Principer för avgifter

De avgifter som Transportstyrelsen tar ut går till statskassan. Vi får sätta avgiftsnivåerna men disponerar alltså inte över intäkterna utan tilldelas istället ett anslag varje år. Vi sätter våra avgifter utifrån ett antal principer.

Det finns gemensamma förutsättningar för hur avgifter ska sättas inom staten i ett antal förordningar och rekommendationer och utifrån det har vi utformat principer som gäller över hela vår verksamhet. Varje år ser vi över principerna och stämmer av dem med vår styrelse. Här kan du läsa mer om våra principer.

Full kostnadstäckning

Den avgift vi tar ut ska täcka de kostnader vi har kopplat till ärendet. Det är både sådana kostnader som är direkt knuta till ärendet, som kostnader för vår handläggning, och delar av de kostnader som inte direkt hör till ett ärende, men som krävs för att vi ska kunna utföra arbetet. Om vi kan utveckla verksamheten så att det medför besparingar kan vi också sänka avgiften. Om nya regler tillkommer, eller om vi av andra skäl måste göra större insatser än tidigare kan en avgift istället behöva höjas.

Motprestation

Den som betalar en avgift ska kunna se vad han eller hon betalar för. Det ska finnas en tydlig motprestation.

I det enkla exemplet kan det handla om att någon söker ett tillstånd och betalar en ansökningsavgift. Då motsvarar avgiften den tid det tar för oss att handlägga en ansökan om tillstånd. I det mer komplicerade exemplet kan det vara en tillsynsavgift där alla som ingår i ett kollektiv (t.ex. en bransch) får betala en årlig avgift men där vi bara utför tillsyn av vissa företag. Här ser vi det som att hela branschen får nytta av att vi gör stickprov för att säkerställa att reglerna följs så att inte ett företag får konkurrensfördelar för att de har brutit mor reglerna.

Registerhållning är ett annat exempel på en indirekt motprestation. I många fall är vi skyldiga att föra register och därmed ta ut en avgift som täcker våra kostnader, även om den enskilde inte upplever att de får en direkt motprestation.

Avgifter i balans

Om avgiften varje år skulle motsvara de kostnader vi har för enskilda ärenden, skulle företag och individer kunna få betala olika avgifter varje år. Vi vill hellre att de som ska betala avgifter kan förutse vilka kostnader de kommer att få. Det är också ett önskemål som vi ofta får från branschen. Därför säger vi att våra avgifter ska vara i balans på 3–5 års sikt. Det betyder att vi något år kan ta in lite för lite i avgift och ett annat lite för mycket. Minst var tredje år ser vi över avgifterna och justerar nivåerna i syfte att verka för balans.

Vi har olika typer av avgifter

Vissa av våra avgifter är fasta, andra rörliga och ytterligare några en kombination av fast och rörlig avgift. Vi tar oftast ut en årlig, fast avgift för att hålla olika register och för att vi utför tillsyn. Vi tar också oftast ut en fast avgift av den som ansöker om ett tillstånd.

Rörliga avgifter använder vi när det är svårt att beräkna kostnaden i förväg. Ett exempel kan vara om vi tvingas göra en extra tillsyn hos ett företag när vi har hittat brister. Då får företaget betala den tid vi lägger ner utifrån en timtaxa.

Gemensamma förutsättningar för avgifter inom staten

Vissa gemensamma förutsättningar för hur myndigheter ska ta ut avgifter finns beskrivet i avgiftsförordningen (1992:191) och Ekonomistyrningsverkets föreskrifter.

Regeringen anger om Transportstyrelsen ska ta ut avgifter för en viss verksamhet genom att ge bemyndiganden i de förordningar som styr vår verksamhet. Det sker genom en mängd olika förordningar, bland annat Transportstyrelsens instruktion, luftfartsförordningen (2010:770), fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), förordningen (2001:650) om vägtrafikregister och järnvägsförordningen (2004:526). Om Transportstyrelsen har ett sådant bemyndigande i en förordning, måste vi ta ut avgifter som täcker våra kostnader för verksamheten.