.

HELCOM

HELCOM är ett mellanstatligt organ. Parter är Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige, Tyskland, Ryska Federationen och EU. Organisationen har sin grund i Convention on the Protection of the Marine Environment of the Baltic Sea (Helsingforskonventionen, tidigare benämnd Östersjökonventionen, som undertecknades 1974). Konventionen är en överenskommelse mellan Östersjöns strandstater om att värna miljön i Östersjön. Den omfattar Östersjön och Sveriges västkust upp till latituden genom Skagen, dvs. ungefär i höjd med Göteborg. Samarbetet koordineras genom the Helsinki Commission (därav förkortningen HELCOM). HELCOM har fem permanenta arbetsgrupper. Arbetsgruppen MARITIME hanterar föroreningar från fartyg. Gruppen sammanträder en gång om året. Mötet behandlar ett flertal frågor, där vissa är av teknisk natur och andra syftar till att utbyta erfarenheter och information. HELCOM fattar normalt inte beslut om bindande regler utan tar fram rekommendationer och fungerar som ett samarbetsorgan för att gemensamt uppnå konventionens mål.